Jag kan försvara och förklara många politiska beslut, även om jag personligen kanske inte sympatiserar med dem fullt ut. Men detta får mig faktiska att må direkt dåligt. Beslutet att skära ner bidragen till idrottsföreningarna med 25% är direkt korkat. Om nu Regina Kevius inte är felciterad så är hon i så fall okunnig om en i vilken verklighet en breddklubb med ett antal knatte och ungdomslag lever i. Det finns inte många företag som är beredda att sponsra bredd, barn och ungdomsidrott. Det är mamma och pappa som är sponsorer. De enda lag/klubbar som kan räkna med att få bidrag i någon större skala är de sk. märkesklubbarna (DIF, AIK, Hammarby, Brommapojkarna inom fotbollen exempelvis). Ett företag vill få tillbaka någonting för att sponsra ett lag eller en förening. Med tanke på hur många sporter, klubbar och lag som finns i Stockholms stad är jag rädd för att de pengar staden nu ”sparar” på barn och unga inte kan täckas med andra inkomster. Jag vet att ledare och föräldrar redan idag letar inkomster till klubbar och lag genom att anordna loppis, sälja korv, lotter, kläder och annat. Jag har själv sålt lotter, korvar, lax, underkläder mm till vänner och kollegor. Jag har även köpt av andra föräldrar som sålt saker till förmån för deras barns lag. Det fungerar till en viss gräns, men dynget har bara 24 timmar.
Idrottsnämnden har gjort det klassiska misstaget att skära i verksamheterna istället för att titta i den egna förvaltningen och hur den fungerar. Eller snarare borde fungera. Jag vet att idrottsnämnden tidigare har haft spenderbyxorna på sig under det föregående borgarrådets ledning. Jag är också helt övertygad om att en mycket stor del av de 10 miljoner kronor de nu spar på barn och ungdomsidrotten kan sparas i den egna förvaltningen.
Som ledare inom idrotten och socialpolitiker i en stadsdel (Farsta) vet jag hur oerhört viktigt det är med stöd till de klubbar som arbetar med barn och unga. Jag är oerhört orolig för att detta väldigt olyckliga och felriktade beslut kommer att få tråkiga konsekvenser längre fram.
Arnes tankar och funderingar 