Vad anser (V) vara fattigt?

I ett flygblad från (V) påstås att fattigdomen har ökat från 20 % till 28% av invånarna i Farsta. Det påståendet väcker ett antal frågor. 1. Vad är definitionen på fattig? Kan verkligen 13 800 invånare i Farsta stadsdel betecknas som fattiga? Givetvis är det inte så. Om man bortser från vad (V) anser vara fattig kan man via Stockholms stads hemsida hämta statistik i ämnet. I Farsta fanns det 31 december 2009 49 407 invånare i Farsta. Av dessa hade 2 540 fått ekonomiskt bistånd under året. Antingen hela året eller del av året. Det är 5,1 % av invånarna. I genomsnitt hade hushållen bidrag 7,1 månader under året. Det är det enda sättet jag kan se att man kan definiera begreppet fattig i dagens Sverige. Försörjningsstöd (det som tidigare kallades Socialbidrag) ges bara till de som inte kan få försörjning på annat sätt.

Om man nu skall tolka (V) lite snällt kanske de har tolkat siffran 28 % fattiga i Farsta från fördelningen av inkomster i Farsta 2009. Där ser man att det är 28 % av inkomsttagarna i stadsdelen som har en inkomst under 100 000 kr under 2009. Vad man missar där är att i den statistiken har vi alla som arbetar deltid, ungdomar som jobbar extra osv. Jag har svårt att se att en ungdom som jobbar några timmar på helgerna och får en lön på några tusenlappar per månad kan klassas som fattiga. Om den siffran har ökat under de fyra åren med borgerligt styre i Stockholm och landet kan vi bara säga att vi lyckats bra. Vi har lyckats (trotts en lågkonjunktur) skapa förutsättningar för unga att arbeta extra.

Jag har alltid funderat på varför partier lägger ner energi på att förklara hur dåliga motståndarna är istället för att föra ut sin egen politik. När det gäller (V) kan jag i och för sig förstå det. Men då är det ju bra om man ändå kan hålla sig lite närmare sanningen när man ska attackera en politisk motståndare.

Trafikregler?

Finns det olika regler beroende på om man går, cyklar, kör MC/moped, bil, taxi, buss eller lastbil i Stockholm? Jag tror nästan det. Här kommer ett gäng med fördomar. Bekräftade av mig själv och alltså helt utan statistiskt värde.

1. Gångtrafikanter struntar i att vänta på grön gubbe. Är det ett övergångsställe utan signaler kliver man bara rakt ut i trafiken och räknar mer än iskallt på att alla andra skall stanna. Detta även om det är glashalt på vägbanan.

2. Cyklister kör kors och tvärs. Rödljus är en rekommendation, inget annat. Gångtrafikanter, ja alla andra trafikanter är bara ivägen. Cykla ska man göra överallt. Högertrafik eller vänstertrafik. Ja, det spelar ingen roll, bara man kommer fram.

3. MC (då i synnerhet budMC, och för all del budcyklister) vet inte vad hastighetsbegränsning, stopplikt eller lämna företräde är. Full fart framåt, skit i om något är i vägen.

4. Taxiförare har vunnit sina körkort på lotteri, eller kanske betalat en rund summa pengar för att få sitt kort, för bil kan de inte köra. Trafikregler är även för dem mer en rekommendation än ett regelverk att följa. Hitta är inte så viktigt, bara kunden betalar.

5. Bussförare hittar i bästa fall den sträckning som bussen skall åka. Om man missar en avfart så är det resenärernas fel och de får kliva av på nästa hållplats eller åka med ett varv till. Inte katten kan man vända en hel buss!

Ibland är en person gångare, ibland cyklist och ibland bilist. Är det så att han/hon byter skepnad beroende på vilket fordon som framförs? Sannolikt, ja. Varför är det så? Förmodligen beroende på att man vill fram fort och att respekten för den typ av fordon jag inte har för stunden är lika med noll, eller i alla fall låg.

Sorgligt. Snälla (med) trafikanter. Det hela är jätteenkelt. Följ trafikreglerna. Stanna vid rött, gå/kör vid grönt. Om alla skulle följa desa synnerligen enkla regler skulle trafiken i Stockholm flyta smidigt.