Jag har gjort en spaning inför valet. Ingen vill egentligen vinna!! Alltså, det är klart att de inte säger så. De debatterar som vanligt och kommer med sina mer eller mindre oseriösa vallöften. Men ser man lite mer under ytan och läser mellan raderna ser det ut så här:
Sossarna har alltid haft en offensiv och effektiv valmaskin. De går på som en ångvält och lovar både guld, gröna skogar och annat som högre bidrag och bättre för allt och alla. Samtidigt som man låter sina väljare förstå att om det blåa laget skulle vinna så betyder det att all välfärd försvinner. Skatterna blir så låga att ingen har råd med något. De (sossarna alltså) brukar ha två mål. 1. Att vinna valen. 2. Att behålla makten. Den här gången känns det inte så. De kommande fyra åren kommer det inte att vara kul att regera. De senaste 8 åren har man lyckats med att misslyckas inom både kriminalpolitiken och energipolitiken, för att ta några exempel. Mycket tack vare, eller snarare på grund av Miljöpartiet.
Nu har vi elkris med astronomiska priser på el. Vi har krig mellan olika kriminella gäng som skjuter på varandra, inte helt sällan mitt ibland vanliga medborgare. Elkrisen är man givetvis inte ensamma om att ha skapat. Dels är det en kris inom hela EU, dels har man med berått mod och påhejade av Miljöpartiet stängt av ett stort antal fungerande kärnkraftverk. Det är klart att nedstängningen av dessa kraftverk påverkar elpriserna. Allt annat är att vägra se den delen av helheten. Sedan har vi kriminaliteten. Den löser man inte bara med hårdare straff, mindre invandring eller bättre skolor. Det är betydligt svårare och mer komplext än så.
Att hantera dessa i det närmaste olösliga problem kommer att bli den nya regeringens stora utmaningar mellan 2022-2026. Därför vill inte sossarna vinna valet, som jag ser det. Man vill om fyra år kunna skylla på en blå regering som då knappast kunnat lösa dessa problem.
Varför vill då inte det blåa laget vinna? Egentligen av samma anledning som sossarna. Men vet att vi har en djup lågkonjunktur framför oss. Dessutom ovanstående problem som måste hanteras. Sossarna har lärt sig att hantera Vänsterpartiet. Det blåa laget har inte lärt sig att hantera det andra ytterlighetspartiet, Sverigedemokraterna. Båda dessa partier har en historia som de inte vill prata om, vilket är fullt förståeligt. Skillnaden, bortsett från sympatier, är att Vänsterpartiet aldrig skulle fälla en sosseregering. Sverigedemokraterna skiter i vem de stödjer, bara de får igenom sina önskemål. Där har Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna en utmaning som heter duga.
Jag är av den åsikten att den som varit med om att så och skapa en stor del av de problem vi har idag även ska skörda och ta hand om dessa. Därför hoppas jag att det inte blir regeringsskifte den 11 september.
Arnes tankar och funderingar 