Var detta verklighet?

Igår (måndag 16 april) besökte jag tillsammans med min son och en kompis till honom, samt nästan 10 000 andra, Stockholms Stadion. Vi såg DIF – MFF. För den som läser detta och inte är fotbollskunnig var det match mellan Djurgårdens IF och Malmö FF.

Matchen i sig kan vi lämna därhän. Men för att strö lite salt i mitt Djurgårdshjärta blev det en snöplig förlust med 2-3. Det trotts att DIF (Djurgården) hämtade upp ett underläge (0-2) till 2-2 och hade ett skott i stolpen innan MFF (Malmö FF) kunde göra sitt segermål.

Det som slog mig redan på tunnelbanan på vägen till Stadion var hur lugnt det var. Ingen fylla. Glada förväntansfulla supportrar i olika åldrar. Familjer. Inte många, men ändå (det var ju måndagskväll). Jag såg en gammal man som gick kutryggig med långsamma, men bestämda, steg mot ”borgen” med sin blårandiga halsduk runt halsen. Men de flesta var väl i 30-40 årsåldern. Majoriteten män och pojkar. Många som hade sina söner med sig.

Uppe på Vallhallavägen var det en ström av folk som sedan delade upp sig. Vissa svängde ner mot Lidingövägen och sektionerna A-E. Andra vandrade mot klacken i sektionerna M och N. Vi gick in från Valhallavägen. I medlemstältet satt folk och tog en öl. Åt en korv eller hamburgare. Runt om utanför själva arenan såldes korv, hamburgare, läsk, godis och givetvis olika typer av supporterartiklar.

Det som var märkbart var lugnet. Visst fanns det poliser på plats. Man vet ju aldrig och de har ju ansvar för ordning på allmän plats. Men det var inga mängder med poliser som man dessvärre sett på andra fotbollsarenor.

Folk åt sin korv. Drack sin öl eller läsk. Några köpte supporterartiklar. Sakta men säkert vandrade de 10 000 mot sina platser inne på arenan. På plats var det hejaramsorna som hördes. Den positiva läktarkultur som vi alla äkta idrottsälskare vill ha och önskar. Inget ”HATA”. Inga onödiga könsord mot motståndare eller deras hejaklack.

Matchen startade och hejaramsorna ljöd mellan läktarna. Det är lite kul när klacken och den aktiva läktaren på andra sidan planen bollar ramsorna mellan sig. Trotts förlust var det en positiv stämning (om än en del besvikelse givetvis).

Djurgården har arbetat hårt med att etablera begreppet Djurgårdsfamiljen. Jag tycker de har lyckats så här långt. OK, det har bara spelats fyra omgångar. Men ändå. Jag måste nästan besöka en match på Söderstadion och Råsunda också för att känna av om även AIK och Hammarby har lyckats i sitt arbete med en positiv läktarkultur. Jag hoppas det. För fotbollen och idrotten.

Stockholm, ett u-land?

Under sensommaren och förhösten har både AIK och Djurgårdens fotbollsföreningar funderat över var de ska spela sina hemmamatcher från säsongen 2013. Råsunda stängs och ska rivas. Stockholms Olympiastadion från 1912 får inte användas för elitfotboll från 2013. Istället erbjuds Swedbank Arena i Solna och Stockholmsarenan vid Globen. Bägge dessa nybyggen ska vara klara till första avspark 2013.

AIK har inte bestämt sig var de ska spela. Men det är ingen som kommer att tycka det är konstigt om klubben väljer arenan i Solna. Djurgården har ännu inte bestämt sig. I alla fall inte officiellt. Men ett hett tips är att man väljer att styra kosan söder ut, mot Globenområdet och Stockholmsarenan.

Hammarby Fotboll har redan bestämt sig för Stockholmsarenan. Men om kräftgången fortsätter kanske man inte har råd, utan får spela på Enskede IP eller Kärrtorps IP.

Både DIF och AIK har våta drömmar om egna arenor. DIF hoppas att få bygga en arena på nuvarande Östermalms IP och AIK har i ett utspel med Sundbybergs kommun presenterat en plan på en arena endast några stenkast från Swedbank Arena i Solna. Dessa bägge planer är totalt orealistiska. DIF kommer sannolikt aldrig att få Djurgårdsförvaltningen och Stockholms Stad att gå med på ett bygge. AIK försöker nog bara använda Sundyberg som en bricka för att få en bra deal med arenan i Solna.

Behövs det fyra stora arenor i Stockholm med närförortskommuner? Svaret är givetvis NEJ! Det räcker mer än väl med två. Att lagen vill ha egna arenor är någon form av storhetsvansinne. Se på Roma och Lazio i Rom och Milan och Inter i Milano. Dessa lag delar arenor. Kan de kan våra förhållandevis små klubbar göra det. Kan man åka till Globen och Hovet för att se på ishockey på vintern kan man åka dit för fotboll på sommaren.

Det som behövs i Stockholm är arenor för breddidrott. I samband med planering av de nya stora bostadsområdena måste planerarna tänka mer på idrott och fritid. När byggdes en idrottsplats senast? När byggdes en simhall senast (det var väl Eriksdalsbadet)? När byggdes en idrottshall senast (det var väl Sjöstadshallen)? För att man ska fylla de stora arenorna som är till för eliten måste det finnas en infrastruktur som gör det möjligt för talanger att bli just elit. Som man idag planerar (eller snarare inte planerar) i Stockholm glömmer man detta.

Stockholm är ett u-land när det gäller infrastruktur för breddidrott alla kategorier. Man kan jämföra med vilken annan kommun som helst så kommer man att hamna totalt sist. Synd. Jag hoppas på en annan utveckling. Det kommer att gynna både Stockholm och dess innevånare.