25 år

Nu i november är det 25 år sedan Berlinmuren rasade och kommunismens fall var ett faktum. Jag var inte med själv i Berlin de dramatiska dagarna i november. Däremot hade jag en upplevelse ombord på ett flyg från Köpenhamn till Stockholm som gjorde att det känns som jag ändå sett eller varit med om en av de största och mest omvälvande dagarna i världshistorien.

Jag hade varit hos mina kusiner i Gent (Belgien). Det var ganska vanligt på den här tiden att jag åkte dit. Jag var där åtminstone en gång i månaden, minst. Just den här gången tog jag ett sent flyg från Bryssel mot Stockholm på söndagskvällen, via Köpenhamn. På flighten från Köpenhamn till Stockholm satte sig en tjej i min ålder, eller kanske några år yngre (dvs mellan 25-30). Hon hade varit med! Hon var en av dem som varit på muren!

Vi, eller snarare hon, pratade oavbrutet hela vägen från Köpenhamn. Hon beskrev hela förloppet. Hur massor av folk trotsat de östtyska gränsvakterna. Hur folkmassan klättrat upp på muren från väst. Hon beskrev hur de satt sig och ställt sig på muren och mer eller mindre hetsat polisen och militären på kommunistsidan. Till sist hade folkmassan börjat slå sönder muren. På östsidan vågade ingen skjuta eller på annat sätt slå ner protesterna och de som hände på muren från den ”dekadenta och korrupta” västsidan. Kommunistväldet var på väg att falla! Hon kände och visste att hon var en del av detta. Hon var hög. Inte av droger eller alkohol. Hon var helt exalterad av den vetskapen att hon var en del av kommunismens fall.

På Arlanda skildes våra vägar. Jag önskar jag fått hennes kontaktuppgifter. Om inte för att höra med om den där helgen i Berlin när världen förändrades. Jag var så sugen på att själv åka till Berlin, men det blev aldrig av. Jag kommer aldrig att glömma den där dryga timman mellan Köpenhamn och Arlanda i november 1989. Jag kommer aldrig att glömma den där tjejen som är en del av det största som hänt i världen i modern tid.

Det som stör mig idag, 25 år senare, är att det fortfarande finns människor som tror på kommunismen och socialismen. Att de inte har lärt sig av historien är direkt pinsamt. Det är lika pinsamt och farligt som de som förnekar förintelsen under 30 och 40-talen. Många av de som idag gapar och skriker, både på fascist- och socialistsidan var nätt och jämt födda när muren föll. De har uppenbarligen inte deltagit på historielektionerna. Jag ska inte dra saken vidare till dagens svenska politik och de partier som är att betrakta som ickedemokratiska. Men de som röstat på och sympatiserar med partier till höger om moderaterna och till vänster om sossarna bör läsa på sin historia. Det räcker att läsa om 1900-talet. Det finns inget gott i socialismen. Det har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Tänk om vi en gång för alla kunde begrava den ideologi som har mest blod av alla på sitt samvete.

Å vad händer nu?

Många har skrivit av sig idag, dagen efter kvällen före. En del i glädje och skadeglädje över en vinst. Andra i sorg över att inte nå ända fram. Oberoende vad man tycker har Sverige inte blivit speciellt mycket rödare. Det har blivit brunare. Samtidigt måste alla seriösa partier nu fundera över hur man hanterar ett parti som faktiskt fått drygt 13% av rösterna. Att isolera fungerar uppenbarligen inte. Att ta en seriös och ordentlig debatt runt SDs enda fråga, invandringen, verkar vara svårt. Så fort en representant från något av de övriga partierna är någon annan där och sticker kniven i ryggen på vederbörande och den som försökt starta en seriös diskussion blir kallad rasist.

Förlorarna i valet är mitt parti, Moderaterna. Ute i Europa och världen undrar man hur vi svenskar tänker. Inga ministrar har haft större inflytande och respekt utanför våra gränser än Anders Borg och Carl Bildt sedan Olof Palmes dagar. Vår regering har lotsat landet genom en lågkonjunktur utan att arbetslösheten rasat i höjden. Den nivå som vi haft de senaste 8-9 åren uppkom under förra sosseregeringens sista år och dessutom under en högkonjunktur! För att försöka dölja den förtidspensionerades massor av människor som Alliansen senare arbetat hårt med att få ut i arbetslivet igen. Därute, utanför våra gränser, tycker man att vi svenskar är genuint korkade som straffar de som ser till att landet går bra!

Det röda laget har varit oerhört skickliga i sin marknadsföring när det gäller att ”lura” folk att landet mår dåligt när et egentligen är tvärt om. Samtidigt har vi (Alliansen i allmänhet och moderaterna i synnerhet) var urusla på att beskriva det verkliga läget.

Det som förvånar mest är hur F! lyckats mobilisera så många väljare. Det ska bli kul att se i senare analyser varifrån de kommer och vilken typ av personer som röstat på dem. Fru Schyman är en fantastisk retoriker, men samtidigt en genomröd kommunist som fortfarande tror på skiten. Tragiskt.

Vilka är det då som röstat på SD? Ja de flesta tror nog att det är besvikna moderater. Till viss del kan det nog stämma. I alla fall i storstäderna. Men ute i landet där moderaterna kanske inte är så starka har de (SD alltså) i vissa fall blivit näst största parti! Jag tror att i storstäderna är det missnöjda personer som är mörkblå och tycker moderaterna blivit för ”socialistiska”. Men ute i landet är det sannolikt inskränkta, lågutbildade och i många fall arbetslösa personer som tidigare röstat på sossarna, eller något ännu rödare. Det ska bli intressant at se om min amatöranalys stämmer när de andra eftervalsanalyserna kommer.

Men vad händer nu? Ja här i Stockholm kommer sossarna att med hjälp av mp, v och F! bilda majoritet. Jo, det skulle förvåna mig om de inte plockar med dessa typer också. Det intressanta sedan är vad som händer med Bromma Flygfält, förbifarten och andra satsningar som gynnar näringslivet och är jobbskapande. Man ska inte anklaga det där partierna för att vara sådär otroligt näringslivsvänliga. Sossarna har sina ljusa stunder och innerst inne är jag övertygade att de vet vad som behövs. Frågan är om de kan/vågar hålla fast vid det när de tre övriga partierna stretar emot. I Brommafrågan och frågan om förbifarten är de efter vad jag förstått helt överens med Alliansen. Slussen är en annan het fråga. Vad händer nu? Bevarandehulliganerna är starka bland de rödgröna. Även inom (s) finns krafter som tror att dagens Slussen går att restaurera till en modern trafikplats.

Det är många frågetecken som man har i huvudet just nu. Men de närmaste månaderna rätar förhoppningsvis ut dem. Ja, jag är besviken. Men det går väl över med tiden……