Idrottens rötter?

Efter att inte ha sett landskampen och EM-kvalmatchen mellan Holland och Sverige tycker jag ändå att det kan vara läge för en liten fotbollsreflektion. Fast den reflektionen handlar om spelare och lag som aldrig ens i sin vildaste fantasi ens kommer att komma i närheten av de spelare som ikväll sprang runt på Amsterdam Arena. Nä här handlar det om fotbollens och idrottens verkliga rötter. Personer som kanske i vissa fall vill mer än de kan, men ändå har ett hjärta till sin verksamhet (utom möjligen under match när man anser att domaren är kass).

I fredags kväll åkte jag till Storvretens BP i Tumba. En konstgräsplan bakom ett gäng hyreskasserner. Dimmigt blev det också varefter tiden gick. Två lag i division sju. Längst ner i näringskedjan. Sista matchen för säsongen. Pappas Pojkar mot Nackdala. Vinner Nackdala har de chans att avancera till division sex.

Matchen startar och det är (för att vara så här långt ner i seriesystemet) en ganska bra fotbollsmatch i ett förhållandevis högt tempo. Varefter tiden går ser jag hur mer och mer folk kommer ner till fotbollsplanen. Många ställer sig på en liten läktare utefter ena långsidan. Andra står direkt utanför planen. Men det som är så farsinerande är att det till sist är mellan 2-300 personer på plats! Det är supportrar till bägge lagen. Det är en fantastisk stämning. Alla hejar på sitt lag. Uppenbarligen måste det vara usla TV-program på alla kanaler för jag ser hela familjer. Barn, gamla, grabbar, tjejer, gubbar, kvinnor, ja alla åldrar finns på plats. Även en del hundar som hejar på sitt lilla vis (oyyyyll!!). Vissa står med ölburkar i händerna, men vad spelar det för roll. Stämningen är på topp.

I mitten av andra halvlek kommer spelare från bägge lagen och känner sig lite störda av de andra lagets fans! Men vadå! De är säkert vana vid att det oftast bara är två spridda och en i klunga som tittar och möjligen en eller annan katt. Jag säger åt killarna att inte bry sig om eventuella glåpord från motståndarnas fans. Njut av stämningen, säger jag åt dem.

I bilen hem efter matchen är jag på ett fantastiskt humör. Tänk att idrott och fotboll kan vara så kul och ge så många så mycket behållning, även i division sju! Hur matchen slutade? Ja, det minns jag nästan inte. Men jag tror Pappas Pojkar vann med 5-3 och Nackdala missade seriesegern.

En liten eftervalsbetraktelse

Valet är avklarat. Kanske. I Värmland kanske valet får göras om. Jag tror inte det, men det är bra att fusket utreds och att de som inte haft full koll på reglerna får skämmas. Inte direkt konstigt att detta händer i ett av de sosserikaste delarna av landet……..

För övrigt anser jag, som de flesta andra, att det är tråkigt att så många svenskar anser att SD ska tillhöra partierna i våra olika parlament (riksdag, landsting och fommunfullmäktigeförsamlingar). Men demokratin har sagt sitt, svenskarna vill att de ska vara representerade i riksdagen, inget att snacka om. Dessvärre har den politiska förföljelsen ökat efter valet. Man kan tycka vad man vill om SD, dess företrädare och dess politik. Men i en demokrati ska de ha full rätt att uttrycka sina åsikter. Sedan ska deras politik bemötas med argument, vilket inte är så svårt i deras fall.

Det tragiska är dock att vänsterkrafterna inte riktigt har förstått det här. De vill utestänga SD från utskotten i riksdagen. De tror på fullt allvar att de kan besegra SD genom tystnad och mer eller mindre våld. Inget kan vara mer felaktigt. Det är bara genom öppenhet och argument man kan bemöta SD och andra extrema åsikter. Vidare börjar nu fackförbunden förfölja SD-anhängare och hota med uteslutning. Direkt odemokratiskt och faktiskt ett brott mot vår grundlag. Undrar om de även funderar på att utesluta medlemmar och sympatisörer till AFA och andra suspekta vänsterorganisationer. Skulle inte tro det.

Vad jag önskar är att media gräver lika mycket i Vänsterpartierna och deras åsikter och sätt att arbeta. Sannolikt upptäcker man då att det är ganska lika, vänsterkrafterna och SD, både i åsikter och arbetssätt och innerst inne synen på demokratin.