Trappor?

Livet går liksom i trappor. Man travar på och dagarna går. Man märker inte så mycket annat än att dagarna går och det händer en hel del vardagliga saker. Men så plötsligt upptäcker man att man just klivit upp ett steg på sitt livs ålderstrappa. Det behöver absolut inte vara något negativt. Ofta är det trevliga och positiva saker. Första kärleken är ett litet trappsteg. Likaså när den tar slut. Inte fullt lika trevligt trappsteg. Att gå ut skolan är ett kul trappsteg. Likaså första heltidsjobbet, eller första jobbet över huvud taget. En dag kommer kvinnan man lever ihop med och meddelar att man ska bli förälder. Ett väldigt stort och trevligt trappsteg.

Ännu större blir det trappsteget den dagen det lilla pyret tittar fram. Och en helt ny fas startar i livet, vare sig man vill eller inte. Så småningom kanske ett pyre till tittar fram. Lika stort trappsteg det i livets trappa. De små pyrena börjar dagis (eller måste man säga förskola?). Springer genom skolan och gymnasiet. Jo, det gick med en farlig fart.

Tonåren med sina små utbrott och de små pyrenas trappsteg. För egen del upphörde de märkbara stegen när det sista pyret börjat sina första andetag på BB. Men nu helt plötsligt känns de små små trappstegen som man uppenbarligen klivit på de senaste 20 åren. Från och med nu är man inte tonårsförälder längre. Den yngsta krabaten är vuxen på riktigt. Hon befinner sig dessutom med 3 andra tjejer på ett äventyr i Asien och Australien (om de nu kommer dit). Sonen är sedan ett halvår på ett universitet i USA. Spännande för dem bägge och en ny upplevelse för den nu ganska härdade pappan. Först nu tror jag att jag fattar vad mina föräldrar tänkte när jag stack till sjöss. Å andra sidan hade de två tonåringar kvar hemma då. Återigen, grattis på 20-årsdagen!

Att jämföra äpplen och päron

Ända sedan Anders Svensson (han som spelat flest herrlandskamper i herrfotboll) fick en bil på fotbollsgalan och Therese Sjögran (hon som spelat flest landskamper i damfotboll) blev utan har det varit en mer eller mindre infekterad debatt i Fotbollssverige. En fråga har varit om man kan jämföra herr och damfotboll. Nä, det kan man inte. Det är inget konstigt med det. Zlatan (den där divan från Rosengård i Malmö som inte platsar i franska drömelvan) har genom ett minst sagt konstigt uttalande kastat in lite mer bränsle i den brasan.

Nä, som sagt, man kan inte jämföra dam och herridrott över huvud taget. Tjejer och killar har lite olika fysiska förutsättningar. Men däremot kan man jämföra utifrån de respektive förutsättningar som finns. Om en spelare gjort över 100 landskamper i en sport som fotboll är det ett bevis på att det är en spelare med kvalitéer och en spelare som är viktig för laget. Det räcker att jämföra på den nivån. I det fallet är Anders Svensson och Therese Sjögran nästan lika stora. Jag anser att Therese är lite större. Hon har spelat fler landskamper än Anders. Så långt kan man (anser jag) jämföra dam och herrsport.

När det gäller spelkvalité så är damfotboll på hög nivå bättre och roligare än herrfotboll på hög nivå. Hur tänker jag nu? Jo! Herrarna är så jädra taktiska och räviga. Att filma är mer regel än undantag i toppherrfotbollen. Damerna är lika taktiskt skickliga, men vågar generellt sett spela ut mer och myglar inte alls på samma sätt som herrarna genom att filma och bete sig. Sedan är herrarna hårdare, vilket kanske kan bero på de fysiska förutsättningarna. En bra dammatch är både bättre och roligare att se än en herrmatch. Nu är då frågan hur Zlatan (den där divan från Rosengård i Malmö) tänker när han öppnar sin väldigt breda trut och kastar dynga på damidrott i allmänhet och damfotboll i synnerhet. Sannolikt tänker han inte alls. Precis lika lite som herrarna (!) i Fotbollförbundet som kom på den usla smaken att köpa en bil (just det, Volvo hade inte skänkt den till Svensson utan förbundet köpte den) till Anders Svensson.

Ska man då bry sig när en världsstjärna som Zlatan börjar prata om dam respektive herrfotboll? Nja, kanske inte. Personligen hoppas jag att Zlatan (divan från Rosengård) bara blir ihågkommen som spelare, inte som någon talesperson för fotbollen. Sedan ska det tilläggas att Anders Svensson har gjort en otrolig karriär och är som enskild länk i den svenska lagmaskinen viktigare än Zlatan (divan från Rosengård). I alla fall i mina ögon.

En annan sak som Zlatan (divan från Rosengård) glömmer är att han är en förebild. Som förebild har han ett extra stort ansvar att inte låta grodor hoppa ur den breda käften. Hundratals, eller kanske tusentals, småkillar tar inte bara efter i gester utan även i viss mån vad han säger.

Vem är ett äpple och vem är ett päron?

By the way, God Jul och Gott nytt år alla som orkat läsa ända hit! 🙂