En av mina bästa vänner lade ut en bild på Instagram, eller om det var Facebook. Det spelar egentligen mindre roll. Texten var i form av ett nyårslöfte. ”NYÅRSLÖFTE, härmed lovar jag att inte rösta på SD i valet 2014″. Ja, det löftet är lätt att hålla. I alla fall för de flesta som är läs och skrivkunniga samt har en normal kunskap om historia och allmän allmänbildning. För att stanna vid nyårslöfte har jag haft samma i massor av år. Närmare 50, tror jag. Det är att inte gå på händer in genom en dörr och vissla något från fjärran östern. Minst lika lätt att hålla som att inte rösta på SD i valet i september. Jag hörde det på radio nyåret 1965 av Klas Burling i ett ungdomsprogram.
Men för att återgå till valet och SD samt frågorna som är deras parollfrågor så har jag några reflektioner. Med risk, stor risk, att bli missförstådd. SD gillar inte olikhet. SD underblåser främlingsfientlighet i olika former. Förra helgen genomfördes en stor manifestation på Kärrtorps IP mot rasism och främlingsfientlighet. Jag och 16 000 andra var där. Om man bortser från en del mer eller mindre plumpa framträdanden från mindre demokratiska vänstersympatisörer var det en riktig spark mot rasister och främlingsfientlighet. Men hur kommer det sig då att runt 10% av de röstberättigade svenskarna är beredda att lägga sin röst på SD eller andra rasistiska partier. Jag tror att det till stor del beror på två saker. Dels har de etablerade partierna väldigt svårt att våga ta debatten mot SD. Åkesson är oerhört slipad retoriker. Men man är även snabba som katten på att sticka kniven i ryggen på ett parti som eventuellt vågar angripa frågan om exempelvis invandring och de nya svenskarnas integration i samhället.
Alla som säger sig vara mot rasism och främlingsfientlighet säger sig vara för invandring och att de som kommer ska integreras i samhället så fort det bara går. Men först av allt. Är det någon skillnad på rasism och främlingsfientlighet? Ja, jag tycker det. Rasism är att se ner på och kritisera, attackera eller på annat sätt angripa en person eller folkgrupp just bara för att de har en annan färg på huden eller kommer från en annan del av världen eller tillhör en viss folkgrupp. Främlingsfientlig kan man vara mot någon eller några som kommer från en annan del av samma stad man bor i. Eller en annan del av landet. Vi Stockholmare ser ibland med misstänksamhet mot ”lantisar”. På samma sätt anser en del ute på landsbygden eller i mindre samhällen att Stockholmare är dryga och kaxiga. Utan att gå in på detaljer är det här ett tecken på en viss främlingsfientlighet. Inte direkt fientlighet, snarare misstro. Men själva grundtanken är den samma. Man misstror och är misstänksam mot det som är ovant och okänt. Hur man kommer till rätta med det vet jag inte. Men utbildning brukar vara en bra nyckel på mycket. Men så länge det finns folk som på allvar tror att förintelsen under 30- och 40-talet är påhitt är det inte helt lätt.
En annan sak som jag tror påverkar ett eventuellt val av SD är att vi anser att man ska ta seden dit man kommer. Alltså blir folk irriterade över att skolorna inte får sjunga ”Den blomstertid nu kommer”. Eller hissa den svenska flaggan, eller ha skolavslutningarna i kyrkan. En viss irritation kan även märkas över att man på vissa ställen tagit bort pepparkaksgubbarna ur Luciatågen. Det är sådana här små till synes oskyldiga saker som jag tror medverkar till att folk tycker att det får vara nog. Det låter kanske enkelt och lite naivt. Men ibland tror jag på det enkla förklaringarna.
En annan sak är det här med ”att ta seden dit man kommer” och respekt. Det är kanske inte så att vi kan eller vill kräva att de som flyttar hit ska äta sill och ta en nubbe på midsommar och dansa runt midsommarstången. Men man vill kunna fortsätta med våra mer eller mindre gamla traditioner. Då kommer jag lite tillbaka till det där med svenska flaggan och skolavslutningarna. Men respekt handlar även om respekt åt andra hållet. Min dotter gick i en skola med väldigt många elever med invandrarbakgrund. Hennes uppfattning om flera av dem är inte speciellt trevlig. Men det handlar inte om varifrån de härstammar utan hur hon som tjej blivit behandlad av dem. På liknande sett har undertecknad som fotbollsdomare mellan varven blivit kallad rasist bara för att man dömer mot laget i fråga. Alltså, för att få respekt måste man visa respekt.
Allt det här är kanske att göra saker lite lätt för sig. Men för att sammanfatta hela resonemanget är jag övertygad om att för att integrationen i det svenska samhället ska lyckas måste man acceptera vissa traditioner. Man måste visa ömsesidig respekt. Respekt för varandras olikheter. Olikheter oberoende om det handlar om religion, ursprung, kön eller åsikter. Vi får inte vara historielösa. Historien kan förklara en del, men inte allt. Likaså får vi aldrig glömma alla folkmord! Förintelsen i Tyskland, Massdeportationerna och folkmorden i Kina och gamla Sovjet, för att ta några av de största folkmorden i modern tid.
Till sist hoppas jag att partierna vågar ta debatten med SD och att de åker ut ur riksdagen och i de kommunala församlingar de har mandat i. Det är min högsta önskan inför 2014. Sedan hoppas jag givetvis att Alliansen vinner ytterligare ett val. Det ser lite tungt ut just nu, men det är nästan nio månader kvar. Så hoppas jag på en renhårig valrörelse, men det är väl en utopi med tanke på vissa av de deltagande partierna.
I och med det önskar jag alla ett Gott Nytt År!
Arnes tankar och funderingar 