Hur kunde det bli så här? Med vad? Jo, med Miljöpartiet. Egentligen struntar jag högaktningsfullt i det partiet. Jag anser att de inte har något existensberättigande, annat än som opinionsbildare. Där har de varit mycket bra. Det är fler än jag som har samma fundering över hur ett parti som grundades av folk som värnade om fred, miljö och kvinnofrågor kunde hamna så snett? Jag tror att man när det gällde miljöfrågorna var besvikna på centern. Ett parti som stödde sig och stöttade några av de då (vi pratar 80-talet) några av de största miljöförstörarna i landet, nämligen bönderna. De öste ut mängder av gödningsmedel och bekämpningsmedel för att få bra skördar. På samma sätt tror jag att man som fredsivrare var besviken på samtliga demokratiska partier (vi pratar fortfarande 80-tal och v hette VpK och visade öppet sin sympati åt dåvarande Sovjet). Kvinnofrågan har väl aldrig varit överst på någon av de stora partiernas agendor. Sedan får Löfven kalla sin regering den första feministiska regeringen. Jag anser personligen att så fort vi hade ministrar från bägge könen i regeringarna kan man kalla den för feministisk. Detta oberoende om stadsministern har hetat Palme, Fälldin, Karlsson, Bildt, Persson eller Reinfeldt. Dessutom vill man som sagt ha rent ut till vänster och kommunismen, som man med visst fog inte litar på. Det är alltså fortfarande 80-talet och kalla kriget är ruggigt kallt, innan de kommunistiska staterna i öst väl faller i slutet av detta årtionde.
Ett gäng visionärer och idealister skapar ett parti som efter stort arbete först åker in i riksdagen, sedan ut, men så småningom in igen. Man växer, inte fort, men man växer. Jag vet inte när de mörka ultrareligiösa krafterna började infiltrera Miljöpartiet. Men sakta men säkert har de lyckats ta sig in i den innersta kretsen i ett parti som säger sig stå för öppenhet och allas lika värde. Att man inte lyckats hålla rent tror jag beror på att dessa mörkermän (det är ju inga kvinnor, de ska ju vara hemma och passa barn och laga mat) så fort de blir attackerade, eller ifrågasatta tar fram offerstämpeln eller rasistkortet. Det är av samma orsak som vi har ett i det närmaste brunt parti ute på högerkanten. Det är konstigt att det ska vara så svårt att kunna ha en seriös debatt utan att offerspöket eller rasistkortet kastas fram.
Sedan har vi i vårt sekulariserade land svårt att förstå varför man kastar skuld på ett helt folk. Nu när Kaplan äntligen avgick skyndar hans försvarare fram och anklagar judiska sammansvärjningar och annat skitsnack som orsak till att han avgick. Ingen som helst självkritik. Jag vet att det inom regeringen finns krafter som ser ytterst allvarligt på att man i vissa (förhoppningsvis små) kretsar arbetar mot det som vi i Sverige jobbat för i så många århundraden. Nämligen människors lika värden, oberoende av kön. Samtidigt är det ingen mänsklig rättighet att ha ett visst uppdrag, eller få ett statligt eller kommunalt bidrag, om man bryter mot svensk lag. Jag hoppas verkligen slippa uppleva den dag när våra lagar underställs diverse religiösa lagar. Dessvärre har det redan inträffat i de fall där DO fegat ur och givit representanter för dessa extremreligiösa rätt när de vägrat hälsa på kvinnor på ett civiliserat sätt.
Till sist. Det är direkt pinsamt att lillpojken Fridolin sitter i TV och inte förstår att kvinnor kan känna sig kränkta när en person vägrar hälsa genom att ta i hand! Journalisten skulle intervjua den där pajasen (inte Fridolin) som tillhör en liten sekt, inte ha sex med honom! En sak måste vi dock ha klart för oss (hoppas jag). Vi pratar om en ytterst lite minoritet av i detta fall muslimer. I min värld hoppas jag att alla moderna människor ser mer likhet än olikhet mellan könen. Vi är alla människor.