Tiggeri, invandring och integration

Stockholms stad har genomfört en trygghetsmätning i år. Det är den tredje i ordningen och de andra två genomfördes 2008 och 2011. Det ger en ganska bra bild av hur Stockholmarna ser på sin stad, stadsdel, det egna området i de olika frågeställningarna. Generellt sett är Stockholmaren mer trygg i sin vardag än vad media och rykten säger. Det finns visserligen en viss oro. Den är lite större i vissa områden. Men sedan 2008 kan man konstatera att den genomsnittlige Stockholmaren känner sig mer trygg 2014 än 2008 (tack för det Alliansen!). Den enda frågan som stack ut negativt var den om tiggeri. Frågan löd: ” Upplever du att det finns problem med följande fenomen i ditt bostadsområde eller i anknytning till detta? Påträngande tiggeri.” 2008 och 2011 var det bara några få procent som ansåg sig störda av tiggeri. I år, 2014, är den siffran i staden totalt 22%. Störst är den i Rinkeby och Norrmalm där anser 38% att tiggeriet är störande. I Bromma och Älvsjö var motsvarande siffra 9%.

Det här är spännande. Varför anser man tiggeriet mindre störande i Älvsjö och Bromma? Är det färre tiggare där? Kanske, jag vet inte. Hela frågan om tiggeri är givetvis komplex. Precis som frågan vad man ska göra åt tiggeriet och hur Sverige och EU ska få Rumänien att ta sitt ansvar, för det är ju därifrån de flesta tiggarna kommer, sägs det. De senaste veckorna har jag sett fler och fler socialt utstötta som inte är Rumänska romer tigga. Ofta med en skylt som menar att de sociala myndigheterna inte vill ge någon hjälp. Det är givetvis inte helt korrekt. Sedan kanske man av olika orsaker inte kan få den hjälp man önskar. Men det är en annan historia.

Tillbaka till trygghetsmätningen. På den senaste stadsdelsnämnden i Farsta fick vi en redovisning av mätningen med fokus på Farsta stadsdel givetvis. På frågan om just tiggeri menade den kvinnlige (eller ska man skriva kvinnliga) ersättaren från Vänsterpartiet (Laura Roselli) att det var tveksamt ur ett moraliskt perspektiv att ställa frågan om tiggeri. Det pekade ut de stackars romerna, menade hon. Nu börjar det brännas lite. För det första har samma fråga ställts sedan 2008 (vilket påpekades på mötet). Sedan är det ett problem. Nästan en fjärdedel av Stockholmarna upplever det så. Att det sedan råkar vara en stor mängd romer från Rumänien som tagit sig hit och försöker överleva på att tigga är en helt annan sak. Jag tycker det är mer moraliskt tveksamt att blunda för det problem som blommat upp det senaste året.

Här börjar ett annat problem som jag anser är ett av de största problemen med att Sverigedemokraterna blivit så stora. Det finns inget av de sex seriösa partierna (ja, jag anser inte Vänsterpartiet vara seriösa. MP är tveksamma, men de har i alla fall en demokratisk grund att stå på) kan eller vågar ta debatten om invandring och integration på allvar. Det har funnits en del försök, men istället för en seriös debatt har de som inte tycker som ”uppstickaren” blivit kallad rasist och så har det hela dött. Jag kommer ihåg hur Folkpartiet (tror jag det var) för några år sedan föreslog att personer som skulle bli svenska medborgare skulle kunna ett visst mått svenska och även ha grundläggande kunskaper i svenska historien. Ett förslag som i grunden inte låter så tokigt kan jag tycka. Om jag ska bli medborgare i ett land är det för mig ganska självklart att jag lär mig språket och sätter mig in i landets historia för att få en översiktlig kunskap. Men det ansåg kritikerna var rasistiskt. Alltså avstannade den debatten fortare än den startat.

Idag är det bara Sverigedemokraterna som pratar om invandring på ett eller annat sätt. De får oemotsagda (mer eller mindre) sätta agendan. Fredrik Reinfeldt försökte i valrörelsen i ett tal få svenskarna att ”öppna sina hjärtan” för att öka förståelsen för de som av olika orsaker kommer hit. Men en reell debatt om hur vi löser integration, bostäder, jobb, utbildning i svenska osv osv. Den debatten finns inte. Allianspartierna, Sossarna och Miljöpartiet måste våga ta debatten utan att fega ur och kalla varandra för rasister. Vänstern har jag inget hopp om i det avseendet. Tycker man att det är moraliskt tveksamt att fråga om folk störs av tiggeri har man missat hela poängen. Det är mycket det partiet har missat, men även det är en annan historia.

Annons

Bygg ikapp?

Jag har just varit i Fryshuset på en hearing om infrastrukturen för idrotten i Stockholms stad. Det var väl knappast något man blev superlycklig av. Representanter från samtliga partier i Stadshuset, utom Centern, var på plats. Två ganska unga tjejer från (s) och (mp), samt fyra medelålders herrar från (m), (fp), (kd) och (v). Till att börja med måste jag, något motvilligt, erkänna att tjejerna var mycket bra retoriker i förhållande till grabbarna. Sedan höll jag kanske inte med i allt de sa och påstod. Men de fyra manliga företrädarna var riktigt dåliga i både retorik och att få ut sina budskap. Den minst dåliga var min partikollega, Billy Östh. Han intog en mer realistisk syn på hur man ska kunna bygga ikapp det som både det röda laget och det blåa laget har varit dåliga på i 25-30 år. Nämligen att bygga ut med idrottsanläggningar i den takt som staden har växt. Man har även ett eftersatt underhåll sedan många många år.

I inledningen hade alla ett idrottsligt förflutet. Men när det kom till beskrivning av dagens verklighet måste det ha varit länge sedan de idrottade. Det gäller faktiskt även de relativt unga damerna i panelen. Men till sist erkände alla mycket motvilligt att vi inte direkt ligger i framkant när det gäller idrottsanläggningar. Vi är inte direkt en stad i världsklass när det gller idrottsanläggningar. Vissa försökte bortförklara problematiken med att Stockholm som storstad har ”så mycket annat att erbjuda”. Nja, det har även Malmö och Göteborg. Men de har ändå en generellt sett betydligt bättre infrastruktur än Stockholm. I synnerhet Göteborg ligger långt framme på anläggningssidan.

Det var ju givetvis representanter från många idrotter närvarande och de som talade ville självklart framföra sin idrotts bekymmer. Men mellan varven diskuterades damfotbollens behov av en egen arena. Vidare nämndes ett behov att rusta upp Grimsta åt Brommapojkarna. Varför staden ska lägga massor av pengar på Grimsta när Brommapojkarna kan spela på Friends eller Tele2 begriper inte jag. De kan kanske till och med använda Stockholms Stadion i Superettan, vad vet jag. Men att plöja ner pengar på Grimsta anser jag vara slöseri. Lägg de pengarna på fler hallar, simhallar och planer istället. Satsa de pengarna på bredden.

När det gäller damfotbollen vill en del rusta upp Kanalplan. Den anläggningen kanske behöver en upprustning, även om jag tycker den var ganska OK när jag dömde där i söndags. Men det är ju ingen damallsvensk arena. Vad är det i så fall för fel på Kristinebergs IP? Om Djurgårdens och Hammarbys herrar kan samsas om Tele2 borde damerna (AIK, Hammarby och Djurgården) kunna samsas om exempelvis Kristinebergs IP eller Stockholms Stadion. Jag har mer än ful förståelse om man vill ha en ”egen” arena där man tycker att man hör hemma geografiskt och historiskt. Men nu handlar det om att fördela ett antal miljarder i investeringar för att komma ikapp det som är eftersatt sedan 70-talet!

Även om Alliansen har ökat investeringsbudgeten med flera hundra miljoner och oppositionen lockar med ytterligare en massa miljoner om de vinner valet kommer det att ta år, många år att dels komma ikapp och samtidigt bygga ut i rätt takt. Staden måste bli bättre på planering. Man får inte göra samma misstag som man gjort med Hammarby Sjöstad. Det håller på att ske i Hagastaden. Norra Djurgårdsstaden går kanske att rädda. Men planerarna på Stadsbyggnadskontoret verkar ha mycket lite kontakt med sina kollegor på Idrottsförvaltningen. Jag hoppas det blivit bättre på senare år. Men när jag var ledamot i Stadsbyggnadsnämnden föreslog man från stadsplanernarna att Bromstens IP skulle försvinna när man planerade att bygga 1100 lägenheter i dess omedelbara närhet! Det är så dumt att man inte ens behöver kommentera det duma i det. Nu blev det som tur är inte så. Föreningarna (Bromstens IF m fl) samt vi i nämnden protesterade. Jag tror att hela idrottsplatsen nu får vara kvar. Med en mer realistisk syn från stadsplanerarna borde man istället byggt ut idrottsplatsen med en eller ett par hallar.

Avslutningsvis en ganska trist hearing som inte bjöd på några direkta överraskningar. Kanske inte direkt förvånande. Men man borde ha mer av den här typen av evenemang. Tvinga de som är lokala lokalpolitiker att träffa de som är kunder. Här finns mycket att göra inom fler verksamheter.