Navigare nesesse est

Eller att segla är nödvändigt. Jag tror det är så det både stavas och översätts från latin till svenska. Varför då detta? Jo, det är snart tre veckor sedan jag blev påkörd ute på fjärden nära kobben. Jag tänker inte skriva om det eftersom vare sig polisutredning eller försäkringsärendet är avgjort. Ja, jag var nykter. Men det väckte en del andra tankar.

WP_20160729_17_39_13_Pro_LI

På 70- och 80-talen när jag arbetade på Waxholmsbolaget och for runt ganska mycket i skärgården var det väldigt mycket båtar på den tiden. Både segelbåtar och motorbåtar av olika storlekar och varianter. De gick inte så fort. Runt 20-25 knop. Ja, inte segelbåtarna. De hasade fram i ett helt annat tempo. Där var det en annan filosofi som dessutom var ganska intressant. Mer om den senare.

Motorbåtarna for alltså omkring i 20-25 knop. De som körde hade sjökort, oftast. Riktiga sjökort på papper. De hade dessutom i de flesta fall åtminstone förarbevis. De visste att hålla koll och (oftast) inse att båtar som kommer från styrbord (höger) har någon form av förkörsrätt. Eller jag ska i alla fall ha vet att hålla undan. Som förare av en mindre båt (under 25 meter) ska jag dessutom se till att yrkestrafiken kommer fram.

Idag med alla dessa elektroniska hjälpmedel har det hänt något. För det första är det färre båtar ute i skärgården mot för 30 år sedan. Det är kanske tur det. Det går dessutom fortare idag. En båt som går 20-25 knop anses nästan vara långsam i dagens läge. Med ribbar och skotrar och andra fartvidunder är farter över 30 knop mer regel än undantag. Så var det elektroniken. Det är bra att det finns, men det är allt för många som inte ser ut på verkligheten utan har blicken fastnaglad på den där bildskärmen som med hjälp av GPS visar var jag är, vilken kurs jag har och hur fort det går. Problemet är bara att jag har en känsla av att allt för många inte förstår att använda informationen på rätt sett.

WP_20160725_19_16_09_Rich_LI

Det är fortfarande så att man ska ha koll på vad som händer runt min färd. Inte på skärmen utan i verkligheten. Här har det skett en kompetensminskning som är oroväckande, anser jag. Det i kombination med högre farter gör att det både lättare och snabbare kan inträffa tokigheter. Precis som med mig för några veckor sedan….. Det känns som allt för många glömmer att sjökort på papper och utkik i verkligheten är prio 1 och elektroniken är en hjälp!!!

Så var det då det där med seglare. Väldigt många seglare tar ner trasorna när det börjar blåsa lite och går med motorkraft istället. Men när det mojnar och vinden kanske försvinner helt, då åker seglen upp och man sitter där och kikar på de slakt hängande trasorna. Man ser fundersam ut som om man undrar varför det inte händer något. En helt stillsam iakttagelse som säkert en del textilraggare inte håller med om.

Annons