Varför?

I dagens (lördag) SvD finns två artiklar som berör problemet med den delen av ishockey och fotboll som ingen vill veta av. Orosmolnen, huliganerna, idioterna. Den lilla högljudda skara intelligensbefriade och i många fall drogpåverkade dödskallar.

I en artikel som beskrev DIF hockeys seger över Örebro rapporterades om en skara som skanderade att styrelsen borde avgå. Det är knappast styrelsens fel att spelarna inte lyckats vinna tillräckligt med matcher. Stötta och heja på ditt lag istället. Men de är sannolikt inte Djurgårdare egentligen.

I den andra artikeln beskrevs hur AIK fotboll förra året vann bötesligan för att den delen av publiken som nog egentligen inte är AIKare sett till att klubben fått böta 340000 kr. I år ska det bli annorlunda, säger Black Army. Hoppas det. Alla förlorar på att den lilla mer eller mindre kriminella och för övrigt ovan beskrivna skaran ska finnas och förstöra.

Det är kul att se på både fotboll och ishockey. För all del även bandy (riktig bandy alltså. Ute på is) och handboll. Det är kul att heja på sitt lag. Det är kul med älskvärda retstickor som med glimten i ögat småretas med motståndarnas supportrar. Men dessa vrålande, hatande, djur som inte tillför annat än avsky bland oss idrottsälskare hoppas jag verkligen klubbarna med hjälp av polis och socialtjänst kan bli av med.

Är det synd om Juholt?

Efter lördagens besked och snabba presskonferens där Håkan Juholt meddelade att han avgick som partiledare för (s) med omedelbar verkan börjar man fundera lite. Är det synd om karln? Hur mår han? Vad händer nu?

Det är olika frågor på olika plan. Dels det politiska men även det personliga. Som människa kan det knappast kännas speciellt kul att springa gatlopp och bli uthängd. Som politiker är det något som ingår i spelets regler. Att blanda in familjen är smutsigt och där är journalisterna riktiga svin. Vad hans mamma tycker är totalt oviktigt. Det är självklart hon stöttar sin son! Men är det något nyhetsvärde i det? Nä, inte alls. Bara smutsigt jobb från några som kallar sig journalister.

Det som slog mig i hans tal eller snabba presskonferens, var att han tryckte på att han alltid varit och alltid kommer att vara sosse. Det har det aldrig varit någon tvivel om. Men han kände kanske att han var tvungen att påpeka det. Däremot är det lite mer intressant om han själv har förstått varför det blivit kritik mot honom. Det framgick inte.

Om man ser tillbaka på det senaste året så var han drivande när det gällde att få bort Mona Sahlin. Han sa att han inte var lämplig som partiledare eftersom han var ostrukturerad och yvig (kan man nog hålla med om). Han blev till sist vald. Han fick löpa gatlopp pga att hans sambo blivit åtalad för diverse ekonomiska brott. Vad katten har detta med honom att göra? Inte ett smack! Detta var den första tavlan av media! Sedan kom lägenhetskostnader där han fick hela hyran betald av riksdagen, ersättning för egen bil trotts att han kört en hyrbil (på riksdagens bekostnad), tjänsteresa som avbröts (och inga pengar återbetalda), klumpiga uttalanden där fakta inte varit kontrollerade. Då är det inte konstigt att media börjar ifrågasätta och även övriga inom partitoppen.

Som politiker är det inte synd om Juholt. Som människa är det synd om Juholt.

Hoppas sossarna hittar en bra ledare snabbt. De behövs för att vara en blåslampa i häcken på regeringen. En bra och effektiv regering behöver en offensiv opposition. Sosseregeringar har varit bäst när borgligheten varit samlad. Nu är regeringen ganska uppblåst och självgod. Det håller inte!

Sverige behöver ett starkt sosseparti. (v) och (mp) kan aldrig bli den samlande kraft som behövs för att vara ett alternativ till regeringsmakten. Å andra sidan måste sossarna vänja sig vid att inte se regeringsmakten som ett normalläge. Ser man på oppinionssiffror i Sverige och Europa i övrigt är sossarna i Sverige på ungefär samma nivå här som ute i Europa. Samtidigt är Moderaterna (eller de konservativa) på Europanivå. Det är kanske så att (s) måste acceptera att de inte är ett 40%-parti utan snarare ett 25-30%-parti i sina bästa stunder.