Imorgon (torsdag) ska vi ha Social Delegation i Farsta. Som i alla stadsdelar har man ett utskott från själva nämnden som hanterar individärenden inom den sociala sektorn. Det är ärenden där handläggarna och cheferna inte själva får ta de formella besluten. Vad som förundrat mig så länge jag haft uppdrag i det utskottet (7 år) är den misstänksamhet som finns därute.
Socialtjänstemän är människor så givetvis kan det bli fel ibland. Men i de absolut flesta fallen handlägger de sina ärenden med högsta respekt för de inblandade och med en stor kunskap om lagar och de inblandades rättigheter (och givetvis skyldigheter).
Besöker man en del bloggar och andra typer av inlägg möts man av misstro och misstänksamhet. Man utgår från att de sociala myndigheterna djävlas med folk. Att man omhändertar barn bara för att det är kul och gärna placerar dem i sina kompisars vårdhem, där de får del av den feta dygnskostnaden som skattebetalarna får betala.
Givetvis är det inte så. Man tvingas som sista nödlösning omhänderta barn av två orsaker. 1. Barnet utsätter sig själv för sådan fara att det finns risk för den egna hälsan. 2. Barnets vårdnadshavare kan (av olika orsaker) inte ta hand om barnet.
Vad jag saknar hos de som spyr galla över socialen är en fundering över varför det som hänt har hänt. Vad har man själv för ansvar över det inträffade? Det är inte så lätt att tänka så när man är mitt inne i det givetvis, men ändå.
Jag är imponerad över alla socialtjänstemän som i sitt arbete har till uppgift att se till att alla människor får en så dräglig tillvaro som möjligt. Detta trotts att de ganska ofta får utstå både hot, smädelser och andra mindre trevliga händelser. Jag är mindre imponerad över journalister och andra som utnyttjar den totala sekretess som råder (för att skydda den enskilde individen!) i syfte att skapa misstänksamhet och gärna bygga upp ett hat mot de som egentligen har till uppgift att hjälpa och på sikt se till att de inblandade personerna kan leva normalt.
Imorgon ska vi, som sagt, ha Social Delegation i Farsta. Jag ska inte säga att det är roligt. Men det är inspirerande och spännande att vara en liten del av något riktigt och verkligt. Nämligen att hjälpa människor som har det svårt och är utsatta på olika sätt. Jag är otroligt glad över den proffsiga kader av kompetenta och duktiga tjänstemän vi har på och runt stadsdelsförvaltningen i Farsta.
Arnes tankar och funderingar 