Jag noterar just att de enda gångerna jag kommer mig för att skriva lite på min blogg är när det handlar om lite tråkiga saker. Tråkiga saker som sjukdom och död. Konstigt egentligen eftersom jag ofta har massor av tankar som jag skulle vilja utveckla i skrift som är både kul och allvarliga utan att handla om sjukdomar. Men nu är det som det är.
Idag ska jag och mina två barn åka till barnens farfar. Eller egentigen, åka och säga hejdå. Han dog för någon månad sedan. 81 år och cancer. Inga konstigheter med det. Jag tycker det var sjönt att han slapp lida. Men det som gör mig lite illa till mods är det faktum att han och hans fru (inte min mamma) förvägrar oss andra att ha en riktig begravning. Det behöver absolut inte vara en kyrklig historia med präst, psalmer och en massa vackra ord om vilken fin man han var. Han var vare sig bättre eller sämre än alla vi andra. Men ett lite mer värdigt avsked än att åka hem till änkan och käka lite smörgåstårta hade varit på sin plats, tycker jag. Jag vet att det finns en hel del av hans gamla elever som gärna hade sett någon form av tillställning för att säga tack för x antal år i skolan med honom som lärare.
Min faster dog förra sommaren och min kusin Catherine hade organiserat en fantastisk begravning. Inte en kyrklig artefakt så långt ögat nådde. Men en värdig avslutning på hennes liv. Ett värdigt avsked. Ett fint (och trevligt) avsked. Jag önskar min far hade fått något liknande. Men jag hade dessvärre inte mycket att säga till i den frågan. Bara att gilla läget, förklara för Jesper och Sofia varför det är som det är. Åka ner till Valdemarsvik och äta en jädra smörgåstårta och sedan åka hem.
Ute skiner solen. Trevligt. Om en vecka är jag i Göteborg för Gothia Cup. Jätte trevligt. Livet är absolut inte bara sjukdom, död och sorg. Tvärtom. I stort sett är livet väldigt kul, men visst finns det vissa saker som man önskar hade varit lite annorlunda……
Arnes tankar och funderingar 