Måttet är rågat sedan länge!!!

Knallskott, bengaler, avbrutna matcher, ledare och supportrar som hånar och fördömer. Vad händer inom svensk fotboll?

Det har allt för länge varit ett äventyr att besöka en allsvensk arena. I negativ mening. Det finns ett fåtal totalt hjärndöda puckon som beslutat sig för att döda den svenska fotbollen. Knallskott och bengaler hör inte hemma på en fotbollsarena. Det är inte festligt. Det är inte stämningshöjande. Det är bara löjligt och barnsligt. Det finns massor av festliga tifon som de äkta supportrarna kan göra som förhöjer både stämning och underhållningsvärde. Men smällande och en massa rök är bara irriterande.

Matchen mellan IFK Göteborg och Malmö FF fick avbrytas när en hjärndöd idiot (som tror han är IFK-supporter) kastar ett knallskott mot en spelare i Malmö (som tidigare spelat i IFK!). Den assisterande domaren blir chockad och Jonas Eriksson väljer att avbryta matchen. Ett helt korrekt beslut som aldrig borde ifrågasättas. Men när den förväntade domen kommer (0-3 till Malmö) kommer börjar en av de stora sponsorerna att som ”privatperson” tycka en massa. Varför kunde inte 4:edomaren ta den assisterande domarens plats! Fan, även han är ett råpucko! 4:e domaren ska gå in om någon av de andra domarna blir skadade! Inte om en huligan stoppar matchen, och en av matchfunktionärerna (i det här fallet en assisterande domare) blir chockad och inte anser sig kunna fullfölja sitt uppdrag.

Sedan gör en annan sillstrypare (den här gången en idiot som tror han håller på Häcken) samma sak i finalen i svenska cupen mot Malmö FF! Den här gången råkar en Häckensupporter illa ut. Idioten bad om ursäkt! Bad om ursäkt! Dessa två så kallade supportrar ska stoppas från idrottsarenor på livstid!

När ska svenska makthavare på allvar se hur engelsmännen fick bukt på sina strulpellar och kriminella element. Man skyller på ”personliga integriteten”. Skitsnack! Det är ren och skär feghet. Det är förbjudet att maskera sig. Det är inte tillåtet att slåss. Det finns personer som har tillträdesförbud, men hur väl kan det kollas? Inte alls. Den personliga integriteten är ett hån mot de 99,99% av besökarna på en allsvenska arena som är där för att heja på sitt lag och se på fotboll.

Nåväl. Det som händer i lägre divisioner kommer man aldrig komma till rätta med om man inte stävjar våld och annat skit i de högre. Här i Stockholm har det varit en svart helg på fotbollsarenorna. I fredags tvingades en ung (19 år) domare att bryta en match i P18/19! Han utsattes för både verbala och fysiska påhopp från det ena lagets spelare och ledare! Som tur var fick han hjälp av personer från motståndarlaget. Jag pratade en lång stund med grabben som för en stund funderade på om det är värt att fortsätta döma fotboll. Pinsamt. Jag hoppas både ledare och spelare i det laget som inte kunde uppföra sig får både ett kännbart straff och en ordentlig tankeställare. Jag förutsätter att Stockholms Fotbollförbund hanterar laget. Jag och de andra i domarkommittén tar hand om domaren. Den här domaren valde att avsäga sig den match han skulle haft på lördagen eftersom det var på samma plan som den avbrutna matchen i fredags. Jag har mer än full förståelse för det beslutet.

I lördags hände det igen. I en match i div 7 urartar. Det börjar med att ledaren inte kan uppföra sig och domaren (även han ung, 20 år) tar ett helt korrekt beslut och avvisar ledaren. Senare i matchen missköter sig en spelare i samma lag. Han får ett rött kort, även det helt korrekt dömt. När han är på väg av planen ändrar han sig plötsligt och springer mot domaren och skallar honom!!! Andra spelare ser till att råsopan försvinner från planen. Efter et uppehåll beslutar domaren att matchen ändå ska slutföras! Efteråt funderar även han om det är värt att hålla på med den här sporten. Efter lite funderande och samtal beslutar han sig för att fortsätta och dömde även matchen han hade idag (söndag).

Jag har i min roll som ordförande i domarkommittén i Stockholms Fotbollförbund pratat med bägge dessa grabbar och peppat dem. Jag ska även se till att vi håller lite extra koll på den den närmaste tide och stöttar dem så de inte slutar döma.

I hela landet, utom Stockholm, Göteborg och Malmö, är det brist på domare. Det kan bli verklighet även i storstäderna om man inte från makthavare inom och utanför fotbollen tar tag i dessa problem omedelbart! Respekten för domarna måste öka. Vi är människor som tål en hel del skit, det ingår lite i domarrollen, tyvärr. Men det finns en gräns! Dessutom, utan domare, ingen match!

Varför är det då så svårt för vissa ledare och spelare att förstå domslut. Det är enkelt. Regelkunskapen är allt för liten och dålig hos väldigt många. Journalister, reportrar, ledare spelare och andra funktionärer inom fotbollen. Sedan har man väldigt svårt att se att det bakom domaren finns en människa.

Jag funderar på vad som skulle hända om man inför en ”domarfri” dag, dvs inga domare dyker upp till matcherna. Det betyder att inga matcher kan spelas! Undrar vad spelare och ledare skulle säga då? Det här kommer givetvis aldrig att hända. Men tanken svindlar lite. Risken är bara att allt för många ledare och spelare inte skulle förstå varför det inte kommer någon domare.

Nu får det vara nog!

Så har det hänt igen. Spelare och ledare som inte kan uppföra sig. Förra veckan fick två seriematcher avbrytas i Stockholm på grund av spelare, ledare och supportrar som inte kan uppföra sig. I det ena fallet ropades det allmänna okvädningsord mot domarteamet och innan huvuddomaren avbröt matchen hade även mer eller mindre direkta hot riktats mot domarna. I det andra fallet ringde man efter polis och domarna fick låsa in sig i sitt omklädningsrum tillsammans med polisen.

Det här är det fjärde och femte kända fallet inom Stockholmsfotbollen i år. Sedan finns det dessvärre säkert fler matcher där domare har hotats på ett eller annat sätt. När ska spelare, ledare och supportrar lära sig hur man ska uppföra sig? När ska de begripa att domarna följer regelboken. Sedan finns det bättre och sämre domare, absolut. Men generellt är domarnas regelkunskap ljusårs bättre är en genomsnittlig spelares. Det gäller inte bara i våra serier i Stockholm och andra distrikt. Det gäller även betydligt högre upp i seriesystemet. Ett intressant fenomen är att en spelare eller ledare (eller supporter) kan säga till mig som domare att jag är usel, inte har ögon mm mm. Men om jag som domare säger till en spelare att han var dålig som missade en passning eller lägger en dålig frispark, då är jag oförskämd och får en anmälan på mig.

Som ordförande i domarkommittén i Stockholms Fotbollförbund vill jag delta i att utveckla domarna. Jag tycker det är lika tråkigt varenda gång man istället får agera kurator och arbeta för att domare (framför allt unga domare) ska fortsätta döma. Jag vet inte exakt vad man ska göra för att komma åt det här. Prata med klubbarna? Skicka ut fler observatörer som tittar på både domare och lag? Ja, det är några saker. En annan ganska kontroversiell åtgärd skulle kunna vara att förhindra de lag och klubbar som bara består av en folkgrupp. Det är dessvärre så att de lag som består av olika typer av etiskt homogena grupper är överrepresenterade i hot och våld mot domare. Jag vill inte gå så långt. Det är självklart att ett gäng kompisar som kommer från Småland eller någon annan stans i världen ska kunna bilda en klubb och spela fotboll ihop.

Jag länkar här till ett väldigt klokt inlägg i Tranås Tidning om detta med domare och vilken nivå man är på själv som ledare och spelare.

Demokrati

Under en valrörelse får man se hur olika folk och organisationer ser på begreppet demokrati. Jag tror att de allra flesta normalt tänkande människor i det här landet tycker att alla åsiktsyttringar ska ha möjlighet att visa sina åsikter, hur otrevliga eller obehagliga de än är. Jag tillhör den gruppen. När jag påpekar att det är OK att Svenskarnas Parti och Sverigedemokraterna ska ha rätt att visa sina uppfattningar har jag blivit kallad ”obehaglig typ”. Jag har aldrig påstått att jag är i närheten av att sympatisera med deras åsikter eller uppfattningar. Men jag tycker de ska ha rätt att visa sina åsikter. Att det sedan ordnas motdemonstrationer kan man tycka vad man vill om. Det allra bästa är givetvis om man struntar i dem och låter de stå där, två spridda och en i klunga, utan att någon tar någon större notis om dem. Då skulle media inte skriva något heller. På ett sett är det givetvis bra att de ser att de är i en oerhörd minoritet. Å andra sidan stärker det säkert dem i deras uppfattning.

Det tokiga blir när en liten del av motdemonstranterna (oftast tillhörandes den autonoma vänstern) ska försöka ta sig fram till dem och slåss. Då får man så gott som alltid höra om polisbrutalitet och att polisen går nazisternas och rasisternas ärenden. De glömmer att när de är ute och skriker om revolution så skyddar polisen dem från nazisterna. Undantaget var väl det som hände i Kärrtorp förra hösten. (Lika bra att skriva det. Annars får jag väl på skallen för det med).

Varför ägnar jag energi åt de här ytterlighetsgrupperna? Enkelt. De autonoma vänstergrupperna och Nazisterna är beroende av varandra. Utan den andra grupperingen skulle de ha svårt att hitta energi åt sina respektive ”kamper”.

Vänstern anser sig stå upp för demokrati. Är det demokratiskt att hindra andra att visa sin åsikt? Nej. Det är bra att man påpekar att vi aldrig får glömma de illgärningar nazismen gjorde på 30- och 40-talen. Men de förföljelser och massavrättningar som utförts i revolutionens och ”frihetens” namn i länder som Sovjet, Kina, Nordkorea, Kuba och andra länder med kommunistiskt enpartistyre glömmer man väldigt gärna bort.

Det är tråkigt att man i skolan pratar så lite om de folkmord som utförts i dessa länder med det styrelseskick som står så långt, men ändå så nära, nazismen. Jag tycker lika illa om bägge dessa ideologier. Bägge har lika lite med demokrati och åsiktsfrihet att göra.

Det är också tråkigt att media fokuserar mer på hur illa det är med Sverigedemokraterna än hur det står till med de åsikter som FI representerar. Jag hoppas folk ser hur illa det är med synen på demokrati, jämställhet, frihet osv i de partier som finns både till höger och vänster som lägger sina röster på något av partierna i Alliansen. Gillar man inte Alliansen, vilket givetvis är helt OK, hoppas jag att man i så fall röstar på (s). De är i alla fall ett demokratiskt parti med en genomförbar politik, även om jag inte tror på eller gillar den.

Respekt!!??

Det finns många ord som är missbrukade och tolkas som det passar för tillfället. Demokrati är ett. Det finns fler. Nu handlar det om respekt. Igår kväll, sent, blev jag uppringd av en fotbollsdomare som hade dömt en match i division 7. Det hade inte varit en kul kväll för den här domaren. Det ena lagets ”supportrar” uppträdde hotfullt och störde matchen. Både på och utanför planen. De sprang in på planen. De tände fyrverkerier och smällare både vid planen och utanför staketet. I andra halvlek fick en spelare i bortalaget rött kort. Grov utvisning. Laget protesterade givetvis (det gör de alltid) och de sk. supportrarna blev ännu mer hotfulla. Vad gör lagen och deras ledare? INTE ETT DUGG!!!! När domaren försöker prata med bortalaget (det var deras supportrar) säger de att de inte känner dem. Men det är uppenbart att de hejar på bortalaget. Å andra sidan är hemmalaget ansvarigt för att matchen kan genomföras på ett säkert sätt. Bägge lagen verkar totalt okunniga i vad som ingår i deras ansvar.

Domaren genomför matchen, men har en stor klump i magen. Det är inte roligt längre och det där matcharvodet på 5-600 kr känns som man hade kunnat vara utan just nu. När domaren kommer hem ringer han mig. Det gör han rätt i. Han behövde en debreafing och få lite stöd. Han ångrar utvisningen och har kommit på att det var nog ett misstag. Han säger att han försökt få killarna som störde att sluta med det. Men det är inte lätt för en kille på 19 år att ensam få ett 15-tal grabbar som är några år äldre att ge fan i dumheterna. Jag uppmanar honom att skriva till förbundet om det som hänt. Han säger att han ska göra det. Vartefter samtalet pågår känns det som han känner sig bättre till mods. Hoppas den här killen fortsätter döma fotboll. Ett gäng pajasar utan respekt för domaren och hans insats ska inte få vinna. Samtidigt undrar jag varför lagen inte tar sitt ansvar och hjälper domaren. Även här brister respekten. Sedan kanske Stockholms Fotbollförbund inte ska lägga matcher i division 7 sent en fredagskväll. Det är inte kul att vara ensam som domare om det börjar gå lite fel.

Bortalaget påstod att de inte viste vilka de som störde var. I matchen mellan DIF och IFK Göteborg var det en idiot som kastade något på en av de assisterande domarna. DIF kan i det läget inte säga ”vi vet inte vem det är, det är ingen vi känner”. De har ansvar för matchens säkerhet som arrangerande förening. De har ansvar för vad puckona på läktaren hittar på. På exakt samma sätt har lagen i division 7 ansvar för att matchen kan genomföras säkert och att ingen ska känna sig hotad. I synnerhet inte en 19-årig domare!

Jag tänker sedan lite större. Det handlar fortfarande om respekt och att som domare få stöd. Det har i veckan varit liv runt ett mål i den allsvenska matchen mellan MFF och AIK. Domaren godkände MFFs mål i slutet av matchen. Den slutade för övrigt 2-2, varför AIK ansåg sig bestulna på två poäng. I efterhand har AIK fått rätt. Målet borde inte ha godkänts. Den domaren har fått se situationen på TV i efterhand och likaså haft genomgång med observatörer och instruktörer. Det är bra. Men vad min poäng är att vi som domare ska fatta ett beslut på en bråkdel av en sekund. Den allsvenska domaren kan offsideregeln utan och innan. Men han ansåg i hastigheten att anfallaren inte störde AIKs målvakt. Vår 19-årige domare ansåg i efterhand att den grova utvisningen kanske inte var grov. Men han kan inte se på TV i efterhand och avgöra om det var rätt eller fel. I bägge fallen måste man respektera besluten de tar utifrån deras respektive situation.

Jag hoppas den här killen som offrade sin fredagkväll på en fotbollsplan långt från media och kameror, men med ett gäng ligister i o medelbar närhet, inte slutar döma fotboll.

Gruppdynamik och supportrar

Som alla vet har det varit ett väldigt stort fokus på supportrar i allmänhet och fotbollssupportrar i synnerhet. Efter den tragiska händelsen i Helsingborg slöt sig alla supportergrupper samman och den ena vackra ceremonin efter den andra avlöste varandra. Jag måste erkänna att jag var väldigt tveksam på om alla AIK-supportrar skulle klara av/vilja hålla en tyst minut. Men de gjorde det. Det visar att man även i huligankretsar har lite hyfs. Någonstans långt inne. Nu fick jag det att låta som om alla AIK-supportrar är huliganer. Det är de absolut inte! Men det finns en inte helt sund rivalitet mellan Djurgården och AIK i vissa kretsar. Det är dessutom inte någon hemlighet att både AIK och Djurgården har en svans av icke önskvärda element som förstör både för fotbollen (i det här fallet) och sina klubbar de tror att de håller på. Se bara på de huliganer med blårandiga tröjor som vandaliserade en restaurant in Helsingborg i helgen. Fullkomligt idiotiskt!

Nåväl, runt om i landet har man haft fina ceremonier för att hedra den dödade Djurgårdssupporten. Både på fotbollsarenor och på ishockeyarenor har spelare, ledare och publik visat sitt avsky mot det oprovocerade våldet. På Friends arena spelade AIK mot IFK Göteborg. En för övrigt ganska trevlig fotbollsmatch. Men en bit in i andra halvlek hände det saker som gör att man börjar fundera på hur gruppdynamiken egentligen fungerar. Ett stort gäng bengaler sätts på och det blir så rökigt att brandlarmet går igång. Stefan Johannesson bryter givetvis matchen och alla uppmanas att lämna arenan. Under avbrottet kastar någon ett knallskott. Den personen blir snabbt övermannad av andra åskådare. Han får sig en rejäl omgång, enligt reportrarna på CMore. Efter en stund kan i alla fall matchen återupptas. Men efter ytterligare några minuter stoppar domare Johannesson matchen igen. Den här gången har AD2 träffats av saker som vissa åskådare kastat in på plan och på honom. Johannesson hotar att bryta matchen och speakern meddelar det i högtalarna. Matchen återupptas igen och kan sedan slutföras utan fler incidenter. Hur tänkte man här? Som grupp betraktat alltså. Först håller man en tyst minut för att manifestera mot våld, sedan tänds bengaler och det kastas saker mot domare. Men hallå! Det är oacceptabelt våld det också!

Jag har funderat lite på hur det kommer sig att det blir så här. För att gå tillbaka till händelserna i Helsingborg så var det stökigt före matchen. Det har både polisen och supporterskarorna själva vittnat om. När ryktet om att en av Djurgårdssupportrarna dödats skapas en väldigt hätsk stämning på deras läktare. Till sist tar några saken i egna händer och tar sig ner på planen. Varför de gör det kan man bara spekulera i. Men jag tror att de faktiskt ville stoppa matchen. En av deras vänner hade ju dödats! De skanderade ”Mördare, mördare!” mot Helsingborgsklacken. Inte helt snyggt, givetvis. Men även det fullt logiskt. ”Någon av er har dödat någon av oss”. Jag är inte psykolog, men det känns i mitt huvud som en klart logisk grupphandling. Inte tillåten givetvis, men klart logisk.

Nå, vad vill jag säga med det här? Ja säg det. En sak är glasklar. Det hela är inte lätt. Det är komplext. Det handlar både om en inte helt frisk supporterkultur och att få bort våldet genom att på olika sätt krossa huligangrupperna. Varför ska man ha bengaler? Varför ska man vara maskerad? Varför kasta saker mot spelare, ledare och funktionärer? Varför över huvud taget söka våld? Det där med pyroteknik har vandrat långt ner i seriesystemet. Förra året var jag med och dömde en match i Stockholm Cup mellan Danderyd SK (div 5) och Wollmar (div 6) på Danderydsvallen. Föra matchen och i halvtid gick några av Danderyds supportrar utanför staketet till idrottsplatsen och brände av både bengaler och fyrverkerier. Hade de varit en meter åt sidan hade de varit inne på idrottsplatsen och alltså hade vi i domarteamet kunnat rapportera det hela med böter som följd till Danderyd SK. För några år sedan var det ett gäng kompisar till ett lag i P16 som brände av ett gäng bengaler i halvtid utanför staketet på Enskede IP. Dessa två händelser kan tyckas vara lite söta. Men ser man det i ett större perspektiv är det inte så sött. Som sagt, varför måste man ha pyroteknik?

Maskeringsförbud har även det diskuterats de senaste dagarna. Likaså hårdare tag mot den sjukaste delen av supporterkulturen, nämligen huliganerna. Men varför dröja! Nu ska Stadsrådet Ask tillsätta ytterligare en utredning! Vansinne och idiotiskt. Björn Eriksson har gjort en bra utredning med ett antal mycket bra förslag. Men jag förstår inte varför lagstiftarna tvekar. Är det med hänvisning till ”den personliga integriteten”. Löjligt! Det är kriminella element vi pratar om. De verkar inte fatta att det inte bara är ett klubbproblem. Det är ett samhällsproblem! Om man lyckas bli av med det slöddret (enligt polisen lär det vara 6-700 personer) får klubbarna och supporterklubbarna mycket lättare att städa upp i de övriga leden så man slipper maskering, pyrotekniskt larv och folk som kastar saker in mot planen. England lyckades! Vi kan, om våra politiker bara vågar ta tag i problemet med hårdhandskarna! Jag var i Glasgow för några år sedan. Det var när Henke Larsson spelade där. 60 000 personer som skanderade ”Henke Larsson, Henke Larsson”. Det var häftigt. Inga bengaler. Inget kravallstaket. Bara en fantastisk stämning och en fotbollsfest! Vi kan komma dit. Vi måste komma dit om inte svensk fotboll sakta ska kvävas.

Dagen efter……

Igår hände det som många vetat skulle hända, förr eller senare. En supporter blev ihjälslagen av några huliganer. Det finns inte så mycket mer att såga om det. Många har det senaste dygnet pratat om det som hände i Helsingborg. Supportrar, spelare, ledare, domare och vanliga människor inom eller utanför fotbollen. Alla har visat sin avsky mot dådet och oberoende av egen klubbtillhörighet eller klubbsympati har man deltagit i Djurgårdsfamiljens stora sorg och saknad.

När jag kom till jobbet idag var det en av kollegorna som undrade om jag var sur. Nä, sa jag. Bara oerhört ledsen och bedrövad.

Precis som många andra hoppas jag att Justitieministern nu tar Björn Erikssons utredning till sig och genomför de förslag till åtgärder som finns beskrivna där. Det behövs inte fler utredningar. Det behövs action! Dessvärre tror jag hon är för feg! Klubbarna, supportrarna och andra inom fotbollen klarar inte själva att ta sporten tillbaka från våldsverkarna. Det behövs tuffa politiska beslut och de behövs nu. England kunde och Tyskland kunde. Kunde de så kan vi i Sverige. Varför ska man exempelvis maskera sig? Ja, inte är det för att gå på maskerad. I alla fall inte samtidigt som man marscherar mot en fotbollsarena. Fram med ett förbud att maskera sig. Det gäller för övrigt även vid diverse politiska tillställningar. Om det sedan är ett gäng som kommer maskerade mot en arena får polisen stoppa dem, eller leda dem åt ett annat håll, innan de demaskeras och får tillträdesförbud. Ett förbud som man måste kunna efterleva. Idag är det bara fånigt. Vill man in på en arena kommer man in.

För några år sedan var barnens ena kusin ute på lite hal is. Han var med i en så kallad ”babyfirma” knuten till en av de stora klubbarna i Stockholm. Inte för att han var speciellt intresserad av sporten. Han tyckte det var ballare med lite slagsmål och vandalisering. Här hemma tog vi upp saken och frågade om inte tonåringarna här hemma kunde umgås lite med kusinen. Gå på bio osv. Visa att man kan göra annat än att slå sönder och slåss. Den äldre upplagan tittade på sina föräldrar som om de var totalt korkade och mossiga. Sedan kom följande förklaring. ”Om jag går med honom på stan och vi möter några som han slagits mot och ser mig så kommer de att tro att jag tillhör det gänget. Nästa gång de ser mig åker jag på en snyting. Det vill inte jag”. Logiskt men hemskt. En 15-årig grabb såg att här måste man skydda sig. Inte visa sig med ”fel” personer. Det kan få allvarliga konsekvenser.

Jag har ibland funderat på vad som rör sig i skalleknoppen på en sådan där typ som hellre sabbar och slåss än heja på sitt lag? Det är ju inte så att våldsverkarna är personer halvt utanför samhället. Många är ”vanliga” fäder med helt vanliga arbeten. Men så fort de ska på fotboll eller för all del även ishockey så händer det något. Det skulle vara oerhört intressant att höra en intervju med en våldsverkare eller huligan, eller vad man nu vill kalla dem.

Var detta verklighet?

Igår (måndag 16 april) besökte jag tillsammans med min son och en kompis till honom, samt nästan 10 000 andra, Stockholms Stadion. Vi såg DIF – MFF. För den som läser detta och inte är fotbollskunnig var det match mellan Djurgårdens IF och Malmö FF.

Matchen i sig kan vi lämna därhän. Men för att strö lite salt i mitt Djurgårdshjärta blev det en snöplig förlust med 2-3. Det trotts att DIF (Djurgården) hämtade upp ett underläge (0-2) till 2-2 och hade ett skott i stolpen innan MFF (Malmö FF) kunde göra sitt segermål.

Det som slog mig redan på tunnelbanan på vägen till Stadion var hur lugnt det var. Ingen fylla. Glada förväntansfulla supportrar i olika åldrar. Familjer. Inte många, men ändå (det var ju måndagskväll). Jag såg en gammal man som gick kutryggig med långsamma, men bestämda, steg mot ”borgen” med sin blårandiga halsduk runt halsen. Men de flesta var väl i 30-40 årsåldern. Majoriteten män och pojkar. Många som hade sina söner med sig.

Uppe på Vallhallavägen var det en ström av folk som sedan delade upp sig. Vissa svängde ner mot Lidingövägen och sektionerna A-E. Andra vandrade mot klacken i sektionerna M och N. Vi gick in från Valhallavägen. I medlemstältet satt folk och tog en öl. Åt en korv eller hamburgare. Runt om utanför själva arenan såldes korv, hamburgare, läsk, godis och givetvis olika typer av supporterartiklar.

Det som var märkbart var lugnet. Visst fanns det poliser på plats. Man vet ju aldrig och de har ju ansvar för ordning på allmän plats. Men det var inga mängder med poliser som man dessvärre sett på andra fotbollsarenor.

Folk åt sin korv. Drack sin öl eller läsk. Några köpte supporterartiklar. Sakta men säkert vandrade de 10 000 mot sina platser inne på arenan. På plats var det hejaramsorna som hördes. Den positiva läktarkultur som vi alla äkta idrottsälskare vill ha och önskar. Inget ”HATA”. Inga onödiga könsord mot motståndare eller deras hejaklack.

Matchen startade och hejaramsorna ljöd mellan läktarna. Det är lite kul när klacken och den aktiva läktaren på andra sidan planen bollar ramsorna mellan sig. Trotts förlust var det en positiv stämning (om än en del besvikelse givetvis).

Djurgården har arbetat hårt med att etablera begreppet Djurgårdsfamiljen. Jag tycker de har lyckats så här långt. OK, det har bara spelats fyra omgångar. Men ändå. Jag måste nästan besöka en match på Söderstadion och Råsunda också för att känna av om även AIK och Hammarby har lyckats i sitt arbete med en positiv läktarkultur. Jag hoppas det. För fotbollen och idrotten.