Olika syn på omsorg, eller vad katten håller de på med?!

Imorgon (torsdag) ska vi ha Social Delegation i Farsta. Som i alla stadsdelar har man ett utskott från själva nämnden som hanterar individärenden inom den sociala sektorn. Det är ärenden där handläggarna och cheferna inte själva får ta de formella besluten. Vad som förundrat mig så länge jag haft uppdrag i det utskottet (7 år) är den misstänksamhet som finns därute.

Socialtjänstemän är människor så givetvis kan det bli fel ibland. Men i de absolut flesta fallen handlägger de sina ärenden med högsta respekt för de inblandade och med en stor kunskap om lagar och de inblandades rättigheter (och givetvis skyldigheter).

Besöker man en del bloggar och andra typer av inlägg möts man av misstro och misstänksamhet. Man utgår från att de sociala myndigheterna djävlas med folk. Att man omhändertar barn bara för att det är kul och gärna placerar dem i sina kompisars vårdhem, där de får del av den feta dygnskostnaden som skattebetalarna får betala.

Givetvis är det inte så. Man tvingas som sista nödlösning omhänderta barn av två orsaker. 1. Barnet utsätter sig själv för sådan fara att det finns risk för den egna hälsan. 2. Barnets vårdnadshavare kan (av olika orsaker) inte ta hand om barnet. 

Vad jag saknar hos de som spyr galla över socialen är en fundering över varför det som hänt har hänt. Vad har man själv för ansvar över det inträffade? Det är inte så lätt att tänka så när man är mitt inne i det givetvis, men ändå.

Jag är imponerad över alla socialtjänstemän som i sitt arbete har till uppgift att se till att alla människor får en så dräglig tillvaro som möjligt. Detta trotts att de ganska ofta får utstå både hot, smädelser och andra mindre trevliga händelser. Jag är mindre imponerad över journalister och andra som utnyttjar den totala sekretess som råder (för att skydda den enskilde individen!) i syfte att skapa misstänksamhet och gärna bygga upp ett hat mot de som egentligen har till uppgift att hjälpa och på sikt se till att de inblandade personerna kan leva normalt.

Imorgon ska vi, som sagt, ha Social Delegation i Farsta. Jag ska inte säga att det är roligt. Men det är inspirerande och spännande att vara en liten del av något riktigt och verkligt. Nämligen att hjälpa människor som har det svårt och är utsatta på olika sätt. Jag är otroligt glad över den proffsiga kader av kompetenta och duktiga tjänstemän vi har på och runt stadsdelsförvaltningen i Farsta.

Annons

SL på fel spår?

En liten händelse en helt vanlig fredag i augusti. Min dotter hade tillsammans med sin ena kusin och några vänner bestämt att vara på kusinens landställe över helgen. För att komma dit var hon tvungen att ta T-banan till Tekniska Högskolan och buss därifrån. Så långt är det väl inga konstigheter. Hon ger sig iväg som planerat. Eftersom SL renoverar spåren på ”vår” linje var hon ute i god tid. De ersättningsbussar som finns kommer nämligen när de vill, inte direkt efter den tidtabell som finns. Nåväl. Hon ger sig iväg och byter T-bana vid Slussen till tåg mot Mörby Centrum.

Jag sitter i min bil och är på väg någonstans när telefonen ringer och en halvt hysterisk dotter är i örat. Hon står på Östermalmstorg och undrar var jag är och hur f-n hon ska få tag på en taxi. Jag undar vad som hänt. Hon låter mig förstå mellan svordomarna att det tåg som ska åka till Mörby Centrum har växlats fel vid Östermalmstorg! Tåget far iväg mot Ropsten! Jag noterar stillsamt att SLs aktier har sjunkit värre än aktierna på börsen. Föraren meddelar sina passagerare att han tryckt på fel knapp så växeln slagit om åt fel håll. Kul! Min första reflektion är vad har de trafikledningen till?

Hon står alltså på Östermalmstorg och försöker få tag på en taxi. Efter 20 minuter ringer taxin upp henne och säger att han är på gång. Hon svarar då att hon minsann inte tänker åka i hans jävla taxi! Bussen från Tekniska har hon redan missat!

Senare pratar jag med henne igen. Då står hon vid Danderyds Sjukhus (varför hon nu åkte dit) och väntar på bussen till Norrtälje. Det har passerat ett antal, fulla. Humöret sjunker ännu mer (vi har sedan länge passerat krisen på 30-talet). Till sist kommer hon med en buss och hamnar i Norrtälje. Där får hon vänta till en snäll granne åker den sista milen och hämtar henne.

Jag undrar om SLs garanti gäller även när förare och trafikledning har klantat sig? Det ska bli intressant att se.