Att fatta eller inte fatta

I torsdags (26/3) hade vi stadsdelsnämnd i Farsta. För en gångs skull var det många besökare. Det är kul. Det lite tråkiga är att de som kommer oftast kommer för att klaga. Men det är väl då man vill få tag på en politiker. Den första personen som yttrade sig klagade med all rätt. Hon var besviken på den flathet myndigheterna är mot de tältläger som växer upp i samband med de EU-medborgare som kommer hit för att tigga (eller i värsta fall försörja sig på annat sätt). Hon bor sedan fyra månader med ett tältläger utanför tomten. Det är långt över vad lokal ordningsstadga, allemansrätt mm säger. Men ändå har kommunen, polisen eller kronofogden inte gjort några avhysningar. De är inte de enda ”bosättningarna” i stadsdelsnämndsområdet. Okay, det är oerhört synd om de som kommer hit av olika orsaker. Det värsta är att de har det mindre uselt här än hemma! Man kan fundera på varför det är så politiskt känsligt att följa svensk lag? Varför ska en viss kategori människor inte behöva följa samma bestämmelser som vi andra?

Efter det var det personer (NIMBYs) som hade mer eller mindre kraftiga åsikter mot planerade byggnationer i deras omedelbara närhet. Jag kan förstå att man protesterar mot mängd och utformning (eller gestaltning som proffsen säger) osv. Men när folk säger ”bygg gärna, men inte här”, då är det oftast dessvärre mer egoistiska överväganden. I det ena fallet var det protester mot planerade studentbostäder i Gubbängen. Dessa protester köper jag. Två stora hus på en liten yta. Dessutom passar de absolut inte in i den omgivande miljön. Efter att de visat ett antal bilder som var fantastiskt fina var vi några som sa att engagemang är bra. Felet är att närboende och andra intressenter kommer in försent i processen. Alla intressenter borde egentligen vara med redan när Expolateringsnämnden ger sin markanvisning. Dels för att påverka upplåtelseform, men även storlek på själva exploateringen.

Nåväl, i det här fallet knåpade vi ihop en kompromiss från vår sida som de rödgröna köpte rätt av. Vi anser att ett av husen kan flyttas till annan plats, kort och gott. PANG! Där satt ett remissvar från FArsta stadsdelsnämnd som är bra och tydligt.

I det andra ärendet protesterades det mot ett bygge i kanten av Fagersjöskogen. Vi (Alliansen) ansåg, och anser fortfarande, att här är behovet av bostäder större än kravet att rädda några lönnar och en groda. En av de protesterande kallade oss lönnmördare. Jag tycker det var riktigt fyndigt och kul. Här kommer nu problemet och dubbelmoralen. De rödgröna röstade FÖR förvaltningens förslag till beslut (precis som vi). Men man lade samtidigt ett särskilt uttalande som innebar att man egentligen inte tycker att det är bra att bygga på platsen.

Här har vi problemet och dubbelmoralen. De äger beslutet. De kan ändra och skriva vilken beslutstext de vill. De har ju majoritet! Men de säger ja till förslaget till beslut, vilket innebär ja till byggnation. Men i sitt uttalande säger man tvärt om! Detta är att lura väljarna. Det är oärligt. Det är okunnigt. Det är fegt. Det finns egentligen bara en sak att säga. Det är synd om Farsta stadsdelsförvaltning som har så okunnig majoritet, medan nämnden (och alltså majoriteten) en otroligt kunnig och bra förvaltning.

Tiggeri, invandring och integration

Stockholms stad har genomfört en trygghetsmätning i år. Det är den tredje i ordningen och de andra två genomfördes 2008 och 2011. Det ger en ganska bra bild av hur Stockholmarna ser på sin stad, stadsdel, det egna området i de olika frågeställningarna. Generellt sett är Stockholmaren mer trygg i sin vardag än vad media och rykten säger. Det finns visserligen en viss oro. Den är lite större i vissa områden. Men sedan 2008 kan man konstatera att den genomsnittlige Stockholmaren känner sig mer trygg 2014 än 2008 (tack för det Alliansen!). Den enda frågan som stack ut negativt var den om tiggeri. Frågan löd: ” Upplever du att det finns problem med följande fenomen i ditt bostadsområde eller i anknytning till detta? Påträngande tiggeri.” 2008 och 2011 var det bara några få procent som ansåg sig störda av tiggeri. I år, 2014, är den siffran i staden totalt 22%. Störst är den i Rinkeby och Norrmalm där anser 38% att tiggeriet är störande. I Bromma och Älvsjö var motsvarande siffra 9%.

Det här är spännande. Varför anser man tiggeriet mindre störande i Älvsjö och Bromma? Är det färre tiggare där? Kanske, jag vet inte. Hela frågan om tiggeri är givetvis komplex. Precis som frågan vad man ska göra åt tiggeriet och hur Sverige och EU ska få Rumänien att ta sitt ansvar, för det är ju därifrån de flesta tiggarna kommer, sägs det. De senaste veckorna har jag sett fler och fler socialt utstötta som inte är Rumänska romer tigga. Ofta med en skylt som menar att de sociala myndigheterna inte vill ge någon hjälp. Det är givetvis inte helt korrekt. Sedan kanske man av olika orsaker inte kan få den hjälp man önskar. Men det är en annan historia.

Tillbaka till trygghetsmätningen. På den senaste stadsdelsnämnden i Farsta fick vi en redovisning av mätningen med fokus på Farsta stadsdel givetvis. På frågan om just tiggeri menade den kvinnlige (eller ska man skriva kvinnliga) ersättaren från Vänsterpartiet (Laura Roselli) att det var tveksamt ur ett moraliskt perspektiv att ställa frågan om tiggeri. Det pekade ut de stackars romerna, menade hon. Nu börjar det brännas lite. För det första har samma fråga ställts sedan 2008 (vilket påpekades på mötet). Sedan är det ett problem. Nästan en fjärdedel av Stockholmarna upplever det så. Att det sedan råkar vara en stor mängd romer från Rumänien som tagit sig hit och försöker överleva på att tigga är en helt annan sak. Jag tycker det är mer moraliskt tveksamt att blunda för det problem som blommat upp det senaste året.

Här börjar ett annat problem som jag anser är ett av de största problemen med att Sverigedemokraterna blivit så stora. Det finns inget av de sex seriösa partierna (ja, jag anser inte Vänsterpartiet vara seriösa. MP är tveksamma, men de har i alla fall en demokratisk grund att stå på) kan eller vågar ta debatten om invandring och integration på allvar. Det har funnits en del försök, men istället för en seriös debatt har de som inte tycker som ”uppstickaren” blivit kallad rasist och så har det hela dött. Jag kommer ihåg hur Folkpartiet (tror jag det var) för några år sedan föreslog att personer som skulle bli svenska medborgare skulle kunna ett visst mått svenska och även ha grundläggande kunskaper i svenska historien. Ett förslag som i grunden inte låter så tokigt kan jag tycka. Om jag ska bli medborgare i ett land är det för mig ganska självklart att jag lär mig språket och sätter mig in i landets historia för att få en översiktlig kunskap. Men det ansåg kritikerna var rasistiskt. Alltså avstannade den debatten fortare än den startat.

Idag är det bara Sverigedemokraterna som pratar om invandring på ett eller annat sätt. De får oemotsagda (mer eller mindre) sätta agendan. Fredrik Reinfeldt försökte i valrörelsen i ett tal få svenskarna att ”öppna sina hjärtan” för att öka förståelsen för de som av olika orsaker kommer hit. Men en reell debatt om hur vi löser integration, bostäder, jobb, utbildning i svenska osv osv. Den debatten finns inte. Allianspartierna, Sossarna och Miljöpartiet måste våga ta debatten utan att fega ur och kalla varandra för rasister. Vänstern har jag inget hopp om i det avseendet. Tycker man att det är moraliskt tveksamt att fråga om folk störs av tiggeri har man missat hela poängen. Det är mycket det partiet har missat, men även det är en annan historia.

Trafik och planering

Det är inte lätt när det är svårt. Den senaste tiden har fler och fler bilister parkerat sina bilar utanför grinden hemma. Jättekul när man ska ta sig ut med MC eller för all del till fots. Att gatan hemma är en infartsparkering är väl i sig inga problem. Bara folk kunde ge f-n i att ställa sina bilar framför grinden. Men ring Trafikkontoret då, säger vän av ordning. Jo pyttsan! De lappar eller tar bort en bil bara om man ska in eller ut med en bil! Fullkomligt vansinne, men så är det. Hur har det då blivit så här? Enkelt! Man har tagit bort infartsparkeringarna. Sedan finns de politiker som på allvar tror att det kommer att ordna sig! Folk kommer att vänja sig.

Ja, alltså de menar nog att jag får vänja mig vid att ha en bil utanför grindhålet varje dag. Just den här bilen ägs av en herre/kille/man som bor i Johanneshov. Varför man parkerar bilen i Enskede vet inte jag, men runt Johanneshov är det svårt att hitta platser att parakera på.

Som jag ser det finns det ett antal lösningar som staden bör genomföra. För det första bör en sådan här parkering ge böter eller bortforsling oberoende om jag ska in eller ut med en bil. Tänk om jag har en rullator, eller barnvagn, eller permobil. Då är det kört! Ställer man sig så klantigt ska det kosta.

Sedan måste planerarna inse att det finns bilar. Parkeringstalen sänks vid nybyggen. Men folk skiter i om planerarna tror att det ska räcka med en bil på två eller tre lägenheter. Se på Hammarby Sjöstad! Totalfiasko när det gäller parkering och skolor. Det värsta är att man fortsätter att göra dessa planeringsmissar, ivrigt påhejade av verklighetsfrånvända partiföreträdare på vänsterkanten.

Snälla (v) och (mp), man kan inte förbjuda bilar, även om ni gärna vill det. Man måste få alla trafikslag att fungera tillsammans för att det ska fungera. Vägar behövs (för bussar, lastbilar och bilar), spår behövs (för spårvagnar och T-banor), cykelbanor behövs (när ska cyklisterna lära sig trafikreglerna) och även gångtrafikanter måste ha någonstans att promenera.

Jag hörde att man äntligen på allvar börjat fundera på Österleden! Om den byggs får vi äntligen en chans att få en minskad trafikmängd inne i Stockholm city. Sedan kommer trafiken att öka, ja det gör den. Men kan det bero på att Stockholm växer så det knakar? Till sist. Börja bygg om Slussen nu! Den där karusellen håller på att rasa ihop! Nackaborna och Värmdöborna är värda en vettig lösning för sina bussar. Det förhindras idag av ett gäng som har en retorik som gått totalt överstyr.

Hur hamnade jag här? Vid Slussen, när det började med felparkerade bilar utanför min grind? Ja inte vet jag. Men jag hoppas staden ändrar policy så man kan bli av med bilar vars förare har en väldigt stor otur när de försöker tänka.

God Natt!

Öppet brev till Trafiknämnden

Öppet brev till Trafiknämnden

Hej!

På den senaste stadsdelsnämnden i Farsta var det fyra tjänstemän från Trafikkontoret på besök. De kom på den öppna delen där allmänheten kan ställa frågor. I normala fall brukar vår vi få veta i god tid innan mötet vilka som besöker den öppna delen för att allmänhet som har ett intresse av de frågor som kommer att pratas om kan komma. Inför Farstas stadsdelsnämnd beslöt ni er väldigt sent för att besöka oss. Det var bra att ni kom, men lite bättre framförhållning hade varit ännu bättre. Men jag tror inte ni ville ha en kritisk allmänhet där. Alla minns fortfarande den urusla snöröjningen (fanns det någon?) förra vintern.

En av er pratade lätt förvirrat om Tyngdpunkt Farsta. Den personen har sannolikt aldrig varit i Farsta. Väldigt osammanhängande redogjordes för något personen i fråga hade en väldigt dålig kunskap om. Det är inte bra för Farsta och för den del av Stockholms innevånare som bor där.

Den kvinna som sedan ett år har ansvar för snöröjning var väldigt bra, det ska erkännas. Hon har i alla fall bemödat sig med att sätta sig in i både frågan som sådan och Farstas stadsdelsområde.

Stadsdelsnämnden har vid ett flertal tillfällen skrivit brev till Trafiknämnden med frågor om hastighetsdämpande åtgärder i olika delar av stadsdelen. Stortorpsvägen, Lingvägen, Herrhagsvägen och Enskedevägen är gator där en enig nämnd ställt frågor till Trafiknämnden, men aldrig fått svar.

Undertecknad frågade vem av de fyra tjänstemännen från Trafiknämnden som kunde ge ett svar. Det kunde ingen! Alla fyra är nya på sina roller, framkom det. Uppenbarligen är överlämning inget som man använder sig av. Då hade ansvariga tjänstemän åtminstone känt till frågorna. Om man bortser från hon som ansvarade för snöröjningen var samtliga tre andra oerhört dåligt pålästa. Sannolikt har de aldrig varit i Farsta stadsdel. De kunde i alla fall inte svara på de frågor vi som lokala företrädare hade. Uselt! Svagt! Nonchalant!

Vi i Farsta Stadsdelsnämnd får väl skriva till Trafikkontoret igen med en begäran om trafikdämande åtgärder på Stortorpsvägen, Enskedevägen, Herrhagsvägen och Lingvägen. Men jag tvivlar på att vi får ett svar. För de centrala nämnderna verkar Farsta Stadsdelsnämnd inte existera

Arne Fredholm
Ledamot Farsta Stadsdelsnämnd (m)

Vi bygger så håll käften!

I min omedelbara närhet pågår ett omstritt bygge. JM (Seniorgården) ska bygga 24 eller 25 lägenheter. Siffran flukturerar lite, beroende på om man läser planen eller JMs fina reklambrochyrer. Att det byggs är väl helt OK. Även om jag personligen hade sett en annan typ av bebyggelse. Sedan kan man fundera över om man ska segregera bostäder i ”seniorboende” respektive ungdomsbostäder. Men det är en annan fråga.

Det jag reagerar över är byggbolagets totala brist på både information och förståelse för de som drabbas av bullret från byggarbetsplatsen. I samband med at arbetet startade fick de boende en liten löjlig information från JM som meddelade att arbetet skulle starta och pågå mellan 7-17. Så fanns det ett telefonnummer till någon soim tydligen skulle ha någon form av ansvar. Ganska snart visade det sig att klockorna mellan de boende och de som jobbade på inget sätt var synkade. Vid ett flertal gåången har arbetet pågått efter 17. Enligt de som jobbar på bygget har de rätt att arbeta till 19! Inget de boende fått information om.

För några dagar sedan meddelade en av killarna som jobbar att nu ska man även arbeta på helgerna! Tack för det JM. Inte nog med att de förser SBK med fejkad information och fejkade lobbygrupper inför behandlingen av detaljplanen. Nu har de dessutom lyckats få till att de boende ska stå ut med byggbuller sju dagar i veckan! Tack för det!

Varför ska oskyldiga få lida för att man sannolikt från JM har tagit fram en allt för optimistisk tidplan. Varför ska det vara så svårt att åtminstone informera de närmast boende? Varför kan man inte ha en dialog över huvudtaget med de som drabbas av olägenheter under byggtiden?

Det är samma tankesätt, eller en förlängning av, de tankar jag hade angående exploatering, medverkan och detaljplaner. Ju tidigare utomstående intressenter får information, ju lindrigare och snabbare kommer byggandet att gå. Det i sin tur betyder fler lägenheter snabbare och sannolikt billigare.

Det ska tilläggas att den kontaktperson som man först presenterades inte var den som egentligen har hand om bygget. Den personen får man bara tag på om man går via killarna på själva bygget. Uselt, JM.

Prestige? Nä! Vadå?

I Farsta Stadsdelsnämnd får vi (precis som alla andra nämnder) besvara många remisser varje år. Bland annat svarar vi på remisser från Stadsbyggnadskontoret i olika planärenden. Sedan behandlas alla remissvar och handläggarna gör eventuellt ändringar i planförslaget utifrån remissvaren. Så långt är väl allt frid och fröjd, kan man tycka. Men hur ofta genomförs några större ändringar som medborgare och politiska företrädare med en större lokal kännedom än de centrala handläggarna föreslår? Svaret är ytterst enkelt, nästan aldrig.

OK, på Stadsbyggnadskontoret finns det mängder av duktiga och kompetenta handläggare som vet hur man tar fram detaljplaner och andra planer. De är ofta absolut neutrala och utan känslomässiga bindningar. Det är nog bra, men ändå vågar jag påstå att med en mer presigelös hållning från det stora tegelkomplexet på Flemmingatan skulle säkert antalet överklaganden på detaljplaner minska. Men även långt innan Stadsbyggnadskontorets handläggare kommer in i bilden bör öppenheten och prestigelösheten öka. Jag vänder mig nu mot Exploateringskontoret och deras hantering av ärenden. Nu till ett exempel och ett konkret förslag.

I min omedelbara närhet i den del av Stockholm som kallas Farsta (undrar om man på Flemingatan vet var det ligger i verkligheten och inte bara på en karta) ska man bygga ett antal lägenheter och en ny förskola. Inte alls dumma förslag. Jag stödjer absolut tanken på förtätning i det aktuella området. Men placeringen av en förskola är så korkad att man verkligen kan undra om ansvariga handläggare besökt platsen i verkligheten (därav den inte helt snälla kommentaren i förra parentesen).

I en kil där det idag ligger en väl använd liten bollplan, populärt kallad kaninbur, mellan två väldigt vältrafikerade vägar. Den ena vägen (Enskedevägen) har mellan 12-13000 fordonspassager varje dag. Den andra (Herrhagsvägen) ligger inte långt efter. I den här delen av Enskedevägen är det dessutom en brant backe som slutar just där Enskedevägen och Herrhagsvägen möts. En vägkorsning med andra ord. Här planerar man en förskola med sex avdelningar. Det betyder ett hundratal barn som om de skall kunna komma till en närbelägen skog måste ut i trafiken, eller i alla fall på trottoarer utefter dessa trafikerade gator. Jaha, tänker vän av ordning. Inne i innerstaden är det massor av trafik hela tiden. Jo, så är det. Men hastigheten här ute i förorten är betydligt högre, tyvärr. Varför mska de då ut och gå? Jo, därför att med sex avdelningar och närmare etthundra barn blir det väldigt trångt på gårdsytan. Det ser man om man lusläser både karta och besöker platsen.

Både Farsta Stadsdelsnämnd och Trafikkontoret påpekade den olämpliga placeringen av bland annat trafiksäkerhetsskäl. Vad gör man, ja inte hittar man en annan placering (som vi i Farsta föreslog). Nä man ändrar lite i angöringen till denna förskola. Men i praktiken betyder det ingen skillnad för trafiksäkerheten. Hela härligheten ligger fortfarande i en backe där det dessutom kryllar av cyklister. Morgon och kväll kommer minst 50 bilar (säkert fler) för att lämna och hämta sina barn. Med drygt hundra barn betyder det dessutom mycket trafik av lastbilar med mat och annat till denna förskola. I en motivering till Farsta lär man ha sagt att det finns ingen markanvisning på den av Farsta föreslagna platsen! Men hallå! Vilka äger den frågan? Jo, Exploateringskontoret. Det enda som behövs är ett telefonsamtal från handläggaren på Stadsbyggnadskontoret till en handläggare på Exploateringskontoret. Det skulle kunna låta så här: ”Hej, det är Torbjörn på SBK. Du, vi har funderat över den där placeringen av förskolan på Enskedevägen. Det är kanske ingen jättebra palacering. Kan vi inte fixa en markanvisning på en annan plats? Farsta har föreslagit ett ställe några hundra meter därifrån. Det är inte heller världens bästa plats, men vi kan väl kika på den och en del andra placeringar. Jag har pratat med handläggare i Farsta och de hävdar att det finns några andra placeringar vi kan titta på”.

Nu är detta en utopi som det fungerar idag. Detta av flera orsaker. I just detta fall har handläggaren från Farsta kanske inte riktigt följt sin nämnds intentioner och beslut. Sedan finns inte riktigt viljan hos vare sig Stadsbyggnadskontoret eller Exploateringskontoret att göra ändringar. De vet ju bäst! De är ju proffs på detta med planer och sådant. Jo, det stämmer. Det är de. Men sedan finns det andra frågor som inte handlar om hur man tar fram planer. De mjukare frågorna som just var man kan placera olika typer av byggnationer. Av alla dåliga argument är just det att ”det finns ingen markanvisning” bland de sämsta.

För den som händelsevis orkat läsa enda hit kommer ett förslag som sannolikt skulle innebära mindre överklaganden i planprocessen och dessutom få lokala företrädare (boende, lokala lokalpolitiker och andra med lokal anknytning) att känna mer delaktighet och få en reell påverkansmöjlighet.

  1. Samarbeta med med Stadsdelsnämnderna mer när det gäller alla former av exploateringar.
  2. När Exploateringskontoret tar fram en maranvinsning, skicka ut redan den på remiss till berörda parter.
  3. Här kommer Stadsbyggnadskontoret in i bilden och påbörjar planarbetet.
  4. Remissrunda med detaljplanerna, som idag.

Jag är helt övertygad om att antalet överklaganden minskar om samtliga berörda parter redan från exploatering och markanvisning varit informerade och delaktiga kommer att acceptera en detaljplan, även om man inte gillar den fullt ut. Det här kräver att man från de centrala kontoren ger upp allt vad prestige är och vågar lyssna mer på vad lokala kännare har att säga. Sedan är jag den första att medge att det finns tillfällen när man måste sätta ner foten och köra över lokala opinioner. Det finns ofta väldigt mycket NIMBY (Not In My Backyard) när det gäller planer och byggnationer. Men jag är övertygad om att om alla intressenter kom in i processen tidigare, eller redan från start, skulle mycket protester och överklaganden minska.

Bygg och planprocess, fungerar det?

Enligt Plan och bygglagen skall alla planer som kommunerna tar fram ut på remiss till alla som på olika sätt berörs av planen i fråga. Sedan sammanställer en planarkitekt remissvaren och korrigerar planförslaget till ett slutgiltigt förslag som berörd nämnd (Byggnadsnämnd, eller i Stockholm Stadsbyggnadsnämnden) eller Kommunfullmäktige fastställer. Så långt är väl allt frid och fröjd. Men vad har hänt innan alla remissinstanser säger sitt?

Hela processen startar med att en byggherre, eller ett kommunalt bolag eller nämnd, vill bygga något på en plats. I Stockholms stad beslutas om markupplåtelse av Exploateringsnämnden. Därefter får Stadsbyggnadsnämnden i uppdrag att ta fram detaljplan för det som Exploateringsnämnden givit markupplåtelse för. När Stadsbyggnadsnämnden fått ett förslag från sitt konot skickas förslaget ut till berörda nämnder och andra berörda parter. Efter remissrunda sammanställs planförslaget och man gör (ibland) en del korrigeringar. Till sist klubbas den nya planen i Stadsbyggnadsnämnden eller ibland i Kommunfullmäktige.

Det här låter som en hyffsat bra process. Men är det så? Nja, inte alltid. Det händer att Exploateringsnämnden på förslag av sin förvaltning ger markupplåtelse utan att dels kontrollera med berörd stadsdelsnämnd om den marken kanske kan användas till något annat, eller om platsen är lämplig. Eller om det kan finnas en närliggande plats som är mer lämplig. På samma sätt hänvisar Stadsbyggnadskontoret ofta till remisinstanser om ett förslag på en alternativ placering av till exempel en barnstuga att det inte finns någon markanvisning på den nya föreslagna platsen! Detta betyder i realiteten att det som går ut på remiss till största delen är ett spel för gallerierna. Sannolikt har de ansvariga en bestämd känsla för att de vet bäst och alla andra vet inte vad de pratar om. Presige är ett annat ord som passar bra i sammanhanget.

Om de ansvariga på Exploateringskontoret/nämnden och Stadsbyggnadskontoret/nämnden bara visade en smula ödmjukhet och vågar inse att det kanske finns goda idéer även på andra håll skulle nog många detaljplaner gå igenom utan allt för stora protester och överklaganden.

En process där stadsdelar och närboende redan när Exploateringskontoret gör sina markanvisningar och själva plan/byggprojekten börjar ta form är med i en remissrunda skulle med väldigt stor sannolikhet förkorta planprocessen. Just denna inledande del skulle ta längre tid, men sedan skulle allt gå mycket fortare och antalet överklaganden skulle garanterat minska. Men med dagens prestigekamp där de centrala nämnderna sällan kan erkänna ett misstag är det nog svårt med en ändring