Moraliskt dilemma, eller?

28 Feb

Jag har de senaste dagarna funderat en del på en sak som jag fick höra för ett tag sedan. En av våra domarinstruktörer hade haft en kurs. En av de årliga vidareutbildningarna vi har för alla fotbollsdomare. En av deltagarna hade kommit fram till instruktören i fråga och ville delge ett problem. Eller en uppfattning kanske snarare. På grund av sin religiösa övertygelse kan han inte skaka hand med kvinnor. Det är ju så att man alltid (åtminstone före avspark) hälsar på ledare och lagkaptener. Ibland är det kvinnliga ledare även på herrmatcher.

Det var ingen direkt nyhet. I domarkommittén har vi fått information om det här då det finns ledare (både manliga och kvinnliga) som tagit illa vid sig och anmält domaren i fråga. Jag har funderat en hel del på hur vi som idrottsledare ska agera då det här inträffar. Det finns religiösa grupperingar inom både islam och kristendomen som har den här uppfattningen. Alltså att man inte kan hälsa genom att skaka hand med en kvinna som inte ingår i den egna familjekretsen.

I Sverige har vi inom alla folkrörelser länge arbetat för allas lika värde. Alla ska ha möjlighet att delta, oberoende kön, tro, etnicitet, ålder mm. Vi arbetar för att kvinnlig idrott ska ha samma möjlighet som manlig. Vi vill att människor med olika bakgrund ska kunna vara med på lika villkor. Är det då okay att en enstaka person, eller några få personer inte vill göra något som de flesta av oss ser som självklart? Alltså något så enkelt som att skaka hand när man hälsar?

Frågan kan vid första tanken kännas självklar. Det handlar om allmän hyfs. Klart man ska hälsa som vanligt folk! Men sedan börjar man vända och vrida på tankarna. Vi har ju religionsfrihet här i landet. Samtidigt arbetar vi för jämställdhet. Allas lika värde. Allas lika värde…… Det borde ju även betyda att en person som har en tro som medför att han eller hon inte kan hälsa (skaka hand) med en person av det andra könet ska respekteras ändå?

I Danmark har man beslutat att halal slakt ska inte ska få förekomma. Djurskydd och omtanke om djuret vid slakt har större dignitet än religion. Djurrättsaktivister, och kanske ”vanligt” folk tycker att det är bra. Men vad kommer först? Vem har rätt att döma? Vad är rätt eller fel? Religionen eller ”allmänt hyfs”?

Du som eventuellt har orkat läsa ende hit får hemskt gärna återkoppla till mig. Det enda jag kan konstatera är att alla mynt har tre sidor…….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: