Gothia cup. Det är lite av årets händelse för min del. Det var nionde gången som domare och femte gången som gruppledare för teamet från Stockholm. Nio Gothia cup. Fortfarande är jag lika imponerad över antalet deltagande lag från så många olika delar av världen. I år deltog 1670 lag från 80 länder. Vi var 450 domare som dömde över 4000 matcher under veckan. Utöver domare från större delen av Sverige fanns det ett gäng från Turkiet och några från Norge. Totalt spelades det matcher på drygt 100 planer i Göteborg, Mölndal och Kungsbacka.
Som Stockholmare blir man grymt avundsjuk på den infrastruktur som gör att en fotbollscup av denna omfattning kan genomföras. I Stockholm är det i stort sett omöjligt pga den otroligt usla infrastrukturen för idrott.
Det senaste tillskottet är denna helt fantastiska anläggning på det gamla militärområdet på Kviberg. Den innehåller bland annat hotell, fullstor inomhushall för fotboll (och andra bollsporter) och en längdskidbana! En liten kuriosa är att exakt där hela den här anläggningen ligger fanns en gång en skjutbana. Där låg man och pangade k-pist hösten 1978 när man var nyinryckt beväring på gamla KA4!
En sådan här anläggning skulle vara fantastisk om näringsliv och politiker kunde få till i Stockholm.
Men det var ju Gothia cup det här skulle handla om. I år var vi 23 domare från Stockholm, samt 6 domare som gick det vi kallar för steg 2 och efter godkänd kurs ger domarna behörighet att döma med assisterande domare (AD). Som alltid händer det oväntade saker som gör att all planering går åt skogen och man får börja om. Men det är å andra sidan det som är lite av charmen med Gothia cup. Mitt mål som gruppledare är att bara behöva döma en match om dagen. Det lyckades nästan i år.
Första matchdagen var gruppen väl utspridd på fyra olika spelplatser (Bergsjövallen, Kviberg, ÖISgården och Valhalla). Det gör planeringen väldigt spännande när man ska försöka få rätt domare på rätt uppdrag. Resten av veckan var större delen av gänget på Välens IP i Västra Frölunda och ett litet gäng på tre domare uppe i Angered på en plan som heter Bläsebovallen. Utmaningen då låg i att få upp trötta ungtuppar ur sovsäckarna och tvärs genom Göteborg från Kviberg till Frölunda innan matchstart 08.00! Men det lyckades ganska bra. Ingen försov sig och ingen kom försent, även om det var nära…
Så här kan man känna sig efter några matcher i den här cupen. Då är det bra att det finns sjukvårdare…….
En annan sak som är väldigt intressant är stil och attityd hos vissa ledare. En svensk ledare anmälde vi efter att han hånade en spansk ledare efter en vinst med 18-0(!). Helt makalöst dåligt. Men dagen efter kom han och bad om ursäkt. En fransk ledare skällde på mig för att jag tyckte han inte skulle kommentera mina domslut. Han tyckte jag var dum och ville inte bli hunsad av en domare. Han skulle anmäla mig till domarchefen. Ledaren fick tag på en av mina kollegor (Rolle på båren ovan förövrigt).
En annan sak som är väldigt intressant är stil och attityd hos vissa ledare. Det är förvisso ingen nyhet. Det är samma problem överallt. En svensk ledare anmälde vi efter att han hånade en spansk ledare efter en vinst med 18-0(!). Helt makalöst dåligt. Men dagen efter kom han och bad om ursäkt. En fransk ledare skällde på mig för att jag tyckte att han inte skulle kommentera mina domslut. Han tyckte jag var dum och ville inte bli hunsad av en domare. Han skulle anmäla mig till domarchefen. Ledaren fick tag på en av mina kollegor (Rolle på båren ovan förövrigt). Rolle lovade att prata med domarchefen som i sin tur skulle ta den aktuella domaren i örat. Sagt och gjort. Rolle pratade med mig och jag lovade att jag skulle prata allvar med mig själv. Så kan det också gå till.
Efter fem dagar och mellan 350 och 400 uppdrag för vårt gäng från Stockholm drog det ihop sig till finaler. Även i år fick Stockholm en fin final. G17. Elitturneringen för flickor. Den dömdes av Annica Torkelsson med Jimmy Arnqvist och Robert Vangeus som AD och Amelie Bergstrand som 4:e domare.
Med en enkel tillbakablick konstaterar jag att Stockholm de senaste fem åren har fått himla bra finaler. Tack Niklas Nord!
Även om det är en jobbig vecka så är det samtidigt otroligt kul och utvecklande. Man får vekligen lära sig att hantera stress och press. För de som mot förmodan orkat läsa ända hit vill jag tacka alla domare från Stockholm som förgyllde veckan, på lite olika sätt. Men det största tacket går utan tvekan till Henrik Zetterlund från Örebro och Niklas Nord från Gothia organisationen. Utan Z hade det gått åt skogen med att hålla koll på allt. Tack Niklas för alla fina matcher vi fick!
Vi ses igen 2017!!!
Arnes tankar och funderingar 