Jag har funderat över det där med public service ett tag. Ikväll hade jag tänkt filosofera lite över vad det är. Men så kom dagens bomb. Regeringen ska minska ROT-avdraget för att stimulera byggande av hyreslägenheter och studentbostäder.
Det är bra att man vill bygga. Men regeringen har glömt att så fort staten går in och subventionerar byggande har resultatet blivit dyrt och dåligt. Dessutom missar man det viktigaste. Det stora hindret från att det ska byggas mer är inte vilja i de kommuner som har bostadsbrist. Det är i huvudsak PBL (Plan och bygglagen) och processerna med alla överklaganden som gör att det blir segare än en seg julkola att få fram planer. Dessutom är det tveksamt om man bara ska satsa på hyreslägenheter. Det behövs en mångfald. Hyresradhus. Hyresvillor. Bostadslägenheter. Bostadsrättsvillor. Bostadsrättsradhus.
En annan miss från Magdalena Andersson (hon är inte min finansminister) är att ROTavdraget ger en nettovinst till statskassan. Vad hon och sossarna (ivrigt påhejade av det evigt populistiska vänsterpartiet och det lika populistiska miljöpartiet) missar är att tack vare ROT och RUT har mängder av svarta arbeten blivit vita, vilket har ökat inflödet till statskassan. Att nu minska avdraget ger sannolikt en ökad svart marknad och i realiteten en minskad intäkt till statskassan. Ändå vill sossarna satsa massor av pengar på något som knappast kommer att ge resultat eftersom planprocessen ligger på kommunal nivå.
Jag hörde en intervju med en fackpamp från Byggnads på radio. Snacka om ”his masters voice”. Han trodde på fullt allvar att byggandet skulle öka, samt att det inte kommer att bli fler svartjobb.
Varför ska det vara så svårt att se nya vägar? Varför ska det vara så svårt att tänka i nya banor? Det finns sossar som kan tänka, men är rörelsen så jäkla konservativ att de som kan tänka inte kommer fram? I andra frågor vet jag att det dessvärre är så.