Politikerförakt?

Ibland, eller ganska ofta, pratar man om begreppet politikerförakt. Föraktar folk sina politiker? Tror man på fullt allvar att politiker lever i en skyddad verkstad? Ser man på politiker som en konstig typ som lever i sin lilla bubbla, helt avskärmad från en verklighet?

För att börja från början. Jag tror inte folk föraktar sina politiker. Däremot kan man bli mer eller mindre besviken och arg om man upplever att de som tar de formella besluten inte lyssnar eller inte beslutar som jag vill och tycker är bäst. Om man föraktade politikerna skulle man förmodligen strunta i att bry sig om dem. Sannolikt handlar det alltså inte om förakt, utan besvikelse om besluten går åt “fel” håll.

Lever politiker i en egen liten bubbla? Nja, ibland kanske man kan uppleva det så. Men alla människor med politiska uppdrag, oberoende om det är en minister eller en ersättare i en kommunal nämnd, kliver upp ur sin säng på mornarna. Äter frukost, genomför sitt jobb, handlar, tar hand om sina barn, umgås med familj, släkt och vänner. Så långt är alla lika. Det som jag tror gör att man ibland kan uppleva politiker som verklighetsfrånvända handlar nog mer om vilket ungänge man har. Hur inskränkt är man? Vad får man för nya impulser? Detta gäller inte bara politiker. Det gäller ALLA människor. Som storstadsbo kan man uppleva folk på landsbygden och i småstäder som ganska inskränkta och trångsynta. Det är säkert samma uppfattning åt andra hållet. Alltså, det handlar om att vidga sina vyer. Det gäller alla människor. En del är bättre på det än andra. Sedan har en politiker en massa information och saker att ta hänsyn till inför ett beslut. Bara det gör att det lätt blir en konflikt mellan beslutsfattare och medborgare som blir drabbade av beslutet på ett eller annat sätt. Ett exempel: På en obebyggd tomt vill kommunen bygga en förskola. Det är brist på förskolor. Men närboende ser den obebyggda tomten som en del av en park och alltså ska den inte bebyggas. Vem har rätt och vem har fel? Svaret är ingen. Men man ser lätt intressekonflikten. De närboende protesterar och anser sig överkörda när politikerna tagit ett beslut att bygga en förskola.

I två dagar har Stockholms Kommunfullmäktige haft budgetdebatt. Eftersom jag både har politiska uppdrag och dessutom är anställd inom staden har det varit av ett viss intresse (och underhållning) att lyssna på delar av debatten. Många av de som deltar i debatterna måste skärpa sig rejält! Dåligt pålästa. Harklande, stakande och med dåligt sammanhang i sina anföranden. Medan många är ypperliga talare. Pålästa med en härlig retorik och bra argumentation. Det som gör att det blir lite väl lågt och lekskolevarning är när ledamöter börjar kalla varandra vid okvädningsord som rödingar, slottsfogde, kvalificerat skitsnack, sälj ut Stockholm och sälj ut skiten och borgarbrackor. Då har man totalt tappat fotfästet och respekten för det man är vald att förvalta. I det läget kan jag ta fram begreppet politikerförakt.

Lite osammanhängande kanske, men vad jag vill komma fram till är att politikerförakt är en påhittad företeelse. Folk föraktar inte sina politiker. De blir bara förbannade när ett beslut går dem emot. Däremot finns de folk med politiska uppdrag som på olika sätt föraktar sina motståndare. Det är vad jag kallar politikerförakt.