Gruppdynamik och supportrar

Som alla vet har det varit ett väldigt stort fokus på supportrar i allmänhet och fotbollssupportrar i synnerhet. Efter den tragiska händelsen i Helsingborg slöt sig alla supportergrupper samman och den ena vackra ceremonin efter den andra avlöste varandra. Jag måste erkänna att jag var väldigt tveksam på om alla AIK-supportrar skulle klara av/vilja hålla en tyst minut. Men de gjorde det. Det visar att man även i huligankretsar har lite hyfs. Någonstans långt inne. Nu fick jag det att låta som om alla AIK-supportrar är huliganer. Det är de absolut inte! Men det finns en inte helt sund rivalitet mellan Djurgården och AIK i vissa kretsar. Det är dessutom inte någon hemlighet att både AIK och Djurgården har en svans av icke önskvärda element som förstör både för fotbollen (i det här fallet) och sina klubbar de tror att de håller på. Se bara på de huliganer med blårandiga tröjor som vandaliserade en restaurant in Helsingborg i helgen. Fullkomligt idiotiskt!

Nåväl, runt om i landet har man haft fina ceremonier för att hedra den dödade Djurgårdssupporten. Både på fotbollsarenor och på ishockeyarenor har spelare, ledare och publik visat sitt avsky mot det oprovocerade våldet. På Friends arena spelade AIK mot IFK Göteborg. En för övrigt ganska trevlig fotbollsmatch. Men en bit in i andra halvlek hände det saker som gör att man börjar fundera på hur gruppdynamiken egentligen fungerar. Ett stort gäng bengaler sätts på och det blir så rökigt att brandlarmet går igång. Stefan Johannesson bryter givetvis matchen och alla uppmanas att lämna arenan. Under avbrottet kastar någon ett knallskott. Den personen blir snabbt övermannad av andra åskådare. Han får sig en rejäl omgång, enligt reportrarna på CMore. Efter en stund kan i alla fall matchen återupptas. Men efter ytterligare några minuter stoppar domare Johannesson matchen igen. Den här gången har AD2 träffats av saker som vissa åskådare kastat in på plan och på honom. Johannesson hotar att bryta matchen och speakern meddelar det i högtalarna. Matchen återupptas igen och kan sedan slutföras utan fler incidenter. Hur tänkte man här? Som grupp betraktat alltså. Först håller man en tyst minut för att manifestera mot våld, sedan tänds bengaler och det kastas saker mot domare. Men hallå! Det är oacceptabelt våld det också!

Jag har funderat lite på hur det kommer sig att det blir så här. För att gå tillbaka till händelserna i Helsingborg så var det stökigt före matchen. Det har både polisen och supporterskarorna själva vittnat om. När ryktet om att en av Djurgårdssupportrarna dödats skapas en väldigt hätsk stämning på deras läktare. Till sist tar några saken i egna händer och tar sig ner på planen. Varför de gör det kan man bara spekulera i. Men jag tror att de faktiskt ville stoppa matchen. En av deras vänner hade ju dödats! De skanderade ”Mördare, mördare!” mot Helsingborgsklacken. Inte helt snyggt, givetvis. Men även det fullt logiskt. ”Någon av er har dödat någon av oss”. Jag är inte psykolog, men det känns i mitt huvud som en klart logisk grupphandling. Inte tillåten givetvis, men klart logisk.

Nå, vad vill jag säga med det här? Ja säg det. En sak är glasklar. Det hela är inte lätt. Det är komplext. Det handlar både om en inte helt frisk supporterkultur och att få bort våldet genom att på olika sätt krossa huligangrupperna. Varför ska man ha bengaler? Varför ska man vara maskerad? Varför kasta saker mot spelare, ledare och funktionärer? Varför över huvud taget söka våld? Det där med pyroteknik har vandrat långt ner i seriesystemet. Förra året var jag med och dömde en match i Stockholm Cup mellan Danderyd SK (div 5) och Wollmar (div 6) på Danderydsvallen. Föra matchen och i halvtid gick några av Danderyds supportrar utanför staketet till idrottsplatsen och brände av både bengaler och fyrverkerier. Hade de varit en meter åt sidan hade de varit inne på idrottsplatsen och alltså hade vi i domarteamet kunnat rapportera det hela med böter som följd till Danderyd SK. För några år sedan var det ett gäng kompisar till ett lag i P16 som brände av ett gäng bengaler i halvtid utanför staketet på Enskede IP. Dessa två händelser kan tyckas vara lite söta. Men ser man det i ett större perspektiv är det inte så sött. Som sagt, varför måste man ha pyroteknik?

Maskeringsförbud har även det diskuterats de senaste dagarna. Likaså hårdare tag mot den sjukaste delen av supporterkulturen, nämligen huliganerna. Men varför dröja! Nu ska Stadsrådet Ask tillsätta ytterligare en utredning! Vansinne och idiotiskt. Björn Eriksson har gjort en bra utredning med ett antal mycket bra förslag. Men jag förstår inte varför lagstiftarna tvekar. Är det med hänvisning till ”den personliga integriteten”. Löjligt! Det är kriminella element vi pratar om. De verkar inte fatta att det inte bara är ett klubbproblem. Det är ett samhällsproblem! Om man lyckas bli av med det slöddret (enligt polisen lär det vara 6-700 personer) får klubbarna och supporterklubbarna mycket lättare att städa upp i de övriga leden så man slipper maskering, pyrotekniskt larv och folk som kastar saker in mot planen. England lyckades! Vi kan, om våra politiker bara vågar ta tag i problemet med hårdhandskarna! Jag var i Glasgow för några år sedan. Det var när Henke Larsson spelade där. 60 000 personer som skanderade ”Henke Larsson, Henke Larsson”. Det var häftigt. Inga bengaler. Inget kravallstaket. Bara en fantastisk stämning och en fotbollsfest! Vi kan komma dit. Vi måste komma dit om inte svensk fotboll sakta ska kvävas.