Idrottens rötter?

12 Okt

Efter att inte ha sett landskampen och EM-kvalmatchen mellan Holland och Sverige tycker jag ändå att det kan vara läge för en liten fotbollsreflektion. Fast den reflektionen handlar om spelare och lag som aldrig ens i sin vildaste fantasi ens kommer att komma i närheten av de spelare som ikväll sprang runt på Amsterdam Arena. Nä här handlar det om fotbollens och idrottens verkliga rötter. Personer som kanske i vissa fall vill mer än de kan, men ändå har ett hjärta till sin verksamhet (utom möjligen under match när man anser att domaren är kass).

I fredags kväll åkte jag till Storvretens BP i Tumba. En konstgräsplan bakom ett gäng hyreskasserner. Dimmigt blev det också varefter tiden gick. Två lag i division sju. Längst ner i näringskedjan. Sista matchen för säsongen. Pappas Pojkar mot Nackdala. Vinner Nackdala har de chans att avancera till division sex.

Matchen startar och det är (för att vara så här långt ner i seriesystemet) en ganska bra fotbollsmatch i ett förhållandevis högt tempo. Varefter tiden går ser jag hur mer och mer folk kommer ner till fotbollsplanen. Många ställer sig på en liten läktare utefter ena långsidan. Andra står direkt utanför planen. Men det som är så farsinerande är att det till sist är mellan 2-300 personer på plats! Det är supportrar till bägge lagen. Det är en fantastisk stämning. Alla hejar på sitt lag. Uppenbarligen måste det vara usla TV-program på alla kanaler för jag ser hela familjer. Barn, gamla, grabbar, tjejer, gubbar, kvinnor, ja alla åldrar finns på plats. Även en del hundar som hejar på sitt lilla vis (oyyyyll!!). Vissa står med ölburkar i händerna, men vad spelar det för roll. Stämningen är på topp.

I mitten av andra halvlek kommer spelare från bägge lagen och känner sig lite störda av de andra lagets fans! Men vadå! De är säkert vana vid att det oftast bara är två spridda och en i klunga som tittar och möjligen en eller annan katt. Jag säger åt killarna att inte bry sig om eventuella glåpord från motståndarnas fans. Njut av stämningen, säger jag åt dem.

I bilen hem efter matchen är jag på ett fantastiskt humör. Tänk att idrott och fotboll kan vara så kul och ge så många så mycket behållning, även i division sju! Hur matchen slutade? Ja, det minns jag nästan inte. Men jag tror Pappas Pojkar vann med 5-3 och Nackdala missade seriesegern.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: