Vad har vi lärt oss?

Inte mycket. För ett år sedan (5 augusti 2016) hade TV Sporten ett inslag om två unga domare som under våren råkat ut för tråkigheter under sitt dömande. Jag blev intervjuad i min roll som ordförande i Stockholms Fotbollförbunds domarkommitté. Jag har försökt komma med på olika möten och utbildningar av ledare och tränare för att försöka öka regelkunskapen. Regelkunskapen är väldigt dålig bland spelare, ledare, föräldrar och även många sportjournalister.
Utan domare blir det inga matcher. Så gott som alla distrikt i Sverige har brist på domare. Det kommer att bli ännu sämre om vi inte kan öka regelkunskapen och domarens roll bland ovan nämnda grupper. Jag har några förslag, samtliga enkla att genomföra.
1. Låt elitdomarna bli intervjuade i TV efter matcherna, precis som i ishockey. De kan då förklara vissa domslut och visa människan bakom domaren.
2. Ha regelkunskap och information om domarnas roll i ledarnas och tränarnas utbildning.
3. Ta med domarfrågor så fort det är ett möte med en klubb, lag eller annan form av möte där spelare, ledare och föräldrar är med.
4. Alla sportjournalister och expertkommentatorer ska ha genomgått en domarutbildning och klarat av regelprov.
5. Hårdare påföljd på lag/klubbar som inte kan hantera sina ledare och eller föräldrar.
Sedan måste vi inom domarverksamheten bli mycket bättre på att stötta de unga domarna på olika sätt. Dels genom utbildning men framför allt genom att ha observatörer ute som kan stötta och ge råd.

Äntligen är fotbollssäsongen här!

Äntligen är det vår! Alla våra serier från Allsvenskan för damer och herrar till P/F 8 startar eller har startat. För att alla lag ska kunna spela matcher krävs det dock en sak, nämligen domare. Under det senaste året har domarens situation under (och ibland även efter matcherna) diskuterats i media. Allt för ofta i inte allt för positiva ordalag från spelare och ledare. Här i Stockholm hade vi 2016 ett antal incidenter där domare kände sig hotade, eller blev hotade. Vi hade ett antal tillfällen när frustrerade ledare, spelare och föräldrar skällde på domaren. Vid några tillfällen skrev lag på sina hemsidor om hur usel de ansåg att domaren var.

knatteboll

I vissa fall är domaren mindre bra. Det vill vi i domarkommittén veta så vi kan ge den domaren rätt stöd för att bli bättre. Vi vill veta om en domare saltar ett kvitto. Vi vill veta om en domare inte är på plats i tid. Vi vill veta om domaren uppträder oprofessionellt. Vad vi däremot inte är intresserade av är dispyter om en regeltolkning. Generellt sett kan domarna reglerna bra. Dessvärre är regelkunskapen inte lika hör bland övriga inblandade i fotbollsfamiljen.

I år är det straxt under 100 ändringar och korrigeringar i regelboken. Vi i domarkommittén hade gärna deltagit på spelläggningsmöten, ledarutbildningar, zonträffar osv för att prata om detta. Dessvärre har det inte gått av administrativa orsaker. Regelbok och tävlingsbestämmelser finns tillgängliga på stff.se. Jag önskar alla ledare och spelare laddar ner och läser dessa.

tjejfotboll

Jag har en annan önskan också. Jag önskar att alla ledare och spelare respekterar domarna och deras beslut. Alla gör fel, spelare, ledare och domare. Men ingen skäller ut en ledare för att den har coachat som en kratta eller en spelare för att den har missat en straff. I alla fall inte officiellt. Däremot anser vissa att en domare kan man behandla hur som helst. Vissa tycker det är okay att skälla ut en 15-årig domare i en 9-mannamatch. Vissa anser att det är deras rättighet att på sin hemsida skriva ett matchreferat som går ut på att allt var domarens fel. Oftast har de som skriver dessutom helt fel i sina tolkningar av reglerna. Tänk på det. Ge domarna den respekt de förtjänar, för det gör de generellt sett. Vi har övervägande duktiga domare i Stockholm. Utan domare, ingen match!

Vi ses på fotbollsplanen och respekterar varandra!

Fotbollshälsningar

Arne Fredholm
Ordförande domarkommittén
Stockholms Fotbollförbund

3 mot 3 till 11 mot 11

Jag har tillbringat helgen i Göteborg och där på Prioritet Serneke Arena i Kviberg. Som stockholmare blir man grön av avund över att vi inte har en liknande arena i Stockholm. IMG_0164Här finns en fullstor fotbollsplan med läktare för 3000 personer. Futsal/innebandyplan, skidspår inomhus (alltid -3 grader), beachvolleybollplan, gym, hotell, konferensanläggning och restaurang. Jag har säkert missat någon facilitet, men låt gå för det då. Syftet var att få lite information runt Svenska Fotbollförbundets arbete med spelformer för barn och ungdomar. Jag var på något liknande för något år sedan. Trotts att fler (många) av deltagarna då från många distrikt hade många åsikter ser förslagen efter vad jag kommer ihåg likadana ut. Nu till förslagen. Man har genomgående försökt att utgå från barnperspektivet. I grunden bra, men i vissa fall känns det som man inte tänkt ur fler synvinklar. Jag återkommer till det. Det fanns representanter från olika företag som utvecklar och säljer både mål, sarger och annat. Vissa produkter kommer knappast att fungera att ha utomhus i längden. Andra var klart intressanta, men priset!

Numer ska man inte prata om 3-manna eller 11-manna. Det ska heta 3 mot 3 eller 11 mot 11. Allt i jämställhetens tecken. Det finns kanske andra sätt man kan få idrotten och fotbollen jämställd, men det är en helt annan historia. Den absolut största utmaningen är ändå att få ledare och föräldrar att förstå och acceptera att tävling är en sak och resultathets en annan.

3 mot 3 Denna spelform är till för 6-7 åringarna. Här handlar det om lek och inget annat. I förslaget skall varje match spelas 4 x 3 minuter. Antal spelare i lagen rekommenderas till 6 och ingen målvakt. Byten sker i paus, om ingen gör sig illa givetvis. Man har ingen domare utan en matchledare som kan vara en ledare eller förälder. Den blåser igång matchen och ser till att det finns en boll barnen kan jaga och spela med. Man föreslår att man kör detta som miniturneringar, eller sammandrag, så varje lag spelar 4 matcher. Det ger en speltid på 24 minuter om man följer det föreslagna sättet med byten. Det bästa är om man har någon form av sarg. IMG_0170Det finns lite olika varianter i plast eller med nät. Syftet är mycket bollkontakt och sargen gör att bollen håller sig på planen (oftast). I de resonemang vi förde kom vi fram till att man efter mål bör strunta i avspark. Likaså om bollen varit utanför planen. Det viktigaste är att spelet kommer igång snabbt och att spelarna får spela. Målets storlek spelar här mindre roll. Man kan använda små innebandymål eller lite större mål som de olika leverantörerna har till sina olika sarglösningar. Bollstorlek 3.

Fördelar: Lek, lek, lek och åter lek. Allt är på barnens villkor, som sagt.

Nackdelar: För oss i Stockholm är det redan brist på planer. Hur ska vi lyckas att få plats med dessa åldersgrupper också? Sarger är nästan nödvändigt. En klar utmaning för kommunerna att lösa det.

5 mot 5 Denna spelform har vi redan hos oss. Ålder 8-9 åringar, precis som vi har kört i många år. Även här är en sarg bra att ha. Likaså en matchledare och ingen domare. Speltid 3 x 10 minuter om man kör med sammandrag. 3 x 15 minuter om man har en enskild match. Byten även här i paus. Man rekommenderar 7 spelare i laget, varav en är målvakt. Det ger en garanterad speltid på 60 minuter om man kör en miniturnering (sammandrag) eller 30 minuter vid enstaka match. Målvakten kastar alltid ut bollen och motståndarna ska dra sig tillbaka till halva planen (retreat line). När det gäller att sätta igång spelet bör man även här bara låta spelet komma igång efter mål och om bollen lämnat planen. Avspark kan man ta vid varje periodstart. Vid ojämna matcher får det lag som ligger under med mer än 4 mål stoppa med en extra spelare.

Målen blir ju här lite större. Men om man har ett 5-mannamål som vi har idag eller om man använder ett lite annorlunda mål beroende på vilka mått som erbjuds av företagen som säljer sarger anser jag att det spelar mindre roll. Bollstorlek 3.

Fördelar: Lek, lek, lek. Precis som i 3 mot 3. Bra om man kan använda sarg även i denna spelform.

Nackdelar: Eftersom det är en klar fördel att använda sarg är det en utmaning för kommunerna.

7 mot 7 Nu börjar det krångla till sig lite. Huvudsyftet är fortfarande lek. Spelarna är 10-12 år. Men nu har kroppen och knoppen utvecklats lite mer så man kan sakta men säkert börja plocka in lite färdigheter i spelet. Passningar till närmaste lagkamrat osv. Man föreslår 10 spelare i varje lag, varav en målvakt. Speltid 3 x 20 minuter. Det är visserligen fria byten, men rekommendationen är att byten ska ske vid paus för att ge alla lika mycket speltid. Här börjar vi med domare och sätter igång spelet med att sparka igång vid ”inkast”. Målvakterna kastar alltid ut bollen, oberoende om bollen varit död eller om målvakten räddat bollen under spelets gång. Anfallande lag backar till en ”retreat line” som föreslås vara 1/3 av planen. IMG_0172Planen delas alltså in i tre delar, som i ishockey. Även i denna spelform föreslås att ett lag som ligger under med mer än 4 mål får plocka in en spelare till.  I 5 mot 5 får man spela bollen till målvakten. I 7 mot 7 föreslår man att målvakten vid hemåtspel bara ska få ta emot bollen med fötterna (som i 11-manna, förlåt 11 mot 11). Bollstorlek 4.

Det som krånglar till det hela är att man föreslår att 12-åringarna ska ha offside i sista 3:e delen av planen (anfallszonen). Vidare föreslår man att 12-åringarna ska börja göra inkast och inte sparka igång spelet. Jag har inte nämnt något om planstorleken tidigare. Men för 7 mot 7 föreslår man en större plan för 12-åringarna.

Fördelar: Egentligen ingen skillnad mot hur vi har det idag i Stockholm i 7 mot 7. Frågan är om 12-åringarna ska spela 7 mot 7 eller 9 mot 9.

Nackdelar: Jag kan inte acceptera att vi ska ha offside i sista årets 7 mot 7. Det är i 99% av fallen ungdomar som själva omfattas av detta med spelformer. De är 14, 15, 16 år gamla. Att vi helt plötsligt ska lära ut offsideregeln till föreningsdomarna är en klar utmaning. Den regeln är inte så lätt. Likaså att ha en retreat line vid 1/3 av planen. Vi konstaterade när vi såg matcher att lag som startade spelet med att deras målvakt kastade ut bollen inte hann få igång ett spel innan det andra laget pressade. Då är det bättre med att ha halva planen som en retreat line.

olika mål
Till höger ett vanligt 7-mannamål. I mitten ett mål som är lägre är ett 11-mannamål, avsett för 9-manna. Till vänster ett vanligt 11-mannamål

9 mot 9 I förslaget från Svenskan föreslår man att 9 mot 9 spelar i åldrarna 13 – 14. De enda avstegen från att köra med vanliga regler är att man vill ha en retreat line på 1/3 av planen, precis som i 7 mot 7. Likaså att offsiden ska vara på sista 3:e delen. Här ska det vara distriktsdomare som har gått rätt typ av kurs. Speltiden bör vara 3 x 25 minuter och antal spelare i laget bör vara 12, inklusive målvakt. Det ska ge en speltid på 50 minuter per spelare. Bollstorlek 4 för 13 åringar och 5 för 14 åringar, både pojkar och flickor. Även här föreslår man olika storlekar på planen för 13- respektive 14-åringar.

Fördelar: Bra med denna spelform för att jämna ut steget som annars blir väldigt stort mellan 7 mot 7 till 11 mot 11. Bra för klubbar som kan ha svårt att få ihop fullt lag för att spela 11 mot 11. Det ger oss en möjlighet att behålla spelare lite längre.

Nackdelar: 1/3 dels offside. Jag tror det kan krångla till det för alla om man ett år (eller två) har en typ av offside för att sedan använda sig av regeln som den är tänkt i regelboken. Likaså olika planstorlekar, det är också en stor utmaning för våra idrottsplatser att lösa det.

11 mot 11 Inga konstigheter alls. Man föreslår att man börjar med den spelformen när man är 15 år. Det ensa som skiljer är speltiden. Där föreslås 2 x 40 minuter för 15-åringar och full tid (2 x 45) från 16 år. Här har vi lite andra bestämmelser i Stockholm, men det är ju bara att ändar om det här förslaget går igenom. Det finns egentligen inga direkta vare sig fördelar eller nackdelar runt 11 mot 11.

Utmaningarna De stora utmaningarna är hur man ska organisera spelformen för åldrarna 12-14 år. Det är ju då de stora skillnaderna är beroende på puberteten osv.  Likaså måste man tänka till när det gäller domarna och vad man kan kräva av dem. Ser man på spelarna från ett barnperspektiv måste man göra det även för domarna som dömer 7 mot 7 och 9 mot 9. Det är i de absolut flesta fall själva i tonåren och färska som domare och behöver så lugn som de kan för att växa in i sin domarroll. Att då ändra på offsideregeln och införa offside för 12-åringar är inte bra om vi vill att även de unga domarna ska utvecklas. Likaså att ha retreat line på 1/3 av planen är något man bör fundera på ytterligare några gången. Halva planen känns lättast att hantera för alla. Planerna ska ju märkas ut också. Okay, det finns koner av olika slag. Det kommer att finnas spray som försvinner efter några timmar. Men vem ska märka ut detta? Ledare? Föräldrar? Domare? Vi har ju inga vaktmästare på några idrottsplatser på helgerna.

Avslutningsvis funderar jag på om det i alla dessa fina utbildningar som finns frö spelare och ledare ingår någon form av regelkunskap. Dessvärre tror jag inte det är så mycket av den varan. Det är ganska ofta man hör ledare och tränare på olika nivåer uttala sig på ett sådant sätt att det klart framgår att reglerna är ett okänt begrepp. Ofta hänger de dessutom ut domarna fast domarna kanske gjort en helt korrekt bedömning. Direkt pinsamt faktiskt.

Så var det dags igen

När man trodde att det inte kunde bli värre så blev det så. Värre alltså. Återigen har ledare och föräldrar i knattefotbollen gjort bort sig totalt. Okay, domaren är inte helt oskyldig. Men här handlar det om självförsvar.

Ingen kan ha undgått händelsen i Åkersberga i söndags när en ledare för ett lag i pojkar 12 (!) efter en match konfronterar domaren och har åsikter om domarens insats. Var det straff eller var det frispark (hände ojustheten innanför eller utanför straffområdet). Hallå!!!! Vi pratar pojkar 12!!! Det är totalt oviktigt om domaren gjorde bedömningen om spelaren var utanför eller innanför straffområdet! Spelarna är under utbildning. Domaren i fråga är ung. 21 år. Han har visserligen dömt några år, men det spelar i det här fallet ingen roll. Ledaren ska inte ge sig in i en dialog med domaren efter matchen. Inte under matchen heller för den delen.

Ett gäng föräldrar lade sig i det hetsiga meningsutbytet och för att göra en lång historia kort så slutade det med att en förälder bröt ett ben. Det finns en mängd olika uppfattningar hur det gick till. Vad som är sanning eller inte där vare sig kan eller vill jag spekulera i. Jag kan bara konstatera att föräldrarna inte har där att göra. Ledaren har inte där att göra. Vill man inte tacka domaren behöver man inte göra det. Vill man fråga om ett eller annat runt matchen bör man vänta 10-20 minuter så alla hinner samla sig och (om det varit hetsigt) lugna ner sig.

Men nu pratar vi POJKAR 12(!!!). Spelare i den här åldern ska ha kul. Uppleva gemenskap. De är under utbildning! Ett mål hit eller dit, en vinst hit eller dit är totalt ointressant. Okay, alla spelare vill vinna. Jovisst. Men det försvarar ändå inte beteendet att hacka på domaren.

Det är samma sjuka som i seniorfotbollen. Det är aldrig domaren som gör att ett lag förlorar. Det fixar man så bra på egna meriter, dvs man spelar sämre och gör färre mål än motståndarna. Sedan finns det givetvis dåliga domare. Det finns dåliga spelare. Det finns dåliga tränare och ledare. Dåliga spelare och ledare hanterar klubbarna på olika sätt. Mindre bra domare tar vi hand om från domarkommitténs sida och försöker få dem bättre genom utbildning och coaching.

Jag är så innerligt trött på ungdomsledare (och föräldrar) som tror att deras killar kommer att bli fotbollsproffs. Det är ytters sällan man hittar talanger i dessa unga år som sedan ”blir något”. De allra flesta spelare (och domare) blir duktiga genom träning träning och åter träning. Att man är fokuserad och brinner för sin sak. Listan kan göras hur lång som helst på spelare som varit ”talanger” som barn, unga och i yngre tonåren. Men de som blir något har en låga för i det här fallet fotboll. De älskar att träna, att bli bättre.

Det är det som ledarna i pojkar 12 ska förmedla. Inte att domaren var ”dålig” för han missade en straff och ”bara” dömde frispark. Sedan önskar jag ett större regelkunnande hos tränare och ledare. På seniornivå även hos spelare. Det förekommer i nästan varje match att någon ifrågasätter ett domslut. Inte för att det är del, utan pga dålig regelkunskap.

Hur kommer man då tillrätta med det här? Jag tror bara det finns en väg. Dialog. Att vi som är aktiva som domarinstruktörer, domarobservatörer, aktiva domare på alla nivåer, och domare som avslutat sin aktiva domarkarriär går ut till klubbar och lag. Att vi finns med på alla ledar- och tränarutbildningar och pratar domarfrågor. Förklarar regler. Beskriver domarnas situation. Först då kommer vi att få respekt för domsluten.

Gothia cup, en betraktelse

Gothia cup. Det är lite av årets händelse för min del. Det var nionde gången som domare och femte gången som gruppledare för teamet från Stockholm. Nio Gothia cup. Fortfarande är jag lika imponerad över antalet deltagande lag från så många olika delar av världen. I år deltog 1670 lag från 80 länder. Vi var 450 domare som dömde över 4000 matcher under veckan. Utöver domare från större delen av Sverige fanns det ett gäng från Turkiet och några från Norge. Totalt spelades det matcher på drygt 100 planer i Göteborg, Mölndal och Kungsbacka.

Som Stockholmare blir man grymt avundsjuk på den infrastruktur som gör att en fotbollscup av denna omfattning kan genomföras. I Stockholm är det i stort sett omöjligt pga den otroligt usla infrastrukturen för idrott.

Det senaste tillskottet är denna helt fantastiska anläggning på det gamla militärområdet på Kviberg. Den innehåller bland annat hotell, fullstor inomhushall för fotboll (och andra bollsporter) och en längdskidbana! En liten kuriosa är att exakt där hela den här anläggningen ligger fanns en gång en skjutbana. Där låg man och pangade k-pist hösten 1978 när man var nyinryckt beväring på gamla KA4!

En sådan här anläggning skulle vara fantastisk om näringsliv och politiker kunde få till i Stockholm.

Men det var ju Gothia cup det här skulle handla om. I år var vi 23 domare från Stockholm, samt 6 domare som gick det vi kallar för steg 2 och efter godkänd kurs ger domarna behörighet att döma med assisterande domare (AD). Som alltid händer det oväntade saker som gör att all planering går åt skogen och man får börja om. Men det är å andra sidan det som är lite av charmen med Gothia cup. Mitt mål som gruppledare är att bara behöva döma en match om dagen. Det lyckades nästan i år.

Första matchdagen var gruppen väl utspridd på fyra olika spelplatser (Bergsjövallen, Kviberg, ÖISgården och Valhalla). Det gör planeringen väldigt spännande när man ska försöka få rätt domare på rätt uppdrag. Resten av veckan var större delen av gänget på Välens IP i Västra Frölunda och ett litet gäng på tre domare uppe i Angered på en plan som heter Bläsebovallen. Utmaningen då låg i att få upp trötta ungtuppar ur sovsäckarna och tvärs genom Göteborg från Kviberg till Frölunda innan matchstart 08.00! Men det lyckades ganska bra. Ingen försov sig och ingen kom försent, även om det var nära…

Så här kan man känna sig efter några matcher i den här cupen. Då är det bra att det finns sjukvårdare…….

En annan sak som är väldigt intressant är stil och attityd hos vissa ledare. En svensk ledare anmälde vi efter att han hånade en spansk ledare efter en vinst med 18-0(!). Helt makalöst dåligt. Men dagen efter kom han och bad om ursäkt. En fransk ledare skällde på mig för att jag tyckte han inte skulle kommentera mina domslut. Han tyckte jag var dum och ville inte bli hunsad av en domare. Han skulle anmäla mig till domarchefen. Ledaren fick tag på en av mina kollegor (Rolle på båren ovan förövrigt).

gothia rolle

En annan sak som är väldigt intressant är stil och attityd hos vissa ledare. Det är förvisso ingen nyhet. Det är samma problem överallt. En svensk ledare anmälde vi efter att han hånade en spansk ledare efter en vinst med 18-0(!). Helt makalöst dåligt. Men dagen efter kom han och bad om ursäkt. En fransk ledare skällde på mig för att jag tyckte att han inte skulle kommentera mina domslut. Han tyckte jag var dum och ville inte bli hunsad av en domare. Han skulle anmäla mig till domarchefen. Ledaren fick tag på en av mina kollegor (Rolle på båren ovan förövrigt). Rolle lovade att prata med domarchefen som i sin tur skulle ta den aktuella domaren i örat. Sagt och gjort. Rolle pratade med mig och jag lovade att jag skulle prata allvar med mig själv. Så kan det också gå till.

Efter fem dagar och mellan 350 och 400 uppdrag för vårt gäng från Stockholm drog det ihop sig till finaler. Även i år fick Stockholm en fin final. G17. Elitturneringen för flickor. Den dömdes av Annica Torkelsson med Jimmy Arnqvist och Robert Vangeus som AD och Amelie Bergstrand som 4:e domare.

Med en enkel tillbakablick konstaterar jag att Stockholm de senaste fem åren har fått himla bra finaler. Tack Niklas Nord!

Även om det är en jobbig vecka så är det samtidigt otroligt kul och utvecklande. Man får vekligen lära sig att hantera stress och press. För de som mot förmodan orkat läsa ända hit vill jag tacka alla domare från Stockholm som förgyllde veckan, på lite olika sätt. Men det största tacket går utan tvekan till Henrik Zetterlund från Örebro och Niklas Nord från Gothia organisationen. Utan Z hade det gått åt skogen med att hålla koll på allt. Tack Niklas för alla fina matcher vi fick!

Vi ses igen 2017!!!

 

 

Igen!

Så har det hänt igen. För vilken gång i ordningen vet jag inte. Jag har tappat räkningen. Vad är det då som hänt? Jo, en ung domare har efter en match i pojkar 13 blivit attackerad och slagen i ansiktet av en förälder!!!! Men hallå! Vi pratar pojkar 13! Vi har en ung domare som gjort sitt jobb. 

Vad var det som hände? Domaren skulle ge en spelare ett gult kort. Spelaren vägrade vända på sig så domaren kunde se vilket nummer spelaren hade. Domaren tog då tag i axeln på spelaren för att kunna se numret på ryggen. Efter matchen kommer en mycket ilsken förälder in på planen och säger till domaren ”du rör inte min son”, och ger honom ett slag i ansiktet.

En representant för domarkommittién har pratat med domaren. Han är även aktiv i den aktuella klubben.  Nu undrar alla vilken klubb det är. Den här gången är det Älvsjö AIK. En till skillnad från den klubb jag nämnde i mitt förra inlägg så känns det som den här klubben förstår hur man ska agera. Man hänger inte ut domare, man stöttar dem. Klubben har sedan tidigare föräldrautbildningar där man påpekar vikten av att domarna ska stöttas. De gör sitt bästa och kan givetvis göra fel. Det är ju människor. De unga domarna är precis som spelarna under utbildning.

I det nu aktuella fallet har klubben och agent meddelat den aktuella föräldern att han ointe är välkommen på lagets matcher. En förälder, som är polis, hjälpte domaren efter överfallet. Föräldern och andra har vart väldigt tydliga med att händelsen måste polisanmälas. Jag vet att min kollega i DK kommer att följa upp domaren så han gör det. Precis som de andra domarna som råkat illa ut under våren ska vi stötta grabben och göra allt som vi kan så han försätter sitt dömande.

Hur ska man få klubbar, ledare, spelare och föräldrar att förstå att det är inte VM. Det är inte krig. Det är på lek! Även i division 4 är huvudsyftet att ha kul. Det är det sannolik även i allsvenskan, men där är det mer pengar inblandat, vilket gör att det blir mer allvar. Men i alla serier Stockholms Fotbollförbund administrerar måste det vara leken och glädjen som är huvudsyftet. Att gå till angrepp, verbalt eller fysiskt. Att hänga ut domare på sin hemsida utan att se sitt eget ansvar till förlorad poäng. Det är fel fel fel fel fel!!! Då har man totalt missat vad fotboll handlar om. 

Jag tänker göra allt jag kan göra för att medverka till att kunskapen om regler och förståelse för domarnas situation ökas bland klubbar, ledare, spelare och supportrar/föräldrar.  

Tårögd!

Det är inte många som missat den senaste tidens diskussion om våld på fotbollsplaner och hot mot domare. De som eventuellt har missat det är sannolikt inte intresserade av sport. Ändå borde de vara det, inte intresserade av sport alltså, utan av problemet. Det är nämligen inte bara ett sportsligt problem. Det är i högsta grad ett samhällsproblem. Vuxna, eller i alla fall halvvuxna, människor som inte förstår eller vill förstå varför en domare i en match blåser vid vissa händelser. Det finns de som inte vill se sitt eget ansvar i det hela. Skyller ifrån sig helt enkelt. ”Det var domarens fel att vi förlorade”. Fegt, fel och total brist på eget ansvar.  
Men det finns ljuspunkter i tillvaron. I veckan skrev en ung domare (15 år) på Facebook att han ogärna ville döma en P13 (!) eftersom en ledare i hemmalaget visat sina negativa sidor vid ett tidigare tillfälle när den här domaren dömt det laget. Det tog inte lång stund så hade ett gäng domare i olika åldrar med olika erfarenheter skrivit stöttande inlägg. Han ändrade sig och skrev något om att han minsann ska visa ledaren att han inte viker ner sig. Han kommer att få stöd från ett antal domare som kommer till planen för att visa sitt stöd. Om ledaren ”uppför sig” vet jag att åtminstone någon av de domare som kommer som stöd kommer att påpeka det ytterst olämpliga och felaktiga att hacka på en ung kille som, precis som spelarna, är under utbildning!

I en div 5 match nyligen skrev hemmalaget på sin hemsida att de bästa på planen var domarteamet! Det laget vann matchen, men tyckte ändå att de egna spelarna var snäppet under domarna i nivå. Det värmer också. Allt är inte elände. Det finns oerhört mycket goda krafter därute. Tillsammans med information och utbildning ska vi nog lyckas till sist! 

Allra sist vill jag på detta enkla vis tacka alla i olika media som tagit upp och tar upp detta problem med ledare och spelare som trakasserar domare på olika nivåer. Robert Laul i Aftonbladet gjorde en fantastisk krönika. Alexander Hammarlöf på Radio Stockholm hade ett långt reportage och följde upp med vad man gör i Skåne! Andra tidningar, radio och TV inslag har också varit fantastiska för att påminna om domarnas situation och vissa ledare och spelares korkade uppträdande.