Imorgon är det val. Vad finns för val?

Imorgon, söndag 9 september 2018, är det allmänna val här i Sverige. Det finns säkert någon som har missat den lilla detaljen. Här kommer min spaning om de olika partierna och vad de står för. Inte helt objektiv, men ändå tänkvärd!!!

SD: Jag börjar med det färskaste riksdagspartiet. De har en grumlig bakgrund, vilket media och alla andra partier är väldigt snabba att påpeka. En röst på dem är snarare en protest mot de andra partierna mer än att nästan var 5:e väljare är rasist. Det sorgliga, eller nödvändiga, är att man måste börja prata med detta partis representanter oberoende vad man tycker. På samma sätt som man historiskt även har pratat med det andra ytterlighetspartiet, Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet: De har knappast gjort upp med sitt solkiga förflutna. De borde granskas minst lika mycket som SD, men av någon anledning har media väldigt svårt att göra det. En röst på dem är en röst för på sikt svårigheter för företagande. Man vill öka beskattningen av de ”rika”. Det skulle vara kul att få veta vilka de ”rika” är. Är det jag som har en lön på runt 50000 kr per månad? De som är rika på riktigt betalar oerhört mycket i skatt redan idag. Ökar man beskattningen är risken stor att de, liksom Nordea, flyttar utomlands. Då minskar skatteinkomsten! Men det verkar inte V fatta. Dessutom har de allt för täta kontakter med ickedemokratiska element. De är alltså inte trovärdiga när det gäller demokrati på riktigt.

Socialdemokraterna: Det här partiet är grumligare än den allmänna bilden. Det finns en justitieminister som på allvar vill begränsa tryckfriheten och försvåra eller hindra journalister att göra sitt jobb, om de har ”fel” åsikter. En direkt antidemokratisk strömning som måste stoppas! Även sossarna har släppt in mörka element, via sina broderorganisationer, som Miljöpartiet har gjort. Personer med direkta kopplingar till högerextrema terrorgrupper i Turkiet bl a.

Miljöpartiet: Egentligen är det inte mer miljö i detta parti än det är Napolion i en Napolionbakelse, dvs bara namnet. Ett totalt livsfarligt parti som inte har några hämningar vilka man släpper in på höga och beslutande poster i partiet. Mehmet Kaplan är den mest kända. En herre med direkta kopplingar till inte helt rumsrena organisationer i Turkiet. Han fick (som väl är) avgå som minister, men tillåts fortfarande vara medlem i partiet. Sedan har vi Ali Kahlil i Botkyrka som ville sälja 3000 röster från sin klan till moderaterna för att få bygglov till en ny moské. Han fick visserligen sparken, men bara det att man har dessa två och även fler exempel visar att detta är ett minst lika farligt parti som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. När det gäller själva miljöpolitiken är det bara symbolhandlingar som ger ytterst lite resultat i verkligheten, dessvärre.

Centerpartiet: Annie Lööf har lyckats bra att föra fram Centern som ett seriöst grönt alternativ som fungerar i en ladsbyggd, till skillnad från MP. Däremot har de tillsammans med de rödgröna tagit en lag som inte går att följa. Dvs lagen som ger 9000 afganska pojkar möjlighet att stanna kvar för studier, fast de egentligen inte har några skäl att få uppehållstillstånd. En lag som på sikt kommer att lura dessa killar som säkert tror att de ska få stanna kvar här.

Om man vill rösta på dessa partier bör man fundera mer än en gång om man på riktigt vill utveckla samhället. Att lägre skattetryck ger mer skatteintäkter är redan bevisat, även om vänstern har väldigt svårt att räkna.

Moderaterna: Jag är besviken på mitt parti. Den här valrörelsen har man fokuserat på att försöka ”få tillbaka” röster från SD: Frågan är om det är dit fd M-väljare har gått. Sossarna har sjunkit ungefär lika mycket som SD har vuxit. Man kanske borde börja i den ändan. Sedan har visserligen en del vänstersossar gått vänsterut. För övrigt har man ändå tryckt på vikten av att minska bidrag och öka arbetet med att få ut folk i just arbete. Det ökar skatteintäkterna på riktigt.

Liberalerna: Jan Björklund har lyckats väldigt bra. De har framställt sig som ett verkligt bra alternativ om man inte tror på vänstern eller vågar lita på moderaterna. Ett klart vettigt alternativ, i alla fall i riksdagen.

Kristdemokraterna: Ebba Busch Thor har gått från klarhet till klarhet. Det är den partiledare som jag är mest imponerad av under den här valrörelsen. Både hon och Annie Lööf har markerat med styrka mot Åkesson och SD på ett ypperligt sätt. Även KD är ett bra alternativ om man vill värna om den demokrati vi har  (eller har vi det) och vill bevara och till och med utveckla!

Till sist. Det är dags att på allvar fundera över det som kallas public service. Att SvT tar avstånd från ett partis (SD) och ett uttalade är anmärkningsvärt. Att de inte kan sända ett program med de åsikter Åkesson uttalade är självklart. Men här var det en politisk debatt! Det är en helt annan sak. Har ska alla åsikter (även helknäppa och tokiga) kunna komma fram utan att en klåfingrig programledare ska ”ta avstånd”. Den detaljen sköter förhoppningsvis väljarna imorgon…..

Feghet? Rädsla? Naivitet?

Hur kunde det bli så här? Med vad? Jo, med Miljöpartiet. Egentligen struntar jag högaktningsfullt i det partiet. Jag anser att de inte har något existensberättigande, annat än som opinionsbildare. Där har de varit mycket bra. Det är fler än jag som har samma fundering över hur ett parti som grundades av folk som värnade om fred, miljö och kvinnofrågor kunde hamna så snett? Jag tror att man när det gällde miljöfrågorna var besvikna på centern. Ett parti som stödde sig och stöttade några av de då (vi pratar 80-talet) några av de största miljöförstörarna i landet, nämligen bönderna. De öste ut mängder av gödningsmedel och bekämpningsmedel för att få bra skördar. På samma sätt tror jag att man som fredsivrare var besviken på samtliga demokratiska partier (vi pratar fortfarande 80-tal och v hette VpK och visade öppet sin sympati åt dåvarande Sovjet). Kvinnofrågan har väl aldrig varit överst på någon av de stora partiernas agendor. Sedan får Löfven kalla sin regering den första feministiska regeringen. Jag anser personligen att så fort vi hade ministrar från bägge könen i regeringarna kan man kalla den för feministisk. Detta oberoende om stadsministern har hetat Palme, Fälldin, Karlsson, Bildt, Persson eller Reinfeldt. Dessutom vill man som sagt ha rent ut till vänster och kommunismen, som man med visst fog inte litar på. Det är alltså fortfarande 80-talet och kalla kriget är ruggigt kallt, innan de kommunistiska staterna i öst väl faller i slutet av detta årtionde.

Ett gäng visionärer och idealister skapar ett parti som efter stort arbete först åker in i riksdagen, sedan ut, men så småningom in igen. Man växer, inte fort, men man växer. Jag vet inte när de mörka ultrareligiösa krafterna började infiltrera Miljöpartiet. Men sakta men säkert har de lyckats ta sig in i den innersta kretsen i ett parti som säger sig stå för öppenhet och allas lika värde. Att man inte lyckats hålla rent tror jag beror på att dessa mörkermän (det är ju inga kvinnor, de ska ju vara hemma och passa barn och laga mat) så fort de blir attackerade, eller ifrågasatta tar fram offerstämpeln eller rasistkortet. Det är av samma orsak som vi har ett i det närmaste brunt parti ute på högerkanten. Det är konstigt att det ska vara så svårt att kunna ha en seriös debatt utan att offerspöket eller rasistkortet kastas fram.

Sedan har vi i vårt sekulariserade land svårt att förstå varför man kastar skuld på ett helt folk. Nu när Kaplan äntligen avgick skyndar hans försvarare fram och anklagar judiska sammansvärjningar och annat skitsnack som orsak till att han avgick. Ingen som helst självkritik. Jag vet att det inom regeringen finns krafter som ser ytterst allvarligt på att man i vissa (förhoppningsvis små) kretsar arbetar mot det som vi i Sverige jobbat för i så många århundraden. Nämligen människors lika värden, oberoende av kön. Samtidigt är det ingen mänsklig rättighet att ha ett visst uppdrag, eller få ett statligt eller kommunalt bidrag, om man bryter mot svensk lag. Jag hoppas verkligen slippa uppleva den dag när våra lagar underställs diverse religiösa lagar. Dessvärre har det redan inträffat i de fall där DO fegat ur och givit representanter för dessa extremreligiösa rätt när de vägrat hälsa på kvinnor på ett civiliserat sätt.

Till sist. Det är direkt pinsamt att lillpojken Fridolin sitter i TV och inte förstår att kvinnor kan känna sig kränkta när en person vägrar hälsa genom att ta i hand! Journalisten skulle intervjua den där pajasen (inte Fridolin) som tillhör en liten sekt, inte ha sex med honom! En sak måste vi dock ha klart för oss (hoppas jag). Vi pratar om en ytterst lite minoritet av i detta fall muslimer. I min värld hoppas jag att alla moderna människor ser mer likhet än olikhet mellan könen. Vi är alla människor.

Ur led är tiden

Ingen har väl undgått de senaste dagarnas turbulens i regeringen i allmänhet och Miljöpartiet i synnerhet. De som försvarar den avgående bostadsministern Kaplan gör allt för att anklaga kritikerna för islamofobi. Inget kan vara mer felaktigt. I en demokrati ska politiker, oberoende parti, bevakas och synas. Miljöpartiet har haft en osedvanlig förmåga att klara sig undan allt för stor kritisk granskning. Det kan ju bero på att oproportionerligt många journalister sympatiserar med MP. Samtidigt har SD blivit oerhört kritiskt granskat.

Om man ser på tidigare ministrar som fått avgå så har det varit småsaker jämfört med det som Kaplan och de andra i MPs ledning. Mona Sahlin fick avgå efter att ha köpt Toblerone med fel kreditkort. Maria Borelius fick avgå för att hon haft en svart hemhjälp flera år tidigare. Så gott som samtliga ministrar från både s-märkta och alliansregeringar som tvingats avgå har gjort betydligt lindrigare tavlor och uttalanden än både Kaplan, Fridolin och Romson. Om MP haft samma kritiska granskning som alla de andra partierna hade dessa tre fått avgå betydligt tidigare.

Sedan kommer ytterligare en snyting och grov tavla från MP. En person som tillhör en islamistisk sekt som vägrar ta kvinnor i hand när man hälsar föreslås av valberedningen inom MP till partistyrelsen. I ett land som Sverige och västvärlden i stort för övrigt, har kvinnor kämpat för jämställdhet i ett par hundra år. I det här landet är vi dessutom väldigt sekulariserade. Att då kalla kritikerna för islamofober bara för man helt korrekt kritiserar en pajas som vägrar hälsa som folk är bara pinsamt. Vill man ha offentliga uppdrag, oberoende om det är inom politiken eller någon annan stans, får man vackert acceptera det allmänt accepterade sättet att uppföra sig mot andra människor. Här hälsar vi på alla, män som kvinnor, genom att ta i hand. I andra länder pussar man varandra på kinden. Undrar vad en pajas som den killen anser om det? Jag vill inte nedlåta mig att skriva hans namn. Det är han inte värd.

Jag har träffat väldigt många muslimer från olika delar av värden och som tillhör olika grenar av islam. Samtliga har inga problem att se jämställt på kvinnor och hälsa på dem på ett civiliserat sätt. Det finns liknande sekter även inom judendomen och kristendomen. Det är som jag ser det helt okay att ha dessa åsikter, men då får man också stå ut med att bli kritiserad. Det är ingen mänsklig rättighet att bli nominerad till ett partis partistyrelse. En annan orsak till att Kaplan har klarat sig så länge är att det är väldigt lätt att snabbt kasta ur sig rasistkortet när det kommer kritik mot personer som har en annan trosuppfattning än den som är vanligast i Sverige.

Jag såg något om att någon sosse föreslagit att man ska införa någon muslimsk helgdag i Sverige. Knasigt! Då måste vi givetvis även inför judiska, katolska, ortordoxa, hinduiska, buddistiska osv högtider. Vi har ett antal högtider som mejslats fram med utgångspunkt både från kristendomen och från asatron. Snälla sossar! Fimpa dylika förslag! Det gynnar bara bruna mörkerkrafter!!!

 

Bygga digitalt?

Inte sjutton kan man bygga bostäder digitalt? Nä, det är inte helt enkelt. Däremot borde man med hjälp av digitalisering av olika slag kunna öka på takten på detaljplaner. Idag tar det i Stockholm ofta fem-sex år från det att Stadsbyggnadskontoret upprättar ett start PM och börjar processen med en ny detaljplan tills dess ett antal bostäder är färdiga och folk kan flytta in. Jag pratade med en kollega om det idag på jobbet. Vi konstaterade att det måste till en radikal förändring i planprocessen för att byggandet ska öka. Vi gick in på ett antal mer eller mindre drastiska åtgärder, men jag ska inte trötta ut dig som eventuellt inte tröttnat på att läsa detta redan nu på vilka det var.

Bilden är kopierad från stockholm.se

Jag var ersättare i Stadsbyggandsnämnden i Stockholm mellan 2007-2010. Ärenden som vi hade uppe då börjar i många fall bli verklighet nu, 5,6 7 år senare. Det är totalt ohållbart i längden. Hur kan man då göra processen effektivare utan att minska eller försvåra den demokratiska processen med remisshantering osv? Ett sätt är att öka remisshanteringen med hjälp av olika digitala kanaler. Idag kan alla se på planärenden via stockholm.se och plantjänsten (en av stadens många e-tjänster). Men man borde kunna effektivisera remisshanteringen med hjälp av ökad digitalisering. Framför allt måste (de numera obligatoriska) överklaganden som kommer in hanteras snabbare och mer effektivt. Här är jag övertygad om att det finns åtskilligt man kan göra med hjälp av olika digitala lösningar.

En annan sak att fundera över är hur stor och hur länge man ska kunna överklaga en detaljplan och på det sättet stoppa ett antal bostäder som det är extremt stort behov av. Till slut kommer planen att vinna laga kraft, som det heter, och bygget startar. Det enda som hänt är att ett antal (ofta närboende som redan har en bostad) försöker stoppa den planerade byggnationen.

Återigen. Med en effektiv (digital?) remisshantering i början av planprocessen kan ett ”okynnesöverklagande” kanske stoppas, eller åtminstone minskas. Det är i själva planarbetet på förvaltningen som man som enskild har möjlighet att påverka hur byggnationen ska se ut, vilket oftast lyckas ganska bra. Med mer och fler digitala lösningar kan man lättare visa de närboende hur det kommer att se ut i området när bygget är klart. Här kan en ökad digitalisering göra underverk! Idag visas oftast bara kartor och beskrivning av de olika objekten. Kan man tidigt visa en verklig målbild i dialogen med de redan boende i området kommer de planerade byggnationerna snabbare att bli verklighet.

Lite perspektiv?

Jag har haft semester. Det är i sig inget märkvärdigt. Tre veckor i januari/februari är kanske inte det vanligaste, men inte heller helt ovanligt. Vi (Maria och jag) var i Australien. Vi hann inte se så mycket av landet, men ändå massor. Melbourne, Sydney, Fraser Island, Sunshine coast med Noosa och Australian Zoo (utanför Brisbane). Bortsett från alla intryck och alla ställen som vi sett är det ändå en sak som man upptäcker där borta på andra sidan jordklotet.

Sverige är en stor (förhållandevis) del i nyheterna. Sedan vet jag inte om det är enbart positivt. Den bild som ges, eller i alla fall gavs när vi var där, är en trött regim som likt en koala sover större delen av dygnet. Man funderar över hur katten vi som en liten nation ska klara av att ta emot så många flyktingar som vi gör. Sverige tar emot flest flyktingar i förhållande till folkmängden. Ingen direkt nyhet, men å andra sidan inget som medierna basunerar ut här hemma. I nyheterna var det stora funderingar på hur vi ska klara av allt som krävs med integration och även all avvisning av de som inte får uppehållstillstånd.

Vad folk härhemma skulle behöva i lite större utsträckning är att resa bort ett tag. Helst långt bort. Det ger en större möjlighet att få ett annat perspektiv över hemlandet. Se nyhetsflödet ur ett annat perspektiv än det i många fall det totalt politiskt korrekta vi får här hemma. Ett bredare perspektiv tror jag kan ge en bättre och sundare debatt och förhoppningsvis ska man slippa rasistkortet så fort argumenten tryter.

Australien är som sagt ett fantastiskt land. Men det kan jag återkomma om. Det var faktiskt inte så himla svårt att köra på fel sida av vägen.

Varför är det på detta viset?

Jag har funderat en hel del på några saker under hösten. Varför är det så kontroversiellt med ett visst språkkrav och en viss kunskap om den svenska historien när man ska få svenskt medborgarskap? Så fort någon knystar om något som liknar detta förslag kommer rasistkortet fram snabbare än amen i kyrkan. Rasistkortet kommer i synnerhet från vänsterhåll. Jag skulle vilja veta vad det är som är så rasistiskt i att ställa vissa krav på våra nya medborgare.

Varför är det så kontroversiellt att begära id-handlingar på de personer som kommer hit som flyktingar? Okay, det finns säkert de som av olika orsaker tvingats lämna hus och hem så fort at de inte hunnit få med sig några tillhörigheter, eller id-handlingar. Men många har sannolikt hunnit plocka ihop en del saker. Personligen var någon form av id-handling det första (utöver min familj) jag skulle plocka på mig innan jag flyr från mitt hem. Så vitt jag vet måste alla medborgare kunna visa vem man är. På banken, om man blir stoppad av polisen, när man reser in i ett annat land mm. Återigen kommer rasistkortet fram från vänsterhåll (oftast) när olika typer av id-koller diskuteras i media.

Varför är det så kontroversiellt att ha någon form av ålderskontroll på de ensamkommande flyktingbarnen som kommer hit? De som kan det här mycket bättre än jag (vilket inte är så svårt) menar att det är osäkert med de metoder som finns. Men det bör i alla fall kunna ge en viss vägledning. Om en person hävdar att han eller hon är 15 år, men man ser efter diverse tester att personen knappast är under 18 borde det som sagt kunna vara en vägledning. Det här är kanske svårare att genomföra eftersom vi vill att det ska vara rättssäkert. Men även här kommer vänstern med rasistkortet mot de som förespråkar ålderskontroll.

Varför finns det folk som är helt övertygade om att vi i Sverige kan ta emot hur många flyktingar som helst? Man är snabb att jämföra inköp i jultid med vad Migrationsverkets budget ligger på. Problemet är bara det att de som handlar gör det med skattade pengar, medan de medel som går till hjälp till de stackare som tvingats fly är just skatten vi har betalt. Det är klart att vi ska hjälpa de som har det svårt. Men frågan är hur många och hur mycket vårt land klarar av utan att riskera kvalitetsförsämringar i den välfärd och socialtjänst vi har i Sverige.

Varför är det så kontroversiellt med sparkrav? Det är självklart att det underlättar att få ett arbete om man kan svenska? Samtidigt läste jag i veckan någon som skrev att vi tolererar att engelsktalande inte lär sig svenska, men kräver att personer med exempelvis arabiska som modersmål ska lära sig svenska. Jag kan hålla med. Ska man arbeta i Sverige ska man givetvis lära sig svenska. Men det finns trots allt en liten skillnad. Vi lär oss Engelska i skolan från 8-9 årsålder, men det är ytterst få som läser arabiska. Samma sak här. Den som skrev detta smög in ett litet rasistkort även i detta påstående.

Ska vi när flyktingar från olika delar av världen kommer till Sverige delge vår syn på jämställhet, kvinnas respektive mannens roller i samhället. Kort sagt, den syn vi under århundraden byggt upp och arbetat fram i det här landet.

Varför är det så svårt att ha en förutsättningslös diskussion om även dessa frågor? Hur ska man kunna ha det utan att rasistkortet kastas fram så fort det inte finns argument längre? Är det OK att en person med en extrem religiös tro ska kunna vägra att ta en främmande kvinna i hand när man hälsar? Vad kommer först, religionsfriheten eller vår syn på människors lika värde, oavsett kön.

Som jag ser det är vänstern oerhört bra på att plädera för att vi ska ta emot alla som vill komma hit. Vi ska inte ställa några krav alls. Men på frågan hur allt ska lösas och hur alla ska integreras i samhället klingar det tomt. Det enda som kommer om man frågar lite stillsamt hur, är att man får ett rasistkort uppsmällt i ansiktet snabbare än snabbt. Det är tråkigt, onödigt och gynnar vare sig det fria ordet, demokratin eller de som kommer hit med ett hopp om ett bättre liv.

Är det demokrati?

Sverigedemokraterna har återigen fått alldeles för stor uppmärksamhet i media. Som vanligt kan de tacka vänstern för det. Som vanligt spottar vänstern på yttrandefriheten och demokratin. Som vanligt försvarar de sig med att de kämpar mot ondska och en mörk ideologi. Så långt håller jag med vänstern. Att SD är ett parti med en grundideologi som inte är speciellt trevlig. SD är i grunden ett nazistiskt parti som arbetar hårt med att tvätta bort den stämpeln. Precis som Vänsterpartiet i grunden är ett kommunistiskt parti som arbetar på att tvätta bort kommuniststämpeln och sin svarta bakgrund.

SDs reklamkampanj i T-banan är osmaklig och man kan starkt ifrågasätta halten av sanning i budskapet. Men som med all yttrandefrihet så ska de givetvis kunna presentera och försvara sina åsikter och synpunkter, precis som vänstern gör. Jag gillar vare sig vänstern eller SD. Jag anser att de förvränger bilden av de utmaningar vi har i samhället. Men de ska i demokratins namn givetvis få skriva och presentera sina mer eller mindre (i mina ögon) felaktiga problembilder och lösningar. Eller lösningar. Jag tycker ingen av dessa ytterlighetspartier är speciellt bra på att presentera lösningar. Däremot är de duktiga på att hitta problemområden.

Men åter till reklamkampanjen i T-banan. En mobb slet ner reklamen. Var det rätt? Många tycker det. Men det är ett hot mot yttrandefriheten och demokratin om en liten grupp ska ha tolkningsföreträde på vilket politiskt budskap som är rätt och vilket som är fel. Om SL som konsekvens av detta anser att de inte kan ha politiska budskap från SD i T-bana, på bussar osv får de i samma andetag sluta med all form av politiska reklamkampanjer från de andra partierna också.