Är det sjukt eller bara sjukt?

Skadestånd för mordet på Engla: 75.000 kr. Skadestånd för våldtäkt på 14-årig flicka:50.000 kr. Skadestånd för Pirate Bay: 46 miljoner kronor. Är det rimligt? Knappast. Det finns fler exempel på skandalöst låga skadestånd till offer för olika typer av våld eller där en nära anhörig blivit mördad.

Har nöjesindustrin lidit så stor skada att det är värt 46 miljoner kronor i skadestånd? Givetvis inte. Dessutom är domen helt sjuk när det gäller anvar. Men om man börjar med skadeståndet och nöjesindustrins eventuella ekonomiska förslust. Där kan man bara konstatera att branchen varit otroligt skicklig att få artister och andra att tro att de förlorar pengar på fildelning. Knappast. Branchen i stort har tjänat på olika typer av fildelning. Det finns mer och större utbud än någonsin. Problemet är att bolagen som hittills har styrt branchen riskerar att förlora kontrollen. Det är det allt handlar om. Kontrollen över vad som produceras och distributionen. Teoretiskt kan artisterna själva styra över distrubutionen och slippa en hel del mellanhänder och då kanske tjäna mer per nedladdning/försäljning än om det går via bolagen.

Allt det här vet givetvis bolagen, men eftersom det handlar om makt över själva distributionen och knappast om upphovsrätten och ersättningen till artisterna har man satsat oerhörd kraft för att ”lura” både artister och rättsväsendet. De har lyckats. Grattis!

Nu till fråga om ansvar. Denna blogg ligger under wordpress.com. Jag kan skriva i stort sett vad jag vill och hänvisa till yttrandefrihet och tryckfrihet. Men någonstans går givetvis gränsen till vad som är både moraliskt förkastligt och olagligt. Med samma logik som den dom som fällt Pirate Bay och dess upphovsmän måste WordPress bli medskyldig om jag publicerar något som anses som olagligt.

Om jag kör  för fort på en väg skall Vägverket fällas som medskyldiga till fortkörning. De har gjort det möjligt för mig att köra för fort.

Om jag har en webbsite på ett webbhotell måste webbhotellets ägare fällas för medhjälp om min site innehåller olagligt material.

Allt det här är givetvis inte speciellt sannolikt. Snarare tvärt om. Men lik förbaskat har nöjesbranchen lyckats få rättsväsendet att tro att man förlorat pengar på fildelning.

Sedan kan man givetvis fundera över om man ska acceptera fildelning där någon publicerar material som de inte äger. Det är givetvis fel. Men om nöjesbranchen tänkte till lite så skulle de sannolikt tjäna mer pengar på att sänka priset!

Ett spel till en konsol (xbox, wii m fl) kostar 4-500 kr. Det är ganska mycket pengar. Om man istället sålde spelet för 2-300 kr är jag övertygad om att man får sälja fler spel och att den olagliga fildelningen skulle minska. Varför då? Gratis är gott! Jo, så kan det vara. Men många gånger har den olagliga fildelnignen obehaget med sig att diverse otrevliga virus sprids. Dessutom är det många gånger en hel del strul att få dessa nedladdningar att fungera. Alltså är det inte värt jobbet om priset är lägra. Då väljer man istället att köpa produkten i fråga. Det gäller givetvis även film och musik. Återigen. Det är distibutionen och makten över vad som produceras det hela handlar om.

Idrottens rötter?

Efter att inte ha sett landskampen och EM-kvalmatchen mellan Holland och Sverige tycker jag ändå att det kan vara läge för en liten fotbollsreflektion. Fast den reflektionen handlar om spelare och lag som aldrig ens i sin vildaste fantasi ens kommer att komma i närheten av de spelare som ikväll sprang runt på Amsterdam Arena. Nä här handlar det om fotbollens och idrottens verkliga rötter. Personer som kanske i vissa fall vill mer än de kan, men ändå har ett hjärta till sin verksamhet (utom möjligen under match när man anser att domaren är kass).

I fredags kväll åkte jag till Storvretens BP i Tumba. En konstgräsplan bakom ett gäng hyreskasserner. Dimmigt blev det också varefter tiden gick. Två lag i division sju. Längst ner i näringskedjan. Sista matchen för säsongen. Pappas Pojkar mot Nackdala. Vinner Nackdala har de chans att avancera till division sex.

Matchen startar och det är (för att vara så här långt ner i seriesystemet) en ganska bra fotbollsmatch i ett förhållandevis högt tempo. Varefter tiden går ser jag hur mer och mer folk kommer ner till fotbollsplanen. Många ställer sig på en liten läktare utefter ena långsidan. Andra står direkt utanför planen. Men det som är så farsinerande är att det till sist är mellan 2-300 personer på plats! Det är supportrar till bägge lagen. Det är en fantastisk stämning. Alla hejar på sitt lag. Uppenbarligen måste det vara usla TV-program på alla kanaler för jag ser hela familjer. Barn, gamla, grabbar, tjejer, gubbar, kvinnor, ja alla åldrar finns på plats. Även en del hundar som hejar på sitt lilla vis (oyyyyll!!). Vissa står med ölburkar i händerna, men vad spelar det för roll. Stämningen är på topp.

I mitten av andra halvlek kommer spelare från bägge lagen och känner sig lite störda av de andra lagets fans! Men vadå! De är säkert vana vid att det oftast bara är två spridda och en i klunga som tittar och möjligen en eller annan katt. Jag säger åt killarna att inte bry sig om eventuella glåpord från motståndarnas fans. Njut av stämningen, säger jag åt dem.

I bilen hem efter matchen är jag på ett fantastiskt humör. Tänk att idrott och fotboll kan vara så kul och ge så många så mycket behållning, även i division sju! Hur matchen slutade? Ja, det minns jag nästan inte. Men jag tror Pappas Pojkar vann med 5-3 och Nackdala missade seriesegern.