Respekt!?

Jag har tidigare skrivit om att respekten och förståelsen för fotbollsdomare är ofta väldigt låg. Det gäller väl även i andra sporter som ishockey, basket, volleyboll mm. Men jag fokuserar på fotbollen eftersom det är i den världen jag verkar. En domare, i alla fall i de lägre serierna och i ungdomsserierna, är ensam och det en utsatt position. Väldigt många klagar och skriker. Att en spelare ifrågasätter och reagerar kan väl i enstaka fall vara okay. Domaren och spelarna i en eventuell situation har ju inte riktigt samma synvinkel till det som händer. Dessutom tycker många spelare att så fort det gör ont är det lika med en ojusthet.

I Stockholm är vi ganska sällan bespottade i media. I alla fall när det gäller de lägre serierna. Här är det i radio, TV, tidningar och webb möjligtvis en och annan rapport från Superettan. Men annars är det full fokus på Allsvenskans bägge serier. Det är betydligt annorlunda ute i landet. I @nt, Norrköpings Tidningar, fanns denna artikel för någon vecka sedan. http://www.nt.se/sport/mittbackens-nick-avgjorde-derbyt-11124451.aspx

I slutet av artikeln finns ett citat från en spelare från bortalaget (Azech SF). Jag har visserligen inte sett matchen, men med ledning av det spelaren säger är det en situation där domaren blåser av spelet för olämpligt uppträdande (protest mot ett uteblivet domslut) med tillhörande gult kort och indirekt frispark. Ett helt korrekt domslut. Men domaren blir kallad dryg och arrogant. Spelaren borde innan han uttalar sig fundera över sitt eget uppträdande.

Det här hände i div 3 Nord Östra Götaland i en match i Norrköping. Spelare och ledare är allt för ofta otroligt okunniga i reglerna. Innan de hänger ut en domare borde de läsa regelboken. Den är på 134 sidor och innehåller 17 regler. Man kan tycka att spelare och ledare i div 3 borde veta bättre. Men se på matcher i Allsvenskan och för all del i de stora ligorna. Väldigt ofta är det protester från spelare. Väldigt ofta, om inte så gott som alltid, kan spelarna inte reglerna.

Det som händer är att detta ofog sprider sig ner i serier och åldrar. De flesta som spelar och tränar fotboll ser mer eller mindre ofta på TV. De ser hur de stora spelarna uppför sig. Inte så konstigt att de själva gör likadant. Men i grunden bottnar det i dålig regelkunskap. Sedan kan det givetvis vara så att en spelare eller ledare inte har samma uppfattning som en domare i dennes bedömning vid en situation. Men det är en helt annan sak.

Tänk om en domare skulle fråga en spelare varför han eller hon missade just den passningen? Eller inte gjorde mål på just det skottet. Vilket liv det skulle bli! Då kan man prata om att domaren skule bli kallad både dryg, arrogant och respektlös. Nä, lite mer tanke hos spelare och ledare som uttalar sig innan de uttalar sig skulle vara en bra start. Sedan kan de från Svenska Fotbollförbundets hemsida ladda ner regelboken och ha som nattlitteratur.

Respekt för fan!

Så är det snart dags igen. Det vi som älskar fotboll och att döma fotboll väntat på. Att säsongen ska starta! Det är ungefär en månad kvar och just nu genomförs alla årliga utbildningar och tester på alla nivåer. Allt från eliten med Jonas Eriksson i spetsen till våra 5 och 7-mannadomare ute i föreningarna. Samtidigt presenterar Svenska fotbollförbundet en kampanj som egentligen borde vara onödig. Respektera domaren. Kampanjen riktar sig i huvudsak till föräldrar men även till ledare för knatte- och ungdomsfotboll.

I morgonprogrammet i TV4 vittnade Jonas Eriksson och Leonora Heimdal om hur det är att döma fotboll bland barn. Vuxna människor som fullständigt trakasserar, mobbar och skämmer ut sig själva. Hur i hela friden kan man ge sig på en ung kille eller tjej bara för att man anser att han eller hon fattat ett felaktigt domslut? En ungdom som kanske bara dömt några få matcher och har fullt upp att omsätta regelbokens 17 regler till verklighet. I själva verket är regelkunskapen hos ledare och föräldrar oftast lika med noll! Men precis som hemma i soffan begriper de bäst, tror de. Vi måste ha domare. Annars blir det ingen match! Fatta det, trögtänkta och infantila föräldrar och ledare! Jag hoppas att alla vettiga ledare och föräldrar (vilket de absolut flesta är!) hjälper och stöttar de unga, nya domarna. Att de stoppar de ledare och föräldrar som beter sig olämpligt.

En spelare gör oerhört många fel. En domare gör bara bråkdelen så många på en match. Ändå kan en medioker spelare ha mage att kalla domaren för idiot, eller på anat sätt inkompetensförklara honom eller henne. Men om en domare skulle antyda att en spelare kanske inte direkt håller världsklass eller ens tillhör de bättre på just den här planen är det ett oerhört brott och brist på respekt mor spelaren i fråga. Egentligen är det märkligt att det ska vara så. Men vi domare har fått lära oss att ta emot glåpord och svälja. Inte i alla lägen säga det vi kanske innerst inne vill säga till en dålig spelare eller usel ledare eller korkad förälder. Vi måste vara beredda på fysiskt våld, om en spelare i ett förlorande lag anser att det är vårt fel att de förlorat sin match.

Respekt! Det är allt som krävs. Respekt. Vi domare respekterar spelare och ledare, samt även föräldrar. Vi dömer fotboll för att vi tycker det är kul. Med utgångspunkt från vår utbildningsnivå och kunskap gör vi vårt bästa, precis som spelarna.

Jag hoppas att alla som (orkat) läsa detta tar en titt på följande filmklipp.

https://www.youtube.com/watch?v=zLbwNDhlQJM

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/fotbollsdomaren-han-tog-tag-i-mig-och-skakade-mig-3083632

Stockholm, en stad i världsklass?

Stockholm marknadsförs som en stad i värdsklass och som ”The Capital of Scandinavia”. Till stor del är det helt korrekt. Stockholm är fantastiskt och tillsammans med kranskommuner och de kommuner som är med i samarbetet med Stockholm Business Region ger det bra möjligheter för besökare och företag. Men på ett område är Stockholms stad (med kranskommuner) ohjälpligt efter. Det gäller infrastrukturen för idrotten.

Jag var i Örebro nu i helgen och dömde fotboll i Örebrocupen. Nästa helg bär det av till Göteborg och Gothia cup. Bägge dessa cuper är helt fantastiska upplevelser. Både för spelare, ledare och oss domare. Som Stockholmare blir man otroligt avundsjuk på de möjligheter som Örebro och Göteborg kan erbjuda sina idrottsintresserade medborgare.

Gothia Cup spelas på över 100 planer i Göteborg, Mölndal och Kungsbacka. I Mölndal är det sju planer och i Kungsbacka tio planer som används. Resten av planerna, dvs ett 90-tal, ligger inom Göteborgs stadsgräns. Jag tvivlar på att Stockholm, som ändå är dubbelt så stort, kan erbjuda nästan 100 gräs- och konstgräsplaner. Ta bara Kvibergsområdet. Där ligger ett pärlband av 11-mannaplaner. Totalt runt 25 planer på det nedlagda militärområdet. För en Stockholmare som tycker om fotboll är det nästan att uppnå Nirvana att se detta band av fotbollsplaner. Under Örebrocupen spelas matcher (11-manna) på ett 25-tal planer. Alla dessa (utom fem) är naturgräs.

Nu är naturgräs inget självändamål i sig. Men man kan bara konstatera att idrotten i Stockholm har mycket svårare än i övriga landet. Ett fd. borgarråd har skrutit över att Hammarby Sjöstad har lika många innevånare när det är färdigbyggt som en normalstor svensk kommun. Men en normalstor svensk kommun har åtminstone en idrottsplats, en eller ett par idrottshallar och ett antal andra faciliteter för idrott och fritid. Hammarby Sjöstad har en idrottshall och kommer att få en sjumanna fotbollsplan. Att man gjort det misstaget där är illa nog. Men Stadsbyggnadskontoret fortsätter att planera som om dess innevånare inte behöver röra på sig. I både Norra Djurgårdstaden och Hagastaden lyser infrastruktur för idrott med sin frånvaro. Dessa områden kommer att bli fantastiska att bo och leva i. Om man bortser från den lilla detaljen som heter idrott.

Samtidigt kämpar alla klubbar, från märkesklubbarna till minsta kvartersklubb, med att få tillgång till det som finns. Men så länge det finns liv finns det hopp. Jag hoppas att makthavarna i Stadshuset kan ta beslut om mer utbyggd infrastruktur för idrotten generellt, inte bara för fotbollen.

Även om det ser mörkt ut i innerstaden ser det lite bättre ut utanför tullarna. Man planerar att göra Gubbängsfältet till ett sportfält för både ruggby, amerikansk fotboll och fotboll. Kärrtorps IP ska eventuellt få två nya konstgräsplaner och det finns idéer om att anlägga en hall för bandy på Tallkrogens bollplan (Valsknopp).

Detta är några saker som finns på planerarnas bord. Det är bra, men det behövs, som sagt, även en infrastruktur i innerstaden och i de nya områden som planeras.

Varför?

I dagens (lördag) SvD finns två artiklar som berör problemet med den delen av ishockey och fotboll som ingen vill veta av. Orosmolnen, huliganerna, idioterna. Den lilla högljudda skara intelligensbefriade och i många fall drogpåverkade dödskallar.

I en artikel som beskrev DIF hockeys seger över Örebro rapporterades om en skara som skanderade att styrelsen borde avgå. Det är knappast styrelsens fel att spelarna inte lyckats vinna tillräckligt med matcher. Stötta och heja på ditt lag istället. Men de är sannolikt inte Djurgårdare egentligen.

I den andra artikeln beskrevs hur AIK fotboll förra året vann bötesligan för att den delen av publiken som nog egentligen inte är AIKare sett till att klubben fått böta 340000 kr. I år ska det bli annorlunda, säger Black Army. Hoppas det. Alla förlorar på att den lilla mer eller mindre kriminella och för övrigt ovan beskrivna skaran ska finnas och förstöra.

Det är kul att se på både fotboll och ishockey. För all del även bandy (riktig bandy alltså. Ute på is) och handboll. Det är kul att heja på sitt lag. Det är kul med älskvärda retstickor som med glimten i ögat småretas med motståndarnas supportrar. Men dessa vrålande, hatande, djur som inte tillför annat än avsky bland oss idrottsälskare hoppas jag verkligen klubbarna med hjälp av polis och socialtjänst kan bli av med.