Är det sjukt eller bara sjukt?

Skadestånd för mordet på Engla: 75.000 kr. Skadestånd för våldtäkt på 14-årig flicka:50.000 kr. Skadestånd för Pirate Bay: 46 miljoner kronor. Är det rimligt? Knappast. Det finns fler exempel på skandalöst låga skadestånd till offer för olika typer av våld eller där en nära anhörig blivit mördad.

Har nöjesindustrin lidit så stor skada att det är värt 46 miljoner kronor i skadestånd? Givetvis inte. Dessutom är domen helt sjuk när det gäller anvar. Men om man börjar med skadeståndet och nöjesindustrins eventuella ekonomiska förslust. Där kan man bara konstatera att branchen varit otroligt skicklig att få artister och andra att tro att de förlorar pengar på fildelning. Knappast. Branchen i stort har tjänat på olika typer av fildelning. Det finns mer och större utbud än någonsin. Problemet är att bolagen som hittills har styrt branchen riskerar att förlora kontrollen. Det är det allt handlar om. Kontrollen över vad som produceras och distributionen. Teoretiskt kan artisterna själva styra över distrubutionen och slippa en hel del mellanhänder och då kanske tjäna mer per nedladdning/försäljning än om det går via bolagen.

Allt det här vet givetvis bolagen, men eftersom det handlar om makt över själva distributionen och knappast om upphovsrätten och ersättningen till artisterna har man satsat oerhörd kraft för att ”lura” både artister och rättsväsendet. De har lyckats. Grattis!

Nu till fråga om ansvar. Denna blogg ligger under wordpress.com. Jag kan skriva i stort sett vad jag vill och hänvisa till yttrandefrihet och tryckfrihet. Men någonstans går givetvis gränsen till vad som är både moraliskt förkastligt och olagligt. Med samma logik som den dom som fällt Pirate Bay och dess upphovsmän måste WordPress bli medskyldig om jag publicerar något som anses som olagligt.

Om jag kör  för fort på en väg skall Vägverket fällas som medskyldiga till fortkörning. De har gjort det möjligt för mig att köra för fort.

Om jag har en webbsite på ett webbhotell måste webbhotellets ägare fällas för medhjälp om min site innehåller olagligt material.

Allt det här är givetvis inte speciellt sannolikt. Snarare tvärt om. Men lik förbaskat har nöjesbranchen lyckats få rättsväsendet att tro att man förlorat pengar på fildelning.

Sedan kan man givetvis fundera över om man ska acceptera fildelning där någon publicerar material som de inte äger. Det är givetvis fel. Men om nöjesbranchen tänkte till lite så skulle de sannolikt tjäna mer pengar på att sänka priset!

Ett spel till en konsol (xbox, wii m fl) kostar 4-500 kr. Det är ganska mycket pengar. Om man istället sålde spelet för 2-300 kr är jag övertygad om att man får sälja fler spel och att den olagliga fildelningen skulle minska. Varför då? Gratis är gott! Jo, så kan det vara. Men många gånger har den olagliga fildelnignen obehaget med sig att diverse otrevliga virus sprids. Dessutom är det många gånger en hel del strul att få dessa nedladdningar att fungera. Alltså är det inte värt jobbet om priset är lägra. Då väljer man istället att köpa produkten i fråga. Det gäller givetvis även film och musik. Återigen. Det är distibutionen och makten över vad som produceras det hela handlar om.

En liten eftervalsbetraktelse

Valet är avklarat. Kanske. I Värmland kanske valet får göras om. Jag tror inte det, men det är bra att fusket utreds och att de som inte haft full koll på reglerna får skämmas. Inte direkt konstigt att detta händer i ett av de sosserikaste delarna av landet……..

För övrigt anser jag, som de flesta andra, att det är tråkigt att så många svenskar anser att SD ska tillhöra partierna i våra olika parlament (riksdag, landsting och fommunfullmäktigeförsamlingar). Men demokratin har sagt sitt, svenskarna vill att de ska vara representerade i riksdagen, inget att snacka om. Dessvärre har den politiska förföljelsen ökat efter valet. Man kan tycka vad man vill om SD, dess företrädare och dess politik. Men i en demokrati ska de ha full rätt att uttrycka sina åsikter. Sedan ska deras politik bemötas med argument, vilket inte är så svårt i deras fall.

Det tragiska är dock att vänsterkrafterna inte riktigt har förstått det här. De vill utestänga SD från utskotten i riksdagen. De tror på fullt allvar att de kan besegra SD genom tystnad och mer eller mindre våld. Inget kan vara mer felaktigt. Det är bara genom öppenhet och argument man kan bemöta SD och andra extrema åsikter. Vidare börjar nu fackförbunden förfölja SD-anhängare och hota med uteslutning. Direkt odemokratiskt och faktiskt ett brott mot vår grundlag. Undrar om de även funderar på att utesluta medlemmar och sympatisörer till AFA och andra suspekta vänsterorganisationer. Skulle inte tro det.

Vad jag önskar är att media gräver lika mycket i Vänsterpartierna och deras åsikter och sätt att arbeta. Sannolikt upptäcker man då att det är ganska lika, vänsterkrafterna och SD, både i åsikter och arbetssätt och innerst inne synen på demokratin.

Vad anser (V) vara fattigt?

I ett flygblad från (V) påstås att fattigdomen har ökat från 20 % till 28% av invånarna i Farsta. Det påståendet väcker ett antal frågor. 1. Vad är definitionen på fattig? Kan verkligen 13 800 invånare i Farsta stadsdel betecknas som fattiga? Givetvis är det inte så. Om man bortser från vad (V) anser vara fattig kan man via Stockholms stads hemsida hämta statistik i ämnet. I Farsta fanns det 31 december 2009 49 407 invånare i Farsta. Av dessa hade 2 540 fått ekonomiskt bistånd under året. Antingen hela året eller del av året. Det är 5,1 % av invånarna. I genomsnitt hade hushållen bidrag 7,1 månader under året. Det är det enda sättet jag kan se att man kan definiera begreppet fattig i dagens Sverige. Försörjningsstöd (det som tidigare kallades Socialbidrag) ges bara till de som inte kan få försörjning på annat sätt.

Om man nu skall tolka (V) lite snällt kanske de har tolkat siffran 28 % fattiga i Farsta från fördelningen av inkomster i Farsta 2009. Där ser man att det är 28 % av inkomsttagarna i stadsdelen som har en inkomst under 100 000 kr under 2009. Vad man missar där är att i den statistiken har vi alla som arbetar deltid, ungdomar som jobbar extra osv. Jag har svårt att se att en ungdom som jobbar några timmar på helgerna och får en lön på några tusenlappar per månad kan klassas som fattiga. Om den siffran har ökat under de fyra åren med borgerligt styre i Stockholm och landet kan vi bara säga att vi lyckats bra. Vi har lyckats (trotts en lågkonjunktur) skapa förutsättningar för unga att arbeta extra.

Jag har alltid funderat på varför partier lägger ner energi på att förklara hur dåliga motståndarna är istället för att föra ut sin egen politik. När det gäller (V) kan jag i och för sig förstå det. Men då är det ju bra om man ändå kan hålla sig lite närmare sanningen när man ska attackera en politisk motståndare.

Politikerförakt?

Ibland, eller ganska ofta, pratar man om begreppet politikerförakt. Föraktar folk sina politiker? Tror man på fullt allvar att politiker lever i en skyddad verkstad? Ser man på politiker som en konstig typ som lever i sin lilla bubbla, helt avskärmad från en verklighet?

För att börja från början. Jag tror inte folk föraktar sina politiker. Däremot kan man bli mer eller mindre besviken och arg om man upplever att de som tar de formella besluten inte lyssnar eller inte beslutar som jag vill och tycker är bäst. Om man föraktade politikerna skulle man förmodligen strunta i att bry sig om dem. Sannolikt handlar det alltså inte om förakt, utan besvikelse om besluten går åt “fel” håll.

Lever politiker i en egen liten bubbla? Nja, ibland kanske man kan uppleva det så. Men alla människor med politiska uppdrag, oberoende om det är en minister eller en ersättare i en kommunal nämnd, kliver upp ur sin säng på mornarna. Äter frukost, genomför sitt jobb, handlar, tar hand om sina barn, umgås med familj, släkt och vänner. Så långt är alla lika. Det som jag tror gör att man ibland kan uppleva politiker som verklighetsfrånvända handlar nog mer om vilket ungänge man har. Hur inskränkt är man? Vad får man för nya impulser? Detta gäller inte bara politiker. Det gäller ALLA människor. Som storstadsbo kan man uppleva folk på landsbygden och i småstäder som ganska inskränkta och trångsynta. Det är säkert samma uppfattning åt andra hållet. Alltså, det handlar om att vidga sina vyer. Det gäller alla människor. En del är bättre på det än andra. Sedan har en politiker en massa information och saker att ta hänsyn till inför ett beslut. Bara det gör att det lätt blir en konflikt mellan beslutsfattare och medborgare som blir drabbade av beslutet på ett eller annat sätt. Ett exempel: På en obebyggd tomt vill kommunen bygga en förskola. Det är brist på förskolor. Men närboende ser den obebyggda tomten som en del av en park och alltså ska den inte bebyggas. Vem har rätt och vem har fel? Svaret är ingen. Men man ser lätt intressekonflikten. De närboende protesterar och anser sig överkörda när politikerna tagit ett beslut att bygga en förskola.

I två dagar har Stockholms Kommunfullmäktige haft budgetdebatt. Eftersom jag både har politiska uppdrag och dessutom är anställd inom staden har det varit av ett viss intresse (och underhållning) att lyssna på delar av debatten. Många av de som deltar i debatterna måste skärpa sig rejält! Dåligt pålästa. Harklande, stakande och med dåligt sammanhang i sina anföranden. Medan många är ypperliga talare. Pålästa med en härlig retorik och bra argumentation. Det som gör att det blir lite väl lågt och lekskolevarning är när ledamöter börjar kalla varandra vid okvädningsord som rödingar, slottsfogde, kvalificerat skitsnack, sälj ut Stockholm och sälj ut skiten och borgarbrackor. Då har man totalt tappat fotfästet och respekten för det man är vald att förvalta. I det läget kan jag ta fram begreppet politikerförakt.

fullmaktigemote_460

Lite osammanhängande kanske, men vad jag vill komma fram till är att politikerförakt är en påhittad företeelse. Folk föraktar inte sina politiker. De blir bara förbannade när ett beslut går dem emot. Däremot finns de folk med politiska uppdrag som på olika sätt föraktar sina motståndare. Det är vad jag kallar politikerförakt.