Att demonstrera

Förra helgen genomfördes en demonstration mot rasism och främlingsfientlighet i Kärrtorp. Mötet attackerades av ett antal personer från just dessa grupper som inte anser sig gilla personer som ser ut som de kommer från länder utanför vårat. Inom loppet av ett par minuter var Kärrtorp, denna ganska anonyma förort i Stockholm, känd över hela landet.

Imorgon, söndag, har Nätverket linje 17 arrangerat ett nytt möte mot samma mörka ultrahögerkrafter. På Facebook säker 13-14000 personer att de ska komma. Så många blir det nog inte. Men flera tusen lär trotsa julstök och småregn för att ta sig till Kärrtorps IP. Det kommer att vara liknande demonstrationer på flera platser över hela landet. Det är bra. Rasisterna behöver få veta att de är i en försvinnande minoritet. Att sedan allt för många säger sig sympatisera med SD gör det lite problematiskt. Jag är övertygad om att flertalet av dessa personer egentligen inte är rasister, eller egentligen har något emot att Sverige tar emot flyktingar. Det är andra saker som avgör och det är betydligt mer komplicerat. Men det kan man skriva om en annan dag.

Imorgon ska jag demonstrera för första gången sedan 1982. Då var det tillsammans med ett stort antal moderater i samband med valrörelsen det året. Jag går dit med önskan att vänsterpacket (AFA m fl) håller sig borta och inte försöker ”ta över” denna manifestation. Jag vet att ett antal politiker på olika nivåer från ett flertal riksdagspartier kommer att delta. Jag säger som Johan Westerholm (S-märkt bloggare) att om AFA försöker ta över tillställningen, då är jag inte med. Då vänder jag på klacken och går hem igen. Men så länge det är den breda massan som visar sitt missnöje mot de rasistiska och nazistiska organisationerna då är jag med.

Hoppas alla olika organisationerna på yttersta höger och vänsterkanterna håller sig borta så polisen slipper bråk. I mina ögon är det här lika mycket en manifestation mot de ickedemokratiska krafterna på vänsterflygeln också.