Idag, måndagen den 12 november, har en stor del av nyheterna handlat om SAS och dess dåliga ekonomiska läge. Hur har detta, Nordens stolthet bland flygbolag (åtminstone var det så förr) hamnat i brygga och nära konkurs? Det är egentligen väldigt enkelt. Själva bolaget och dess uppbyggnad gör det omöjligt att fungera i längden. 3/7 ägs av svenska intressen (Svenska staten och privata intressenter), 2/7 Norska respektive Danska intressen. I Danmark är SAS löneledande och oerhört viktigt för landet. I Sverige och Norge är det låglöneföretag (bortsett från den flygande personalen). Den Svenska och Norska staten är betydligt mindre intresserade av att fortsätta äga SAS än vad den Danska staten är.
Jag vet inte exakt hur många fackföreningar det finns, men det är ganska många. SAS har genom åren periodvis drabbats av olika typer av vilda strejker och andra aktioner. I synnerhet i Danmark. De Danska facken har en betydligt mer militant inställning än de ofta betydligt mer förhandlingsvilliga facken i Sverige och Norge. Generellt sett är facken för den flygande personalen mindre förhandlingsvillig än facken för de olika personalkategorierna på marken.
När man idag har lyssnat på kommentarer från representanter från de olika facken kan jag bara konstatera att de som varit mest negativa lever i det blå, i ordets rätta bemärkelse. Ett flygbolag där vissa personalkategorier verkar ha missat att det idag finns lågprisbolag (Ryanair m fl) med helt andra kostnadslägen. Jag gillar inte Ryanair, men om jag ska betala min biljett själv är det en himla skillnad på 500 kr och 5000 kr. Sedan är det ganska självklart att ett företag som betalar 3-400 VD-löner per månad får ekonomiska problem. Detta gör att inget flygbolag kommer att vilja köpa SAS.
Men det största bekymret för SAS är inte lönerna i sig, eller en trilskande personal inom vissa kategorier. Ett SAS med bara Svenska och Norska intressen är enda sättet för SAS att överleva. Danmark är ett enda stort (och till ytan litet) kortnadsställe. Man behöver inte vara expert på geografi för att förstå det. I synnerhet inte i dagens avreglerade flygvärld och med enn Danmark som har högre kostnad per personal än Norge och Sverige. Varför ska passargerare från Norge och Sverige tvingas till Kastrup för att resa ut i världen? Urkorkat givetvis. Samla ihop de som ska österut på Arlanda och de som ska väster ut på Gardemoen. Kastrup ligger helt i lä. Lufthansa har större flygplatser i Berlin och Frankfurt. Sedan är både Londons stora flygplatser samt Amsterdam och Paris mer intressanta om man ska resa mot Sydamerika, Afrika och Fjärran Östen.
Ett exempel på varför SAS inte kommer att leva vidare med fortsatt starka Danska intressen är följande historia. Vi sitter på ett möte med representanter från alla tre länderna. Vi kommer fram till en gemensam lösning på ett problem. Det skrivs protokoll och handlingsplan. Vi svenskar åker hem och börjar göra det som vi kommit överens om. Efter ett tag kontaktar vi Danmark för att stämma av. De har då inte följt den uppgjorda planen, utan gått en egen väg. På frågan varför svarar de att de tyckte det var bättre. Vi stämmer av med Norge som svarar att de inte gjort något alls. På frågan varför svarar de att de väntar på att vi (Sverige) och Danmark ska komma överens. OK, vi svenskar var väl korkade som inte gjorde det vi tyckte vara bäst, men avtal är avtal, tyckte vi.
Avslutningsvis. Det är synd om SAS och dess hårt arbetande personal. De är värda något bra. Hoppas mina gamla kollegor får behålla sina jobb, med eller utan lönesänkning, och i ett bra och fungerande SAS utan Danskt ägarintresse
Arnes tankar och funderingar 