Varför är det på detta viset?

Jag har funderat en hel del på några saker under hösten. Varför är det så kontroversiellt med ett visst språkkrav och en viss kunskap om den svenska historien när man ska få svenskt medborgarskap? Så fort någon knystar om något som liknar detta förslag kommer rasistkortet fram snabbare än amen i kyrkan. Rasistkortet kommer i synnerhet från vänsterhåll. Jag skulle vilja veta vad det är som är så rasistiskt i att ställa vissa krav på våra nya medborgare.

Varför är det så kontroversiellt att begära id-handlingar på de personer som kommer hit som flyktingar? Okay, det finns säkert de som av olika orsaker tvingats lämna hus och hem så fort at de inte hunnit få med sig några tillhörigheter, eller id-handlingar. Men många har sannolikt hunnit plocka ihop en del saker. Personligen var någon form av id-handling det första (utöver min familj) jag skulle plocka på mig innan jag flyr från mitt hem. Så vitt jag vet måste alla medborgare kunna visa vem man är. På banken, om man blir stoppad av polisen, när man reser in i ett annat land mm. Återigen kommer rasistkortet fram från vänsterhåll (oftast) när olika typer av id-koller diskuteras i media.

Varför är det så kontroversiellt att ha någon form av ålderskontroll på de ensamkommande flyktingbarnen som kommer hit? De som kan det här mycket bättre än jag (vilket inte är så svårt) menar att det är osäkert med de metoder som finns. Men det bör i alla fall kunna ge en viss vägledning. Om en person hävdar att han eller hon är 15 år, men man ser efter diverse tester att personen knappast är under 18 borde det som sagt kunna vara en vägledning. Det här är kanske svårare att genomföra eftersom vi vill att det ska vara rättssäkert. Men även här kommer vänstern med rasistkortet mot de som förespråkar ålderskontroll.

Varför finns det folk som är helt övertygade om att vi i Sverige kan ta emot hur många flyktingar som helst? Man är snabb att jämföra inköp i jultid med vad Migrationsverkets budget ligger på. Problemet är bara det att de som handlar gör det med skattade pengar, medan de medel som går till hjälp till de stackare som tvingats fly är just skatten vi har betalt. Det är klart att vi ska hjälpa de som har det svårt. Men frågan är hur många och hur mycket vårt land klarar av utan att riskera kvalitetsförsämringar i den välfärd och socialtjänst vi har i Sverige.

Varför är det så kontroversiellt med sparkrav? Det är självklart att det underlättar att få ett arbete om man kan svenska? Samtidigt läste jag i veckan någon som skrev att vi tolererar att engelsktalande inte lär sig svenska, men kräver att personer med exempelvis arabiska som modersmål ska lära sig svenska. Jag kan hålla med. Ska man arbeta i Sverige ska man givetvis lära sig svenska. Men det finns trots allt en liten skillnad. Vi lär oss Engelska i skolan från 8-9 årsålder, men det är ytterst få som läser arabiska. Samma sak här. Den som skrev detta smög in ett litet rasistkort även i detta påstående.

Ska vi när flyktingar från olika delar av världen kommer till Sverige delge vår syn på jämställhet, kvinnas respektive mannens roller i samhället. Kort sagt, den syn vi under århundraden byggt upp och arbetat fram i det här landet.

Varför är det så svårt att ha en förutsättningslös diskussion om även dessa frågor? Hur ska man kunna ha det utan att rasistkortet kastas fram så fort det inte finns argument längre? Är det OK att en person med en extrem religiös tro ska kunna vägra att ta en främmande kvinna i hand när man hälsar? Vad kommer först, religionsfriheten eller vår syn på människors lika värde, oavsett kön.

Som jag ser det är vänstern oerhört bra på att plädera för att vi ska ta emot alla som vill komma hit. Vi ska inte ställa några krav alls. Men på frågan hur allt ska lösas och hur alla ska integreras i samhället klingar det tomt. Det enda som kommer om man frågar lite stillsamt hur, är att man får ett rasistkort uppsmällt i ansiktet snabbare än snabbt. Det är tråkigt, onödigt och gynnar vare sig det fria ordet, demokratin eller de som kommer hit med ett hopp om ett bättre liv.

Är det demokrati?

Sverigedemokraterna har återigen fått alldeles för stor uppmärksamhet i media. Som vanligt kan de tacka vänstern för det. Som vanligt spottar vänstern på yttrandefriheten och demokratin. Som vanligt försvarar de sig med att de kämpar mot ondska och en mörk ideologi. Så långt håller jag med vänstern. Att SD är ett parti med en grundideologi som inte är speciellt trevlig. SD är i grunden ett nazistiskt parti som arbetar hårt med att tvätta bort den stämpeln. Precis som Vänsterpartiet i grunden är ett kommunistiskt parti som arbetar på att tvätta bort kommuniststämpeln och sin svarta bakgrund.

SDs reklamkampanj i T-banan är osmaklig och man kan starkt ifrågasätta halten av sanning i budskapet. Men som med all yttrandefrihet så ska de givetvis kunna presentera och försvara sina åsikter och synpunkter, precis som vänstern gör. Jag gillar vare sig vänstern eller SD. Jag anser att de förvränger bilden av de utmaningar vi har i samhället. Men de ska i demokratins namn givetvis få skriva och presentera sina mer eller mindre (i mina ögon) felaktiga problembilder och lösningar. Eller lösningar. Jag tycker ingen av dessa ytterlighetspartier är speciellt bra på att presentera lösningar. Däremot är de duktiga på att hitta problemområden.

Men åter till reklamkampanjen i T-banan. En mobb slet ner reklamen. Var det rätt? Många tycker det. Men det är ett hot mot yttrandefriheten och demokratin om en liten grupp ska ha tolkningsföreträde på vilket politiskt budskap som är rätt och vilket som är fel. Om SL som konsekvens av detta anser att de inte kan ha politiska budskap från SD i T-bana, på bussar osv får de i samma andetag sluta med all form av politiska reklamkampanjer från de andra partierna också.

 

Yttrandefrihet och respekt

Mellan varven diskuteras begreppen yttrandefrihet och respekt. Efter de hemska terrormorden i Paris har detta åter börjat diskuteras. Å ena sidan anser att man ska få skriva och rita vad man vill, medan den andra sidan ser det som en skymf mot religionen om man (i det här fallet) visar bilder på profeten Mohammed. Jag är ingen älskare av den typ av tidskrift som Charlie Hebdo är. Vissa saker de gjort är direkt osmakliga.

Men bortsett från just dessa mord på tidskriftens redaktion finns det en det anledning att fundera över begreppen yttrandefrihet och respekt. Är det yttrandefrihet att publicera bilder på någon man sedan påstår är profeten? Ur muslimernas syn är det brist på respekt och en skymf mot deras religion. Ur de extrema förespråkarna för yttrandefrihet är det självklart att man ska få skriva och visa vilka bilder man vill.

Jag kan tycka bägge sidor både har rätt och fel. Om man nu inte får visa bilder på profeten, hur vet muslimerna då att det är han som är avbildad? Det kan ju vara vilken gubbe som helst? Å andra sidan är det väldigt dålig respekt av Islam att publicera bilder på någon man sedan påstår föreställer profeten.

Enligt media lever folk i Vivalla i Örebro under hot. Muslimer känner sig hotade av fundamentalister och kristna vågar inte hänga upp traditionellt julpynt av samma rädsla. Jag vet inte sanningshalten i dessa påståenden. Men om det stämmer är det en lika stor brist på respekt mot de som inte är muslimer, eller tillhör en annan tolkningsgruppering inom Islam.

Även judarna lever under mer eller mindre hot från olika grupper inom Islam och nazist och fascistgrupperingar. Allt detta är givetvis totalt oacceptabelt. I ett sekulariserat land som Sverige vill vi leva i fred med och tillsammans med varandra. Jag struntar högaktningsfullt i vilken bok folk tror på och lutar sig mot. Så länge de accepterar mig och respekterar mig gör jag detsamma. Jag tolererar inga extremister, de respekterar jag inte.

Är Charlie Hebdo att anse som extremistisk? Ja, ur ett perspektiv. De ger sig rätten att publicera vad man vill utan att tänka på konsekvenserna. Ett antal av deras medarbetare mördades vilket är totalt oacceptabelt och hemskt. Men ändå publicerade de direkt en ny bild på en gubbe som de hävdar är en bild på profeten. Inte smart och visar inte på respekt för Islam.

Jag respekterar inte den tidskriften. De har visat brist på respekt. Genom sitt agerande har hotet mot demokratin och Västvärlden ökat. Är det värt det?

Smått och stort

Det händer mycket runt omkring. Det gör det ofta. Men det är sällan, eller i alla fall inte så ofta, som det händer stora saker både i det stora och det lilla samtidigt.

I Paris har några terrorister som kallar sig muslimer mördat ett antal oskyldiga människor. Runt det börjar sedan en massa påståenden och mer eller mindre seriösa insinuationer. Det finns de som drar alla muslimer över en kam och därför kallar alla muslimer för presumtiva mördare. På halmstadmoske.se kan man läsa att dåden i Paris bara är en stor lögn och aldrig har inträffat. Spännande! I synnerhet som de i senare inlägg menar att de genomfört ett socialt experiment. Jaja, det kan så vara. Men det kanske inte var så smart eftersom många, allt för många, ändå kommer att ge sig på muslimer.

Moderaterna har valt Anna Kinberg Batra till ny partiledare. Den första kvinnan att leda Moderaterna. Kul! Hoppas hon lyckas. Samtidigt presenterar några opinionsinstitut nya siffror som visar att SD ökar, S ökar och Alliansen backar. Med tanke på att media till stor del framställt Löfvén som ”segrare” i Decemberöverenskommelsen samtidigt som det finns intern kritik inom framförallt Moderaterna är det inte så konstigt. Men med tanke på hur vissa ministrar, i synnerhet de från Miljöpartiet, uppför sig är det märkligt att det inte lyfts fram mer i media. Men Alliansföreträdare har så gott som alltid fått arbeta i motvind.

En annan sak som är lite intressant är när folk anser att Sverige blivit sämre under Alliansregeringen. Det kan man ju tycka, det är helt okay givetvis. Men det som stör mig lite är att man på många håll inte verkar förstå att för att kunna ha ett socialt skyddsnät måste man ha starka statsfinanser och stark ekonomi i kommunerna. Det får man inte med höga skatter. Det får man med rätt skatter. Givetvis ska det löna sig att arbeta. Därför är det logiskt att man som arbetslös inte får samma ersättning som de som jobbar får i lön. Givetvis inte kul och givetvis är det oerhört tufft för de som av olika orsaker har svårt att få ett jobb.

Integration. Ett ämne som jag anser SD idag har ensamrätt på. Så fort någon företrädare börjar tänka i lite nya banor börjar, framför allt tokvänstern, att gapa om rasism. Vi har ett sekulariserat samhälle i det här landet. Staten och kyrkan har skilts åt. Vi har religionsfrihet. Vi har yttrandefrihet. Det betyder att de som bor i det här landet har att förhålla sig till det. Vi gillar inte det som kallas ”hedersvåld” (varför det nu är en heder att trakassera, misshandla eller mörda en släkting). Vi gillar inte tvångsäktenskap. Både grabbar och tjejer har rätt att själva välja vem de vill dela sina liv med. Det oberoende om det är med en av samma kön, eller en annan religion, eller någon från ett annat land. Jag har alltid undrat varför förslaget från Folkpartiet om språkkrav och kunskap i den svenska historien är så farlig och rasistisk. Skule vara kul om någon kan ge mig en bra förklaring på det.

Hemma rör det på sig. Dottern har köpt en lägenhet och flyttar under vintern. Kul! Nyttigt! Men samtidigt är det en väldigt priviligierad ung dam som får möjlighet att skaffa ett eget boende. Det är inte så att hennes föräldrar köper en lägenhet, ånej. Hon får allt betala själv. Men vi äger en villa och kan därför belåna den lite för att på det sättet ge henne en möjlighet att lösa kontantinsatsen. Hon får betala det lånet också. Men det ger henne i alla fall en chans till eget boende. Hur många föräldrar idag har den möjligheten? Allt för många har det inte. Stockholm (kanske även Göteborg och Malmö) har stora problem med brist på lägenheter. Under väldigt många år har det byggts allt för få bostäder. Processerna för att få fram lägenheter tar på tok för lång tid. Jag var ledamot i stadsbyggnadsnämnden 2006-2010. Nu ser jag hur en del av de byggplaner vi pratade om och diskuterade 2009-2010 börjar byggas. Jag har svårt att tro att tempot kommer att höjas. Sossarna har säkerligen en lika, eller större, ambition som Alliansen i Stadshuset. Men de samarbetar med Miljömupparna, F! och Vänstern. Man ska inte direkt anklaga dessa partier för att vilja släppa fram nya byggplaner. Många beslut tas i total enighet. Men det är många andra där framför allt mp och v reserverat sig mot byggplaner. Jag hoppas Sossarna lyckas få med dem på banan nu när de har majoriteten i Stockholm så tempot inte minskar.

Det snöar. Mysigt. Men inte för en av mina goda vänner som fick sitt hus i Kopparberg förstört av en frusen vattenledning och hela huset vattenskadat. En tragedi på en enskild människas nivå. Det händer mycket. Både i det stora och i det lilla. Mördade människor i Paris. Mördade av terrorister som kallar sig muslimer. En ny partiledare för Moderaterna. Vår första kvinnliga partiledare. Hoppas hon blir den första kvinnliga statsministern också. En vattenläcka som mer eller mindre förstört ett hus i Kopparberg. Hoppas skadan inte är så stor som det låter.

Stockholm, Sverige, Världen en helt vanlig lördag i januari 2015.

Att tänka i flera led

Kan man lita på media? Kan man lita på att de är oberoende och objektiva? Kan man lita på att de kollar sina källor? Kan man lita på att källorna inte har mer eller mindre dunkla syften med sin information till olika media? Svaret på samtliga frågor är nej. Mer eller mindre. Jag är övertygad om att många skribenter, journalister och reportrar vill förmedla en objektiv bild. Ofta kanske de inte hinner kolla upp en källa eller en uppgift så noga. Ibland är även den egna kunskapen om ämnet kanske inte så himla hög.

Nu senast funderar jag över de där flyktingarna som bussades till ett litet samhälle utanför Östersund. I media framställdes de som otacksamma typer som krävde att få bo någonstans i Skåne, helst i Malmö. Det framkom även att de inom några månader skulle få lägenheter i Östersund. Snabbt som katten började alla tycka en massa olika saker om dessa personer. De flesta ansåg att de kunde fara dit pepparn växer, eller åtminstone forslas tillbaka dit de kom ifrån.

Men förmedlades hela bilden? Knappast. Vad hade Migrationsverket informerat dessa flyktingar om? Hade de förstått vad Migrationsverket menade? Vidare skrivs det väldigt sällan om vad det är för personer som kommer hit. De framställs ofta som en stor grå massa och som är mer eller mindre okunniga. Sannolikt är det högutbildade personer som har råd att fly. Just den här lasten med flyktingar kom från Syrien. Det är möjligt att de haft lite hög svansföring och ”ställt krav”. Kanske med tanke på deras bakgrund. I synnerhet om de haft höga positioner inom sina respektive branscher i Syrien. Allt detta vet vi (i alla fall inte jag) väldigt lite om. Förmodligen vet de reportrar som skrivit om händelsen inte mer än jag om deras förflutna. Vad jag menar är att det finns många sidor på ett mynt och därmed även flera sanningar.

En annan sak som i högsta grad rör flyktingarna är deras religion. Man pratar om Islam. Man pratar om Islamofobi som om Islam är en enda tro. Om man läser Johan Westerholms blog och detta inlägg http://ledarsidorna.se/2015/01/identitetspolitikens-aterkomst/ inser man snabbt att Islam inte bara är Islam, utan att det är mer komplext än så. Det i sin tur betyder att svenska politiker och andra makthavare (mediapersoner) måste läsa sig förstå skillnaden på det ena och det andra. Om makthavarna kan förklara detta för den ”vanliga” människan skulle många missförstånd försvinna, tror jag. Man måste kunna tänka i flera led. En flykting är, precis som vi som redan bor i det här landet, egna individer. Vi har en utbildning (oftast), vi har en tro (på ett eller annat sätt), vi vill leva i fred! Media och politiker måste börja förmedla fler bilder av flyktingar och annan typ av invandring för att nyansera bilden av de som kommer hit. Jag tänker inte peka ut några enskilda politiker som behöver lära sig mer om allt detta. Men en del sitter i regeringen. Andra finns i oppositionen. Många finns inom de olika lokala politiska församlingarna.

Är jag rasist? Vem är rasist?

Sedan valet har begreppet rasist florerat ganska tappert mellan en del politiker och framför allt i media. Jag är övertygad om att en stor anledning till Sverigedemokraternas framgångar är att de andra partierna inte vill/vågar ta en reell diskussion och debatt om de problem som människor uppfattar runt flyktingar, invandring och integration. De allra flesta är nog, liksom jag, väldigt okunniga om mängden människor som kommer till Sverige och på vilka premisser. Likaså hur stor del som får uppehållstillstånd och hur många som avvisas. På samma sätt är jag övertygad om att kostanden som nämns i sammanhanget inte stämmer. Jag tror de ör starkt överdrivna av SD med anhang.

Jag struntar i hur folk ser ut eller vem de tror på eller vem de vill dela sina liv med. Det finns bra människor och det finns mindre bra människor i alla grupperingar. Det som jag anser vara ett stort problem och förhindrar en seriös debatt är att vissa anser sig ha rätten att forma och definiera vad som är en rasist och vad som är rasistiskt. Så fort någon försöker utmana den normen eller ifrågasätta den blir personen som ifrågasätter eller utmanar normen stämplad som rasist. Lite enkelspårigt och väldigt tråkigt.

Det är som den vänsterpartist som ansåg att det var oetiskt att ställa frågan om folk blir störda av tiggeriet för att det riskerade att hänga ut Rumänska romer. Denna fråga har Stockholms stad ställt i tre olika trygghetsmätningar. Tidigare var det ett fåtal procent som stördes, nu är det nästan var femte Stockholmare som störs. Bara för att man störs betyder inte det att man anser att dessa stackars människor ska kastas ut ur landet med första bästa flyg. Det finns mindre trevliga personer som både spottar och sparkar på dessa utsatta människor. Men de flesta lider säkert med dem. Det gör i alla fall jag. Men det betyder inte att jag inte störs av deras tiggande.

De senaste dagarna har ledande socialdemokrater ihärdigt basunerat ut att Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti. Sedan har andra källor menat att det är de inte. De är starkt nationalistiska. Jag ser väl skillnaden som ganska marginell. Skulle gissa att det är som att diskutera om Vänsterpartiet är ett kommunistiskt eller socialistiskt parti. Ett parti som SD har idag 17-18% i opinionen kan inte marginaliseras eller i längden ignoreras. De enda som i längden tjänar på det är just SD. Men hur ska man då göra för att de människor som egentligen är ganska hyggliga prickar och vare sig är nationalister eller rasister återgå till de partier som de sympatiserade med innan de valde SD? Jag tror att det är ganska små saker som gör att få folk att lämna SD. Nedan följer några frågor. Jag är ganska säker på att det är på den här nivån många tänker när de gr sina val.

  • Är det rasistiskt att ha pepparkaksgubbar i luciatåget i skolan eller på dagis (förlåt, förskolan)?
  • Är det rasistiskt att hissa den svenska flaggan vid skolavslutningen?
  • Är det rasistiskt att ha ett elevtåg från skolan till en kyrka (eller synagoga eller moské) med svenska flaggor och sedan hålla avslutningen i kyrkan?
  • Är det rasistiskt att sjunga Du gamla du fria?
  • Är det rasistiskt att ställa krav på personer som av olika skäl flyttar till Sverige?
  • Är det rasistiskt att tycka att en person som ska bli svensk medborgare ska kunna grundläggande svenska och ha en grundläggande kunskap och Sverige och den svenska historien?

Notera att jag inte ifrågasätter olika kulturer eller att olika kulturer ska förhindras att fira sina högtider osv. Jag tycker det är fånigt att inte ha en pepparkaksgubbe i ett luciatåg i skolan. Jag tycker det är självklart att man ska ha svenska flaggor på skolavslutningar. Likaså att avslutningen kan hållas i ett heligt tempel. Om det är en kristen kyrka, moské eller synagoga brr jag mig inte om. Jag tycker man ska sjunga Du gamla du fria inte bara när det är landskamp, utan även vid skolavslutningar. Jag tycker att en person som ska bli svensk ska kunna svenska och ha en viss kunskap om den svenska historien.

Det finns de som anser att personer med utländsk härkomst som av någon anledning väljer att gå med i olika terrornätverk ska bli av med sitt svenska medborgarskap. Det anser inte jag. Däremot kanske man ska ställa dem inför domstol på andra grunder. Men det får juridiken lösa.

Jag inser att jag kan få en hel del skit för det här inlägget. Jag hoppas inte det. Jag hoppas att den som eventuellt orkar läsa dessa rader hjälper till att skapa en seriös debatt om dessa frågor. Det är bara på det sättet vi gemensamt kan få de som idag röstar eller tänker rösta på SD att återgå till sina gamla partier.

Tiggeri, invandring och integration

Stockholms stad har genomfört en trygghetsmätning i år. Det är den tredje i ordningen och de andra två genomfördes 2008 och 2011. Det ger en ganska bra bild av hur Stockholmarna ser på sin stad, stadsdel, det egna området i de olika frågeställningarna. Generellt sett är Stockholmaren mer trygg i sin vardag än vad media och rykten säger. Det finns visserligen en viss oro. Den är lite större i vissa områden. Men sedan 2008 kan man konstatera att den genomsnittlige Stockholmaren känner sig mer trygg 2014 än 2008 (tack för det Alliansen!). Den enda frågan som stack ut negativt var den om tiggeri. Frågan löd: ” Upplever du att det finns problem med följande fenomen i ditt bostadsområde eller i anknytning till detta? Påträngande tiggeri.” 2008 och 2011 var det bara några få procent som ansåg sig störda av tiggeri. I år, 2014, är den siffran i staden totalt 22%. Störst är den i Rinkeby och Norrmalm där anser 38% att tiggeriet är störande. I Bromma och Älvsjö var motsvarande siffra 9%.

Det här är spännande. Varför anser man tiggeriet mindre störande i Älvsjö och Bromma? Är det färre tiggare där? Kanske, jag vet inte. Hela frågan om tiggeri är givetvis komplex. Precis som frågan vad man ska göra åt tiggeriet och hur Sverige och EU ska få Rumänien att ta sitt ansvar, för det är ju därifrån de flesta tiggarna kommer, sägs det. De senaste veckorna har jag sett fler och fler socialt utstötta som inte är Rumänska romer tigga. Ofta med en skylt som menar att de sociala myndigheterna inte vill ge någon hjälp. Det är givetvis inte helt korrekt. Sedan kanske man av olika orsaker inte kan få den hjälp man önskar. Men det är en annan historia.

Tillbaka till trygghetsmätningen. På den senaste stadsdelsnämnden i Farsta fick vi en redovisning av mätningen med fokus på Farsta stadsdel givetvis. På frågan om just tiggeri menade den kvinnlige (eller ska man skriva kvinnliga) ersättaren från Vänsterpartiet (Laura Roselli) att det var tveksamt ur ett moraliskt perspektiv att ställa frågan om tiggeri. Det pekade ut de stackars romerna, menade hon. Nu börjar det brännas lite. För det första har samma fråga ställts sedan 2008 (vilket påpekades på mötet). Sedan är det ett problem. Nästan en fjärdedel av Stockholmarna upplever det så. Att det sedan råkar vara en stor mängd romer från Rumänien som tagit sig hit och försöker överleva på att tigga är en helt annan sak. Jag tycker det är mer moraliskt tveksamt att blunda för det problem som blommat upp det senaste året.

Här börjar ett annat problem som jag anser är ett av de största problemen med att Sverigedemokraterna blivit så stora. Det finns inget av de sex seriösa partierna (ja, jag anser inte Vänsterpartiet vara seriösa. MP är tveksamma, men de har i alla fall en demokratisk grund att stå på) kan eller vågar ta debatten om invandring och integration på allvar. Det har funnits en del försök, men istället för en seriös debatt har de som inte tycker som ”uppstickaren” blivit kallad rasist och så har det hela dött. Jag kommer ihåg hur Folkpartiet (tror jag det var) för några år sedan föreslog att personer som skulle bli svenska medborgare skulle kunna ett visst mått svenska och även ha grundläggande kunskaper i svenska historien. Ett förslag som i grunden inte låter så tokigt kan jag tycka. Om jag ska bli medborgare i ett land är det för mig ganska självklart att jag lär mig språket och sätter mig in i landets historia för att få en översiktlig kunskap. Men det ansåg kritikerna var rasistiskt. Alltså avstannade den debatten fortare än den startat.

Idag är det bara Sverigedemokraterna som pratar om invandring på ett eller annat sätt. De får oemotsagda (mer eller mindre) sätta agendan. Fredrik Reinfeldt försökte i valrörelsen i ett tal få svenskarna att ”öppna sina hjärtan” för att öka förståelsen för de som av olika orsaker kommer hit. Men en reell debatt om hur vi löser integration, bostäder, jobb, utbildning i svenska osv osv. Den debatten finns inte. Allianspartierna, Sossarna och Miljöpartiet måste våga ta debatten utan att fega ur och kalla varandra för rasister. Vänstern har jag inget hopp om i det avseendet. Tycker man att det är moraliskt tveksamt att fråga om folk störs av tiggeri har man missat hela poängen. Det är mycket det partiet har missat, men även det är en annan historia.