Vem ”bestämmer” vad som ska anses vara rätt eller fel i den offentliga debatten? Vad är PK, dvs politiskt korrekt? Varför är vi, eller många, i det här landet så rädda för att inte följa strömmen? Egentligen ganska enkelt. Så fort någon eller några uttalar sig mot det som för tillfället är PK kommer ett drev med rättänkande personer och sticker knivar i ryggen på den som anses falla utanför ramen.
Den som för ett år sedan sa att mycket av tiggeriet är organiserat och bör förbjudas (alltså organiserandet, inte tiggeriet i sig) blev mer eller mindre offentlig brända på bål av de som ansåg sig veta bättre och ha ”sanningen”. Nu vet vi bättre. Mycket av de stackare som av olika anledningar tvingats hit för att överleva har gjort det mer eller mindre organiserat. Nu börjar även de som är PK sakta men säkert acceptera även det.
På samma sätt har det i bakvattnet av IS och andra terrorgrupper och fanatiskt religiösa grupperingar i Sverige och utomlands startat en lite konstig debatt. Vissa anser att de som återvänder efter att ha medverkat, direkt eller indirekt, i olika typer av våld och terror ska få hjälp. De ska givetvis få hjälp att avprogrammeras, likt de som lämnar de högerextrema (och kanske även vänsterextrema)grupperingarna. Skillnaden här är att man handskas med olika tolkningar av en religion, vilket gör det hela mycket svårare än om man ska få någon att lämna en politisk våldsgruppering. Men samtidigt måste givetvis de som kommer tillbaka straffas för de brott de begått. Allt annat är direkt korkat.
Även i den debatten är det lätt att bli anklagad för både det ena och det andra av de som följer strömmen och är PK. Vilka är det då som driver på vad som är eller inte är PK? Jag anser att det är media. Som jag ser det är majoriteten av journalister och olika typer av skribenter väldigt ofta lierade med partier som på höger-vänsterskalan befinner sig till vänster om sossarna. Sedan är det en fördel om man inte är man, medelålders och vit. Det är det minst PK som finns!
Varför ska det vara så svårt att kunna föra en svår debatt utan att knivarna kommer flygande och rassiststämpeln? Det finns en ytterst intressant bloggskrivare som är kunnig i Islams olika tolkningar. Johan Westerholm heter han. Även han blir anklagad för både det ena och det andra i debatten om IS och återvändare. Jag tror att när kunskapen försvinner, vilket känns som det går ganska fort i ganska många fall till vänster om socialdemokratin, så kommer anklagelserna om rasism och andra påhopp fram istället.
Nu kommer säkert jag (om det finns någon som orkar läsa ända hit) att bli kallad både rasist och främlingsfientlig. Inget kan vara mer felaktigt. I världens mest sekulariserade land ska man givetvis få tro på vilken gud man vill och samtidigt låta andra tro på vilken gud de vill. Däremot finns det vissa grundläggande normer som jag är övertygad om de absolut flesta svenskar har. Du har rätt att gifta dig och leva ihop med vem du vill utan att familjen lägger sig i. Du ska uppträda på samma sätt mot alla människor oberoende deras kön eller tro. Det som en gång i tiden var rättesnöret för socialdemokratin, gör din plikt, kräv din rätt. Det är jag övertygad om att de flesta som lever i det här landet anser som en självklarhet. Det finns dock grupperingar som glömmer den första delen och bara kräver.
Det här blev väldigt spretigt. Men grunden är att allt för många bestämmer vad som är PK utan att se på eller reflektera över konsekvenserna och se på bakgrunden till varför saker och ting händer. Hjälper man tiggare eller svenska IS-krigare genom att vara PK och försvara dem? Givetvis inte. Det är ingen tillfällighet att vi har de lagar och regler vi har. Samtidigt är vi ett av de länder som verkligen tar emot folk som har det svårt. Det ska vi göra. Det kan vi göra. Men med allt för mycket PK som inte samtidigt ställer olika typer av krav blir det istället olika typer av konflikter och spänningar mellan grupper.
Arnes tankar och funderingar 