Skål ta mig fan!

Han som brukade säga så var Jacob Dahlin. En i mina ögon legendarisk programledare i radio och TV som tyvärr gick bort alldeles för tidigt och för ung. I slutet av sina program brukade han alltid öppna en flaska champagne och skåla med tittarna genom att säga just ”skål ta mig fan”.

Vad har då det med detta inlägg att göra? Ja det kan man kanske fundera över. Men idag är dagen när många gör bokslut över ett gånget år och försöker se in   och fundera över nästa år. Ändå då är det bara en dag som övergår i en annan dag.

Men precis som jag på jularna tycker oerhört synd om alla som är ensamma på ett eller annat sätt lider jag med alla djur. Att smälla smällare och fyrverkerier är kul, det tycker jag också. Men att panga på flera dagar före och flera dagar efter själva tolvslaget på nyårsnatten begriper jag inte.

Vår lilla hund som i vanliga fall är ganska kaxig (det är ju en terrier) lider alla helvetes kval just nu. Det brukar vara ganska lugnt under tidiga mornar. Men just idag vaknade jag vid sex-halv sju av att det smällde som sjutton en bit bort! Hunden fick givetvis spader och jag funderade lite över hur folk tänker. Att panga på är en sak (även om det är onödigt). Fast att göra det tidigt på morgonen känns både oansvarligt och direkt korkat.

Jag hoppas kunna få med mig jycken ut på en promenad nu på morgonen innan eländet brakar lös igen…….

För övrigt såg jag ett inlägg idag på Facebook som gjorde mig lite upprörd. Kommer någon ihåg Anna Odell? Jag hoppas inte det. Denna person förtjänar att befinna sig i anonymitetens dunkel. Det var i alla fall den konststuderande som fejkade en psykisk instabilitet och fick psykakuten att tro att hon var starkt självmordsbenägen. En läkare som i media kritiserade henne har idag bett henne om ursäkt! Inte för vad hon gjorde, utan för vad han sa. Jag tycker han var lindrig i sin kritik mot detta okynnesanvändande av sjukvården! Vill man protestera mot det som man kanske anser som dålig psykvård (i detta fall) finns det andra och sannolikt effektivare metoder.

Så! Då fick man utlopp för den aggressionen också…. 🙂

Nu, till sist (om någon har orkat läsa ända hit) så gör jag som alla andra och önskar alla ett gott nytt år och ett trevligt nyårsfirande.

Jag säger som salig Jacob Dahlin, skål ta mig fan!

Jul igen…….

Så är det då julafton igen. Under några veckor har man arbetat frenetiskt för att få allt klart inför just denna dag. Så är det och så har det varit så länge jag minns, och det börjar bli länge…..

Jag är väldigt kluven för den här helgen och högtiden. Det är lite mysigt med alla förberedelser. Presenter som man köper till nära och kära. Alla önskar varandra en God Jul och Gott Nytt År. Trevligt, ja. Men ändå är det något som gör att jag som sagt är kluven inför den här helgen. Det är alla måsten. Man måste göra si och man måste göra så. Några av de bästa jular jag upplevt var under den tid när jag var ute till sjöss eller arbetade på Waxholmsbolaget. Sedan har jag upplevt massor av kul jular även i modern tid.

Men mitt i all glädje och omsorg om de närmaste kan jag inte låta bli att tänka lite som Karl-Bertil Johnsson. Ni vet Tage Danielssons figur som brukar visas på TV varje jul. Det finns många ensamma människor därute. Många barn som hatar den här helgen. Hater den därför att deras föräldrar är så jävla fulla att de knappast vet att det är jul, eller att de har barn att ta hand om. Som ordförande i en social delegation får man en del att tänka på.

Jag vill inte ta ifrån någon den glädje som många känner, bland annat mina egna barn. Och jag önskar verkligen alla en bra helg. Men jag önskar också att fler kunde känna en äkta glädje.

Usch, det där lät verkligen dystert. Jag känner mig inte dyster, eller jo, lite. Men det beror nog mest på trötthet. Godnatt därute och God Jul! Om drygt 14 timmar är det Kalle Anka och sedan en massa god mat! 🙂