I Farsta Stadsdelsnämnd får vi (precis som alla andra nämnder) besvara många remisser varje år. Bland annat svarar vi på remisser från Stadsbyggnadskontoret i olika planärenden. Sedan behandlas alla remissvar och handläggarna gör eventuellt ändringar i planförslaget utifrån remissvaren. Så långt är väl allt frid och fröjd, kan man tycka. Men hur ofta genomförs några större ändringar som medborgare och politiska företrädare med en större lokal kännedom än de centrala handläggarna föreslår? Svaret är ytterst enkelt, nästan aldrig.
OK, på Stadsbyggnadskontoret finns det mängder av duktiga och kompetenta handläggare som vet hur man tar fram detaljplaner och andra planer. De är ofta absolut neutrala och utan känslomässiga bindningar. Det är nog bra, men ändå vågar jag påstå att med en mer presigelös hållning från det stora tegelkomplexet på Flemmingatan skulle säkert antalet överklaganden på detaljplaner minska. Men även långt innan Stadsbyggnadskontorets handläggare kommer in i bilden bör öppenheten och prestigelösheten öka. Jag vänder mig nu mot Exploateringskontoret och deras hantering av ärenden. Nu till ett exempel och ett konkret förslag.
I min omedelbara närhet i den del av Stockholm som kallas Farsta (undrar om man på Flemingatan vet var det ligger i verkligheten och inte bara på en karta) ska man bygga ett antal lägenheter och en ny förskola. Inte alls dumma förslag. Jag stödjer absolut tanken på förtätning i det aktuella området. Men placeringen av en förskola är så korkad att man verkligen kan undra om ansvariga handläggare besökt platsen i verkligheten (därav den inte helt snälla kommentaren i förra parentesen).
I en kil där det idag ligger en väl använd liten bollplan, populärt kallad kaninbur, mellan två väldigt vältrafikerade vägar. Den ena vägen (Enskedevägen) har mellan 12-13000 fordonspassager varje dag. Den andra (Herrhagsvägen) ligger inte långt efter. I den här delen av Enskedevägen är det dessutom en brant backe som slutar just där Enskedevägen och Herrhagsvägen möts. En vägkorsning med andra ord. Här planerar man en förskola med sex avdelningar. Det betyder ett hundratal barn som om de skall kunna komma till en närbelägen skog måste ut i trafiken, eller i alla fall på trottoarer utefter dessa trafikerade gator. Jaha, tänker vän av ordning. Inne i innerstaden är det massor av trafik hela tiden. Jo, så är det. Men hastigheten här ute i förorten är betydligt högre, tyvärr. Varför mska de då ut och gå? Jo, därför att med sex avdelningar och närmare etthundra barn blir det väldigt trångt på gårdsytan. Det ser man om man lusläser både karta och besöker platsen.
Både Farsta Stadsdelsnämnd och Trafikkontoret påpekade den olämpliga placeringen av bland annat trafiksäkerhetsskäl. Vad gör man, ja inte hittar man en annan placering (som vi i Farsta föreslog). Nä man ändrar lite i angöringen till denna förskola. Men i praktiken betyder det ingen skillnad för trafiksäkerheten. Hela härligheten ligger fortfarande i en backe där det dessutom kryllar av cyklister. Morgon och kväll kommer minst 50 bilar (säkert fler) för att lämna och hämta sina barn. Med drygt hundra barn betyder det dessutom mycket trafik av lastbilar med mat och annat till denna förskola. I en motivering till Farsta lär man ha sagt att det finns ingen markanvisning på den av Farsta föreslagna platsen! Men hallå! Vilka äger den frågan? Jo, Exploateringskontoret. Det enda som behövs är ett telefonsamtal från handläggaren på Stadsbyggnadskontoret till en handläggare på Exploateringskontoret. Det skulle kunna låta så här: ”Hej, det är Torbjörn på SBK. Du, vi har funderat över den där placeringen av förskolan på Enskedevägen. Det är kanske ingen jättebra palacering. Kan vi inte fixa en markanvisning på en annan plats? Farsta har föreslagit ett ställe några hundra meter därifrån. Det är inte heller världens bästa plats, men vi kan väl kika på den och en del andra placeringar. Jag har pratat med handläggare i Farsta och de hävdar att det finns några andra placeringar vi kan titta på”.
Nu är detta en utopi som det fungerar idag. Detta av flera orsaker. I just detta fall har handläggaren från Farsta kanske inte riktigt följt sin nämnds intentioner och beslut. Sedan finns inte riktigt viljan hos vare sig Stadsbyggnadskontoret eller Exploateringskontoret att göra ändringar. De vet ju bäst! De är ju proffs på detta med planer och sådant. Jo, det stämmer. Det är de. Men sedan finns det andra frågor som inte handlar om hur man tar fram planer. De mjukare frågorna som just var man kan placera olika typer av byggnationer. Av alla dåliga argument är just det att ”det finns ingen markanvisning” bland de sämsta.
För den som händelsevis orkat läsa enda hit kommer ett förslag som sannolikt skulle innebära mindre överklaganden i planprocessen och dessutom få lokala företrädare (boende, lokala lokalpolitiker och andra med lokal anknytning) att känna mer delaktighet och få en reell påverkansmöjlighet.
- Samarbeta med med Stadsdelsnämnderna mer när det gäller alla former av exploateringar.
- När Exploateringskontoret tar fram en maranvinsning, skicka ut redan den på remiss till berörda parter.
- Här kommer Stadsbyggnadskontoret in i bilden och påbörjar planarbetet.
- Remissrunda med detaljplanerna, som idag.
Jag är helt övertygad om att antalet överklaganden minskar om samtliga berörda parter redan från exploatering och markanvisning varit informerade och delaktiga kommer att acceptera en detaljplan, även om man inte gillar den fullt ut. Det här kräver att man från de centrala kontoren ger upp allt vad prestige är och vågar lyssna mer på vad lokala kännare har att säga. Sedan är jag den första att medge att det finns tillfällen när man måste sätta ner foten och köra över lokala opinioner. Det finns ofta väldigt mycket NIMBY (Not In My Backyard) när det gäller planer och byggnationer. Men jag är övertygad om att om alla intressenter kom in i processen tidigare, eller redan från start, skulle mycket protester och överklaganden minska.
Arnes tankar och funderingar 