Imorgon är det val. Vad finns för val?

Imorgon, söndag 9 september 2018, är det allmänna val här i Sverige. Det finns säkert någon som har missat den lilla detaljen. Här kommer min spaning om de olika partierna och vad de står för. Inte helt objektiv, men ändå tänkvärd!!!

SD: Jag börjar med det färskaste riksdagspartiet. De har en grumlig bakgrund, vilket media och alla andra partier är väldigt snabba att påpeka. En röst på dem är snarare en protest mot de andra partierna mer än att nästan var 5:e väljare är rasist. Det sorgliga, eller nödvändiga, är att man måste börja prata med detta partis representanter oberoende vad man tycker. På samma sätt som man historiskt även har pratat med det andra ytterlighetspartiet, Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet: De har knappast gjort upp med sitt solkiga förflutna. De borde granskas minst lika mycket som SD, men av någon anledning har media väldigt svårt att göra det. En röst på dem är en röst för på sikt svårigheter för företagande. Man vill öka beskattningen av de ”rika”. Det skulle vara kul att få veta vilka de ”rika” är. Är det jag som har en lön på runt 50000 kr per månad? De som är rika på riktigt betalar oerhört mycket i skatt redan idag. Ökar man beskattningen är risken stor att de, liksom Nordea, flyttar utomlands. Då minskar skatteinkomsten! Men det verkar inte V fatta. Dessutom har de allt för täta kontakter med ickedemokratiska element. De är alltså inte trovärdiga när det gäller demokrati på riktigt.

Socialdemokraterna: Det här partiet är grumligare än den allmänna bilden. Det finns en justitieminister som på allvar vill begränsa tryckfriheten och försvåra eller hindra journalister att göra sitt jobb, om de har ”fel” åsikter. En direkt antidemokratisk strömning som måste stoppas! Även sossarna har släppt in mörka element, via sina broderorganisationer, som Miljöpartiet har gjort. Personer med direkta kopplingar till högerextrema terrorgrupper i Turkiet bl a.

Miljöpartiet: Egentligen är det inte mer miljö i detta parti än det är Napolion i en Napolionbakelse, dvs bara namnet. Ett totalt livsfarligt parti som inte har några hämningar vilka man släpper in på höga och beslutande poster i partiet. Mehmet Kaplan är den mest kända. En herre med direkta kopplingar till inte helt rumsrena organisationer i Turkiet. Han fick (som väl är) avgå som minister, men tillåts fortfarande vara medlem i partiet. Sedan har vi Ali Kahlil i Botkyrka som ville sälja 3000 röster från sin klan till moderaterna för att få bygglov till en ny moské. Han fick visserligen sparken, men bara det att man har dessa två och även fler exempel visar att detta är ett minst lika farligt parti som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. När det gäller själva miljöpolitiken är det bara symbolhandlingar som ger ytterst lite resultat i verkligheten, dessvärre.

Centerpartiet: Annie Lööf har lyckats bra att föra fram Centern som ett seriöst grönt alternativ som fungerar i en ladsbyggd, till skillnad från MP. Däremot har de tillsammans med de rödgröna tagit en lag som inte går att följa. Dvs lagen som ger 9000 afganska pojkar möjlighet att stanna kvar för studier, fast de egentligen inte har några skäl att få uppehållstillstånd. En lag som på sikt kommer att lura dessa killar som säkert tror att de ska få stanna kvar här.

Om man vill rösta på dessa partier bör man fundera mer än en gång om man på riktigt vill utveckla samhället. Att lägre skattetryck ger mer skatteintäkter är redan bevisat, även om vänstern har väldigt svårt att räkna.

Moderaterna: Jag är besviken på mitt parti. Den här valrörelsen har man fokuserat på att försöka ”få tillbaka” röster från SD: Frågan är om det är dit fd M-väljare har gått. Sossarna har sjunkit ungefär lika mycket som SD har vuxit. Man kanske borde börja i den ändan. Sedan har visserligen en del vänstersossar gått vänsterut. För övrigt har man ändå tryckt på vikten av att minska bidrag och öka arbetet med att få ut folk i just arbete. Det ökar skatteintäkterna på riktigt.

Liberalerna: Jan Björklund har lyckats väldigt bra. De har framställt sig som ett verkligt bra alternativ om man inte tror på vänstern eller vågar lita på moderaterna. Ett klart vettigt alternativ, i alla fall i riksdagen.

Kristdemokraterna: Ebba Busch Thor har gått från klarhet till klarhet. Det är den partiledare som jag är mest imponerad av under den här valrörelsen. Både hon och Annie Lööf har markerat med styrka mot Åkesson och SD på ett ypperligt sätt. Även KD är ett bra alternativ om man vill värna om den demokrati vi har  (eller har vi det) och vill bevara och till och med utveckla!

Till sist. Det är dags att på allvar fundera över det som kallas public service. Att SvT tar avstånd från ett partis (SD) och ett uttalade är anmärkningsvärt. Att de inte kan sända ett program med de åsikter Åkesson uttalade är självklart. Men här var det en politisk debatt! Det är en helt annan sak. Har ska alla åsikter (även helknäppa och tokiga) kunna komma fram utan att en klåfingrig programledare ska ”ta avstånd”. Den detaljen sköter förhoppningsvis väljarna imorgon…..

Att cykla eller att vara ute och cykla

Jag hörde ordföranden i Cykelfrämjandet (tror jag det var) i radio för någon dag sedan. Att det finns cyklister som kör som svin är ingen nyhet eller hemlighet. Likaväl som de flesta faktiskt cyklar som man borde. Den nyss nämnde ordföranden ansåg att det är okay att cykla mot rött. Man ska inte säga att någon är idiot, däremot måste han haft väldigt mycket otur när han tänkte. För att trafiken ska flyta och vara så säker det bara går måste alla trafikslag samarbeta på hyfsat lika villkor. Då kan inte en grupp (cyklisterna) ha ett eget regelverk.

Vidare ansåg han att cykelbanorna ska bli fler. Det kan säkert byggas fler cykelbanor. Men inte ensidigt bara satsa på cyklar! Cyklister måste uppfostras att följa de trafikregler som finns. Det handlar om att samtliga trafikslag måste samverka. Cyklar, bilar, bussar, lastbilar, MC, mopeder, gångtrafikanter.

Gaturummet är begränsat och det måste finnas plats för alla ovan nämnda och säkert några till. Blir det många cyklar på ett och samma ställe får de väl på samma sätt som bilister, anpassa hastigheten.

Det absolut bästa sättet att få färre bilar inne i stan är givetvis att bygga klart ringleden runt Stockholm. Det är en av de absolut bästa miljöinsatser man kan göra i Stockholm. Sedan är det givetvis superkorkat att tillåta cyklister att köra mot rött. Lika korkat (och farligt för cyklisterna själva) att tillåta att de får cykla mot trafiken på enkelriktade gator!

För en seriös trafikpolitik som dessutom är miljövänlig och miljöanpassad måste det parti som kallar sig för grönt avpolitiseras. De är en bra opinionsgrupp, men inte ett seriöst parti när det gäller att ta beslut som fungerar i det stora hela.

Valrörelse

Så har vi valrörelse igen. Inte är den mer upphetsande än för fyra år sedan. Det känns som både media och partier är mer intresserade av den traditionella pajkastningen istället för att prata sakpolitik. Media släpper ”avslöjanden” varenda dag. Sannolikt har de legat på ”informationen” ganska länge för att släppa den som en del av valrörelsen och försök att styra debatten från de viktiga frågorna till en mer eller mindre pseudodebatt om flygresor, missade reseavdrag osv.

Media har exempelvis missat att vi idag har en justitieminister som vill inskränka det fira ordet genom en grundlagsändring!!! Det borde vare hett som fan att diskutera det under valrörelsen.

Sedan är det helt obegripligt hur MP kan få ökat stöd pga skogsbränderna i somras. Man behöver inte vara professor för att se att det bara är symbolpolitik de ägnar sig åt. Inget som på riktigt förbättrar miljön. Ett exempel. Stockholm har en uppnått en trafikinfarkt. Detta pga underlåtenhet att bygga ut infrastrukturen i takt som Stockholm och regionen växer. Det är inte fler vägar som skapar mer trafik (vilket man påstår) det är mer människor som behöver förflytta sig! Sedan behövs vägar för att man ska kunna bygga ut kollektivtrafiken.

Faktum är att med MPs förslag blir det inte bättre miljö, snarare tvärt om. Man måste förstå att man i både i en storstad och på landet behöver alla olika typer av fordon. Både kollektivtrafik med olika fordonsslag och privata transporter med bil, MC, cykel, båt osv.

En annan intressant sak är synen på drivmedel. Man har en hetsjakt på diesel! Ett drivmedel som kan tillverkas av tallar! Här jobbar MP stenhårt för att förbjuda dettta drivmedel. Helt ofattbart. MP är en bra opinionsbildare, men ska inte delta i beslut. Det klarar man inte av för att föra samhället framåt för en exempelvis en förbättrad miljö

Vad har vi lärt oss?

Inte mycket. För ett år sedan (5 augusti 2016) hade TV Sporten ett inslag om två unga domare som under våren råkat ut för tråkigheter under sitt dömande. Jag blev intervjuad i min roll som ordförande i Stockholms Fotbollförbunds domarkommitté. Jag har försökt komma med på olika möten och utbildningar av ledare och tränare för att försöka öka regelkunskapen. Regelkunskapen är väldigt dålig bland spelare, ledare, föräldrar och även många sportjournalister.
Utan domare blir det inga matcher. Så gott som alla distrikt i Sverige har brist på domare. Det kommer att bli ännu sämre om vi inte kan öka regelkunskapen och domarens roll bland ovan nämnda grupper. Jag har några förslag, samtliga enkla att genomföra.
1. Låt elitdomarna bli intervjuade i TV efter matcherna, precis som i ishockey. De kan då förklara vissa domslut och visa människan bakom domaren.
2. Ha regelkunskap och information om domarnas roll i ledarnas och tränarnas utbildning.
3. Ta med domarfrågor så fort det är ett möte med en klubb, lag eller annan form av möte där spelare, ledare och föräldrar är med.
4. Alla sportjournalister och expertkommentatorer ska ha genomgått en domarutbildning och klarat av regelprov.
5. Hårdare påföljd på lag/klubbar som inte kan hantera sina ledare och eller föräldrar.
Sedan måste vi inom domarverksamheten bli mycket bättre på att stötta de unga domarna på olika sätt. Dels genom utbildning men framför allt genom att ha observatörer ute som kan stötta och ge råd.

Äntligen är fotbollssäsongen här!

Äntligen är det vår! Alla våra serier från Allsvenskan för damer och herrar till P/F 8 startar eller har startat. För att alla lag ska kunna spela matcher krävs det dock en sak, nämligen domare. Under det senaste året har domarens situation under (och ibland även efter matcherna) diskuterats i media. Allt för ofta i inte allt för positiva ordalag från spelare och ledare. Här i Stockholm hade vi 2016 ett antal incidenter där domare kände sig hotade, eller blev hotade. Vi hade ett antal tillfällen när frustrerade ledare, spelare och föräldrar skällde på domaren. Vid några tillfällen skrev lag på sina hemsidor om hur usel de ansåg att domaren var.

knatteboll

I vissa fall är domaren mindre bra. Det vill vi i domarkommittén veta så vi kan ge den domaren rätt stöd för att bli bättre. Vi vill veta om en domare saltar ett kvitto. Vi vill veta om en domare inte är på plats i tid. Vi vill veta om domaren uppträder oprofessionellt. Vad vi däremot inte är intresserade av är dispyter om en regeltolkning. Generellt sett kan domarna reglerna bra. Dessvärre är regelkunskapen inte lika hör bland övriga inblandade i fotbollsfamiljen.

I år är det straxt under 100 ändringar och korrigeringar i regelboken. Vi i domarkommittén hade gärna deltagit på spelläggningsmöten, ledarutbildningar, zonträffar osv för att prata om detta. Dessvärre har det inte gått av administrativa orsaker. Regelbok och tävlingsbestämmelser finns tillgängliga på stff.se. Jag önskar alla ledare och spelare laddar ner och läser dessa.

tjejfotboll

Jag har en annan önskan också. Jag önskar att alla ledare och spelare respekterar domarna och deras beslut. Alla gör fel, spelare, ledare och domare. Men ingen skäller ut en ledare för att den har coachat som en kratta eller en spelare för att den har missat en straff. I alla fall inte officiellt. Däremot anser vissa att en domare kan man behandla hur som helst. Vissa tycker det är okay att skälla ut en 15-årig domare i en 9-mannamatch. Vissa anser att det är deras rättighet att på sin hemsida skriva ett matchreferat som går ut på att allt var domarens fel. Oftast har de som skriver dessutom helt fel i sina tolkningar av reglerna. Tänk på det. Ge domarna den respekt de förtjänar, för det gör de generellt sett. Vi har övervägande duktiga domare i Stockholm. Utan domare, ingen match!

Vi ses på fotbollsplanen och respekterar varandra!

Fotbollshälsningar

Arne Fredholm
Ordförande domarkommittén
Stockholms Fotbollförbund

Stolt Stockholmare!

Så vaknar man upp till ett Stockholm där fredagens vansinnesdåd så sakta börjar trilla in i medvetandet på riktigt. Det var inget skämt. Det var ingen vanlig olycka. Det var en dåre, knäppgök, terrorist, kalla det vad man vill. En person som hade som mål att döda och skada så många som möjligt på så kort tid som möjligt. Tur i oturen var att han misslyckades till stor del. Okay, fyra personer har dött och några mer eller mindre allvarligt skadade. Det är ofantliga tragedier för de inblandade och deras familjer och andra nära. Men sett ur ett stort perspektiv och med tanke på hur det skulle kunna ha gått så var attacken misslyckad!

Jag är stolt över att vara Stockholmare. Jag är stolt över hur myndigheterna med polisen i spetsen samt media hanterat den här händelsen. Jag är också fascinerad över hur snabbt nyheter sprids över världen. I fredags kl 15.00 hade jag ett möte på jobbet med en leverantör. En av personerna sa som i en bisats att ”det har tydligen varit en olycka på Drottninggatan. En lastbil har kört in i en folkmassa vid Åhléns”. Vi funderade inte mer på det just då. Senare förstod man att själva händelsen var bara några minuter gammal. Under mötet ringde min son som pluggar i USA. Jag tryckte bort samtalet och skrev ett SMS, MÖTE!. Efter någon minut kom ett meddelande, ”Okay, bra. Du är inte på Åhléns och Drottninggatan”. Han hade bättre koll på vad som hänt än jag som befann mig mindre än 1 km från platsen för den hemska händelsen!

Jag tycker polisen agerat som man kan förvänta sig. Utrymma centrala delarna av Stockholm, snabbt. Stänga av kollektivtrafiken. Gå ut med information vi media med vad som hänt och utan spekulationer. Vidare agerat snabbt och redan några timmar senare gripa ett antal personer. Även media som ibland inte agerar så proffsigt som man kan kräva skötte detta på ett perfekt sätt även de. Lugnt och metodiskt rapporterade både radio och TV vad som hänt utan större dramatik och utan insinuationer och spekulationer. Det enda tråkiga var att man intervjuade ett antal ”ögonvittnen” som med mer eller mindre dramatik försökte ge sin bild av det som hänt. Dessvärre misslyckades de flesta och var mer upphetsade över att få prata i radio eller bli intervjuade i TV och på så sätt kunde spekulera helt fritt över vad som hänt. Dessa spekulationer skulle kunna ge upphov till onödig ryktesspridning. Som tur var misslyckades det. Ryktesspridningen alltså.

Angående ryktesspridning så fanns det rykten om skottlossning både vid Fridhemsplan och Globen, men här var polis och media snabbt ute och dementerade. Perfekt!!!

Till sist det tråkiga. Redan innan själva dramat var slut fanns det folk som med sin tro och politiska åskådning försöka ta poänger. Någon skrev på Facebook att det är dags att se över vissa lagar. Vilka lagar då? Vi har lagar som hanterar den här typen av händelser. Någon annan (som sympatiserar med SD) skrev att ”det här har SD varnat för länge utan att bli trodda”. Det här har alla varit medvetna om att det kan hända. Att sedan tro att terrorhandlingar av denna art kan förhindras genom att stoppa all invandring från en viss region, eller att lämna EU, eller att bygga murar är bara korkat. Lika korkat att ropa efter lagändring innan man vet exakt vem och eller vilka som ligger bakom terrordådet.

Sammanfattningsvis är jag som sagt ändå stolt och glad över att vara Stockholmare. Den värdighet jag såg i folkmassorna som gåendes lämnade city när jag på min motorcykel åkte hem efter jobbet i fredags, det värmer. Vi står starka tillsammans. Likaså blir man varm när många stockholmare öppnade sina hem för att ta emot människor som inte lyckades komma hem.

Vi låter oss inte kuvas av knäppgökar och terrorister, oberoende vad de säger sig tro på. Terror är terror. Vilken tro eller politisk åskådning som påstås ligga bakom är totalt ointressant. De som genomför detta är inget annat än kriminella element med sjuka hjärnor.

 

3 mot 3 till 11 mot 11

Jag har tillbringat helgen i Göteborg och där på Prioritet Serneke Arena i Kviberg. Som stockholmare blir man grön av avund över att vi inte har en liknande arena i Stockholm. IMG_0164Här finns en fullstor fotbollsplan med läktare för 3000 personer. Futsal/innebandyplan, skidspår inomhus (alltid -3 grader), beachvolleybollplan, gym, hotell, konferensanläggning och restaurang. Jag har säkert missat någon facilitet, men låt gå för det då. Syftet var att få lite information runt Svenska Fotbollförbundets arbete med spelformer för barn och ungdomar. Jag var på något liknande för något år sedan. Trotts att fler (många) av deltagarna då från många distrikt hade många åsikter ser förslagen efter vad jag kommer ihåg likadana ut. Nu till förslagen. Man har genomgående försökt att utgå från barnperspektivet. I grunden bra, men i vissa fall känns det som man inte tänkt ur fler synvinklar. Jag återkommer till det. Det fanns representanter från olika företag som utvecklar och säljer både mål, sarger och annat. Vissa produkter kommer knappast att fungera att ha utomhus i längden. Andra var klart intressanta, men priset!

Numer ska man inte prata om 3-manna eller 11-manna. Det ska heta 3 mot 3 eller 11 mot 11. Allt i jämställhetens tecken. Det finns kanske andra sätt man kan få idrotten och fotbollen jämställd, men det är en helt annan historia. Den absolut största utmaningen är ändå att få ledare och föräldrar att förstå och acceptera att tävling är en sak och resultathets en annan.

3 mot 3 Denna spelform är till för 6-7 åringarna. Här handlar det om lek och inget annat. I förslaget skall varje match spelas 4 x 3 minuter. Antal spelare i lagen rekommenderas till 6 och ingen målvakt. Byten sker i paus, om ingen gör sig illa givetvis. Man har ingen domare utan en matchledare som kan vara en ledare eller förälder. Den blåser igång matchen och ser till att det finns en boll barnen kan jaga och spela med. Man föreslår att man kör detta som miniturneringar, eller sammandrag, så varje lag spelar 4 matcher. Det ger en speltid på 24 minuter om man följer det föreslagna sättet med byten. Det bästa är om man har någon form av sarg. IMG_0170Det finns lite olika varianter i plast eller med nät. Syftet är mycket bollkontakt och sargen gör att bollen håller sig på planen (oftast). I de resonemang vi förde kom vi fram till att man efter mål bör strunta i avspark. Likaså om bollen varit utanför planen. Det viktigaste är att spelet kommer igång snabbt och att spelarna får spela. Målets storlek spelar här mindre roll. Man kan använda små innebandymål eller lite större mål som de olika leverantörerna har till sina olika sarglösningar. Bollstorlek 3.

Fördelar: Lek, lek, lek och åter lek. Allt är på barnens villkor, som sagt.

Nackdelar: För oss i Stockholm är det redan brist på planer. Hur ska vi lyckas att få plats med dessa åldersgrupper också? Sarger är nästan nödvändigt. En klar utmaning för kommunerna att lösa det.

5 mot 5 Denna spelform har vi redan hos oss. Ålder 8-9 åringar, precis som vi har kört i många år. Även här är en sarg bra att ha. Likaså en matchledare och ingen domare. Speltid 3 x 10 minuter om man kör med sammandrag. 3 x 15 minuter om man har en enskild match. Byten även här i paus. Man rekommenderar 7 spelare i laget, varav en är målvakt. Det ger en garanterad speltid på 60 minuter om man kör en miniturnering (sammandrag) eller 30 minuter vid enstaka match. Målvakten kastar alltid ut bollen och motståndarna ska dra sig tillbaka till halva planen (retreat line). När det gäller att sätta igång spelet bör man även här bara låta spelet komma igång efter mål och om bollen lämnat planen. Avspark kan man ta vid varje periodstart. Vid ojämna matcher får det lag som ligger under med mer än 4 mål stoppa med en extra spelare.

Målen blir ju här lite större. Men om man har ett 5-mannamål som vi har idag eller om man använder ett lite annorlunda mål beroende på vilka mått som erbjuds av företagen som säljer sarger anser jag att det spelar mindre roll. Bollstorlek 3.

Fördelar: Lek, lek, lek. Precis som i 3 mot 3. Bra om man kan använda sarg även i denna spelform.

Nackdelar: Eftersom det är en klar fördel att använda sarg är det en utmaning för kommunerna.

7 mot 7 Nu börjar det krångla till sig lite. Huvudsyftet är fortfarande lek. Spelarna är 10-12 år. Men nu har kroppen och knoppen utvecklats lite mer så man kan sakta men säkert börja plocka in lite färdigheter i spelet. Passningar till närmaste lagkamrat osv. Man föreslår 10 spelare i varje lag, varav en målvakt. Speltid 3 x 20 minuter. Det är visserligen fria byten, men rekommendationen är att byten ska ske vid paus för att ge alla lika mycket speltid. Här börjar vi med domare och sätter igång spelet med att sparka igång vid ”inkast”. Målvakterna kastar alltid ut bollen, oberoende om bollen varit död eller om målvakten räddat bollen under spelets gång. Anfallande lag backar till en ”retreat line” som föreslås vara 1/3 av planen. IMG_0172Planen delas alltså in i tre delar, som i ishockey. Även i denna spelform föreslås att ett lag som ligger under med mer än 4 mål får plocka in en spelare till.  I 5 mot 5 får man spela bollen till målvakten. I 7 mot 7 föreslår man att målvakten vid hemåtspel bara ska få ta emot bollen med fötterna (som i 11-manna, förlåt 11 mot 11). Bollstorlek 4.

Det som krånglar till det hela är att man föreslår att 12-åringarna ska ha offside i sista 3:e delen av planen (anfallszonen). Vidare föreslår man att 12-åringarna ska börja göra inkast och inte sparka igång spelet. Jag har inte nämnt något om planstorleken tidigare. Men för 7 mot 7 föreslår man en större plan för 12-åringarna.

Fördelar: Egentligen ingen skillnad mot hur vi har det idag i Stockholm i 7 mot 7. Frågan är om 12-åringarna ska spela 7 mot 7 eller 9 mot 9.

Nackdelar: Jag kan inte acceptera att vi ska ha offside i sista årets 7 mot 7. Det är i 99% av fallen ungdomar som själva omfattas av detta med spelformer. De är 14, 15, 16 år gamla. Att vi helt plötsligt ska lära ut offsideregeln till föreningsdomarna är en klar utmaning. Den regeln är inte så lätt. Likaså att ha en retreat line vid 1/3 av planen. Vi konstaterade när vi såg matcher att lag som startade spelet med att deras målvakt kastade ut bollen inte hann få igång ett spel innan det andra laget pressade. Då är det bättre med att ha halva planen som en retreat line.

olika mål
Till höger ett vanligt 7-mannamål. I mitten ett mål som är lägre är ett 11-mannamål, avsett för 9-manna. Till vänster ett vanligt 11-mannamål

9 mot 9 I förslaget från Svenskan föreslår man att 9 mot 9 spelar i åldrarna 13 – 14. De enda avstegen från att köra med vanliga regler är att man vill ha en retreat line på 1/3 av planen, precis som i 7 mot 7. Likaså att offsiden ska vara på sista 3:e delen. Här ska det vara distriktsdomare som har gått rätt typ av kurs. Speltiden bör vara 3 x 25 minuter och antal spelare i laget bör vara 12, inklusive målvakt. Det ska ge en speltid på 50 minuter per spelare. Bollstorlek 4 för 13 åringar och 5 för 14 åringar, både pojkar och flickor. Även här föreslår man olika storlekar på planen för 13- respektive 14-åringar.

Fördelar: Bra med denna spelform för att jämna ut steget som annars blir väldigt stort mellan 7 mot 7 till 11 mot 11. Bra för klubbar som kan ha svårt att få ihop fullt lag för att spela 11 mot 11. Det ger oss en möjlighet att behålla spelare lite längre.

Nackdelar: 1/3 dels offside. Jag tror det kan krångla till det för alla om man ett år (eller två) har en typ av offside för att sedan använda sig av regeln som den är tänkt i regelboken. Likaså olika planstorlekar, det är också en stor utmaning för våra idrottsplatser att lösa det.

11 mot 11 Inga konstigheter alls. Man föreslår att man börjar med den spelformen när man är 15 år. Det ensa som skiljer är speltiden. Där föreslås 2 x 40 minuter för 15-åringar och full tid (2 x 45) från 16 år. Här har vi lite andra bestämmelser i Stockholm, men det är ju bara att ändar om det här förslaget går igenom. Det finns egentligen inga direkta vare sig fördelar eller nackdelar runt 11 mot 11.

Utmaningarna De stora utmaningarna är hur man ska organisera spelformen för åldrarna 12-14 år. Det är ju då de stora skillnaderna är beroende på puberteten osv.  Likaså måste man tänka till när det gäller domarna och vad man kan kräva av dem. Ser man på spelarna från ett barnperspektiv måste man göra det även för domarna som dömer 7 mot 7 och 9 mot 9. Det är i de absolut flesta fall själva i tonåren och färska som domare och behöver så lugn som de kan för att växa in i sin domarroll. Att då ändra på offsideregeln och införa offside för 12-åringar är inte bra om vi vill att även de unga domarna ska utvecklas. Likaså att ha retreat line på 1/3 av planen är något man bör fundera på ytterligare några gången. Halva planen känns lättast att hantera för alla. Planerna ska ju märkas ut också. Okay, det finns koner av olika slag. Det kommer att finnas spray som försvinner efter några timmar. Men vem ska märka ut detta? Ledare? Föräldrar? Domare? Vi har ju inga vaktmästare på några idrottsplatser på helgerna.

Avslutningsvis funderar jag på om det i alla dessa fina utbildningar som finns frö spelare och ledare ingår någon form av regelkunskap. Dessvärre tror jag inte det är så mycket av den varan. Det är ganska ofta man hör ledare och tränare på olika nivåer uttala sig på ett sådant sätt att det klart framgår att reglerna är ett okänt begrepp. Ofta hänger de dessutom ut domarna fast domarna kanske gjort en helt korrekt bedömning. Direkt pinsamt faktiskt.