Att åka kommunalt

Det är spännande att åka med kommunala färdmedel om man är i en annan stad. Det är spännande även i sin hemstad. Ja, själva åkandet är kanske inte direkt sexigt. Man kliver på en buss, tunnelbana eller spårvagn och åker en bit för att sedan kliva av. Det som är lite kul att fundera över är dels hur man funderar när det gäller betalningen. Som det nu fungerar, eller snarare inte fungerar, borde organisationen Planka.nu gnugga sina händer och jubla.

Både Göteborg och Stockholm har ”förenklat” för resenärerna. Jo hej du. Möjligtvis att de som alltid åker och har periodkort kan säga det. Men vi som är tillfälliga besökare eller åker sällan har knappast fått det lättare. Förr kunde man köpa en SMSbiljett snabbt och enkelt. GV eller HA (beroende på om man är i Göteborg eller Stockholm) till ett telefonnummer. Men hallå, säger vän av ordning. Det kan man ju nu med! Ja, det kan man. Men först måste man registrera sig på en webbsite och koppla ett betal- eller kreditkort. Vem f-n tänker på det, eller kan göra det när man står mitt på Drottningtorget (i mitt fall) och ska åka!

Men betala ombord då! Ja det kan man väl göra. Men dialogen är så usel på betalterminalerna på buss och spårvagn i Göteborg så innan man hinner klart ska man kliva av. I Stockholm kan man inte betala med kort ombord på buss, men man kan köpa en (svindyr) kontaktbiljett i spärren.

Man har visserligen något som kallas kontantkassa i de kort man kan köpa (både i Göteborg och Stockholm). Men även här är beskrivningen inte direkt användarvänlig och en turist hinner fastna i hur många kontroller som helst innan det blir rätt. Fast om man, som på vissa ställen, har trasiga kontrollapparater spelar det egentligen ingen roll.

Det var lite om betalsystemen. Inte direkt till fördel för någon av de två nämnda städerna ur besökssynpunkt. Som tillfällig besökare drar det definitivt ner totalomdömet över vistelsen på orten i fråga.

Nu till en annan liten betraktelse. I Stockholms tunnelbana har folk en trevlig vana att först låta avstigande kliva av innan man tränger sig in i vagnen. Man kliver in i gångarna och stannar (oftast) inte vid dörrarna. På spårvagnen i Göteborg är det inte riktigt så. Där försöker folk kliva ombord innan avstigande hunnit börja sin avstigning. Inte direkt praktiskt och dessutom onödigt trångt. Vill man inte trängas ska man gå in i gångarna mellan de olika dörrarna. Där är det hur mycket plats som helst! Vid dörrarna är det lika trångt som i en full tunnelbana i Tokyo.

Det är lite kul att stå och observera hur folk föredrar att trängas både mellan hållplatserna och att kliva av och på samtidigt vid hållplatserna.

Men en sak är Göteborgarna mycket bättre på än Stockholmarna (även om det även där finn potential för att förbättra sig). Cykla. Göteborgarna är betydligt mindre dåliga än huvudstadsborna på att förstå att trafikregler gäller även de som har klivit på en järnhäst.

För övrigt hoppas jag att alla som orkat läsa ända hit får en bra helg!