Jag har funderat en hel del på några saker under hösten. Varför är det så kontroversiellt med ett visst språkkrav och en viss kunskap om den svenska historien när man ska få svenskt medborgarskap? Så fort någon knystar om något som liknar detta förslag kommer rasistkortet fram snabbare än amen i kyrkan. Rasistkortet kommer i synnerhet från vänsterhåll. Jag skulle vilja veta vad det är som är så rasistiskt i att ställa vissa krav på våra nya medborgare.
Varför är det så kontroversiellt att begära id-handlingar på de personer som kommer hit som flyktingar? Okay, det finns säkert de som av olika orsaker tvingats lämna hus och hem så fort at de inte hunnit få med sig några tillhörigheter, eller id-handlingar. Men många har sannolikt hunnit plocka ihop en del saker. Personligen var någon form av id-handling det första (utöver min familj) jag skulle plocka på mig innan jag flyr från mitt hem. Så vitt jag vet måste alla medborgare kunna visa vem man är. På banken, om man blir stoppad av polisen, när man reser in i ett annat land mm. Återigen kommer rasistkortet fram från vänsterhåll (oftast) när olika typer av id-koller diskuteras i media.
Varför är det så kontroversiellt att ha någon form av ålderskontroll på de ensamkommande flyktingbarnen som kommer hit? De som kan det här mycket bättre än jag (vilket inte är så svårt) menar att det är osäkert med de metoder som finns. Men det bör i alla fall kunna ge en viss vägledning. Om en person hävdar att han eller hon är 15 år, men man ser efter diverse tester att personen knappast är under 18 borde det som sagt kunna vara en vägledning. Det här är kanske svårare att genomföra eftersom vi vill att det ska vara rättssäkert. Men även här kommer vänstern med rasistkortet mot de som förespråkar ålderskontroll.
Varför finns det folk som är helt övertygade om att vi i Sverige kan ta emot hur många flyktingar som helst? Man är snabb att jämföra inköp i jultid med vad Migrationsverkets budget ligger på. Problemet är bara det att de som handlar gör det med skattade pengar, medan de medel som går till hjälp till de stackare som tvingats fly är just skatten vi har betalt. Det är klart att vi ska hjälpa de som har det svårt. Men frågan är hur många och hur mycket vårt land klarar av utan att riskera kvalitetsförsämringar i den välfärd och socialtjänst vi har i Sverige.
Varför är det så kontroversiellt med sparkrav? Det är självklart att det underlättar att få ett arbete om man kan svenska? Samtidigt läste jag i veckan någon som skrev att vi tolererar att engelsktalande inte lär sig svenska, men kräver att personer med exempelvis arabiska som modersmål ska lära sig svenska. Jag kan hålla med. Ska man arbeta i Sverige ska man givetvis lära sig svenska. Men det finns trots allt en liten skillnad. Vi lär oss Engelska i skolan från 8-9 årsålder, men det är ytterst få som läser arabiska. Samma sak här. Den som skrev detta smög in ett litet rasistkort även i detta påstående.
Ska vi när flyktingar från olika delar av världen kommer till Sverige delge vår syn på jämställhet, kvinnas respektive mannens roller i samhället. Kort sagt, den syn vi under århundraden byggt upp och arbetat fram i det här landet.
Varför är det så svårt att ha en förutsättningslös diskussion om även dessa frågor? Hur ska man kunna ha det utan att rasistkortet kastas fram så fort det inte finns argument längre? Är det OK att en person med en extrem religiös tro ska kunna vägra att ta en främmande kvinna i hand när man hälsar? Vad kommer först, religionsfriheten eller vår syn på människors lika värde, oavsett kön.
Som jag ser det är vänstern oerhört bra på att plädera för att vi ska ta emot alla som vill komma hit. Vi ska inte ställa några krav alls. Men på frågan hur allt ska lösas och hur alla ska integreras i samhället klingar det tomt. Det enda som kommer om man frågar lite stillsamt hur, är att man får ett rasistkort uppsmällt i ansiktet snabbare än snabbt. Det är tråkigt, onödigt och gynnar vare sig det fria ordet, demokratin eller de som kommer hit med ett hopp om ett bättre liv.
Arnes tankar och funderingar 