Arkiv | januari, 2015

Yttrandefrihet och respekt

17 Jan

Mellan varven diskuteras begreppen yttrandefrihet och respekt. Efter de hemska terrormorden i Paris har detta åter börjat diskuteras. Å ena sidan anser att man ska få skriva och rita vad man vill, medan den andra sidan ser det som en skymf mot religionen om man (i det här fallet) visar bilder på profeten Mohammed. Jag är ingen älskare av den typ av tidskrift som Charlie Hebdo är. Vissa saker de gjort är direkt osmakliga.

Men bortsett från just dessa mord på tidskriftens redaktion finns det en det anledning att fundera över begreppen yttrandefrihet och respekt. Är det yttrandefrihet att publicera bilder på någon man sedan påstår är profeten? Ur muslimernas syn är det brist på respekt och en skymf mot deras religion. Ur de extrema förespråkarna för yttrandefrihet är det självklart att man ska få skriva och visa vilka bilder man vill.

Jag kan tycka bägge sidor både har rätt och fel. Om man nu inte får visa bilder på profeten, hur vet muslimerna då att det är han som är avbildad? Det kan ju vara vilken gubbe som helst? Å andra sidan är det väldigt dålig respekt av Islam att publicera bilder på någon man sedan påstår föreställer profeten.

Enligt media lever folk i Vivalla i Örebro under hot. Muslimer känner sig hotade av fundamentalister och kristna vågar inte hänga upp traditionellt julpynt av samma rädsla. Jag vet inte sanningshalten i dessa påståenden. Men om det stämmer är det en lika stor brist på respekt mot de som inte är muslimer, eller tillhör en annan tolkningsgruppering inom Islam.

Även judarna lever under mer eller mindre hot från olika grupper inom Islam och nazist och fascistgrupperingar. Allt detta är givetvis totalt oacceptabelt. I ett sekulariserat land som Sverige vill vi leva i fred med och tillsammans med varandra. Jag struntar högaktningsfullt i vilken bok folk tror på och lutar sig mot. Så länge de accepterar mig och respekterar mig gör jag detsamma. Jag tolererar inga extremister, de respekterar jag inte.

Är Charlie Hebdo att anse som extremistisk? Ja, ur ett perspektiv. De ger sig rätten att publicera vad man vill utan att tänka på konsekvenserna. Ett antal av deras medarbetare mördades vilket är totalt oacceptabelt och hemskt. Men ändå publicerade de direkt en ny bild på en gubbe som de hävdar är en bild på profeten. Inte smart och visar inte på respekt för Islam.

Jag respekterar inte den tidskriften. De har visat brist på respekt. Genom sitt agerande har hotet mot demokratin och Västvärlden ökat. Är det värt det?

Annonser

Ett litet leende

16 Jan

Jag har i min omedelbara närhet en ung dam, vi kan kalla henne Anna, som arbetar i en livsmedelbutik. En kedja med tre bokstäver, vi kan kalla den….. Äh, det spelar ingen roll. När det gäller det här inlägget är sortens butik och varukedja inte intressant.

Den nyss nämnde unga damen, som jag här kallar Anna heter egentligen någonting annat. Men det spelar heller ingen roll. Det intressanta är en del av de historier hon berättar när hon kommer hem. De flesta kunderna är helt okay. En del är bra, men så kommer man till den där lilla klicken som uppför sig på ett sätt som gör att man kan bli mörkrädd.

Det finns folk som låter sitt dåliga humör gå ut över den stackars tjejen (det är oftast tjejer) som sitter i kassan. Jag har ofta undrat varför. Det är inte hennes (eller hans om det är en kille) fel att man inte kan göra kontantuttag från vissa banker i kassan. Det är inte hans (eller hennes) fel att man bara kan ta ut ett maxbelopp, utöver den summa varorna kostar. Det är inte personen i självskanningen som avgör vem eller vilka som ska kontrolleras. Så här kan man hålla på i evigheter.

Tänk om alla, utöver det vanliga ”hej” till personen i kassan tog sig någon extra sekund och lämnade ett litet leende. Man behöver inte kallprata eller säga något alls, om man inte vill. Men ett litet leende. Att visa respekt genom att INTE prata i sin telefon medan man betalar. Eller åtminstone be om ursäkt för det. Om alla gjorde det skulle personen i kassan i sin tur vara mycket trevligare mot alla kunder. Det är så enkelt.

Det händer att dottern, som heter Anna, men i andra namn, är så ledsen pga dumma, klumpiga, respektlösa kunder. Det är som om vissa personer inte betraktar den här typen av personer med den här typen av jobb med respekt. Man behöver inte respektera vare sig dem eller det jobb de utför. Den inställningen är så tråkig. Personligen försöker jag att alltid besvara det där ”hej” man alltid får. Även om killen eller tjejen i kassan har leendet upp och ner försöker jag att göra mitt för att hon/han (jag vägrar använda hen) ska bli på bättre humör.

Alla ni som orkat läsa ända hit, glöm inte bort att det är en livs levande människa som sitter där (eller står). En levande person med känslor och tankar.

🙂

%d bloggare gillar detta: