Kategori: Politik

Under några intensiva dagar har det i media och på diverse sociala medier varit ganska heta inlägg runt de hemska händelserna i och runt Gazaremsan och södra Israel. Jag behöver inte gå in i detalj vad som hänt. Det är allmänt känt redan. Däremot har jag några spaningar som intresserar mig och även både irriterar och fascinerar mig.

1. Alla har inte en helt korrekt bild av historien bakom Israels tillkomst 1947. Man glömmer bort att Palestinierna och Arabländerna runt det som blev Israel sa nej till att bilda en Palestinsk stat samtidigt som Israel bildades. Att Israel sedan har inkorporerat även det som var tänkt att vara ett fritt Palestina är minst sagt bedrövligt.

2. Hamas (som bevisat att de är en terrororganisation) får berättigad kritik i media. Men det dröjer inte länge innan man (sin vana trogen) kritiserar Israel också. Man kan säga mycket om Israels sätt att hantera Gaza, Västbanken och Jerusalem och att etablera bosättningar mer eller mindre illegalt. Men samtidigt måste mellanösterns enda demokrati försvara sig.

3. Hamas och andra organisationer och länder i Mellanöstern vill inte bara utplåna Israel. Man vill utplåna alla invånare också. Dvs judarna som bor i Israel. I min värld är de inte ett dugg bättre än det Adolf Hitler och Nazisterna försökte göra på 30-talet och under 2:a världskriget. Men det säger de som är pro Palestinierna inget om.

4. Det är rent ut sagt bedrövligt när personer ger sig ut på gatorna och firar att Hamas har genomfört sina dåd. Okay, vi bor i en demokrati. Det är tillåtet att demonstrera för och emot saker samt att elda upp religiösa skrifter (även om det borde förbjudas att elda upp böcker över huvud taget. Det ägnade sig Nazisterna åt). Men att fira att folk blivit slaktade, det går väldigt mycket över gränsen. Jag har aldrig sett några fira när Israel attackerar Gaza, Libanon eller Golanhöjderna.

5. De som tidigare ensidigt bara kritiserat Israel har det lite jobbigt nu. Det är ju så att vi i detta land har väldigt svårt att kritisera mer än en part åt gången. Det finns ett otal frågor och områden där det inte har varit eller är politiskt korrekt att ifrågasätta eller försöka diskutera vissa frågor innan debatten spårar ur och rasistkortet kommer upp. Tråkigt.

6. Jag läste att Jönköping inte vågar ha den Israeliska flaggan hissad utanför kommunalhuset eftersom de anställda känner ett obehag. Svagt. Vilket obehag känner inte alla judar i landet när det finns folk som öppet firar Hamas och själva inte vågar visa sin egentliga identitet. I Malmö har judarna varit hotade i många år exempelvis. Bedrövligt.

Jag har inga sympatier för en hel del av Israels sätt att försvara sig genom åren. Men det är ändå, som sagt, den enda demokratin i Mellanöstern. Deras fiender vill inte ha fred med Israel utan de vill utplåna både land och folk.
Jag hoppas att media klarar av att se händelserna i Israel och Gaza ur mer än ett perspektiv.

Imorgon, söndag 9 september 2018, är det allmänna val här i Sverige. Det finns säkert någon som har missat den lilla detaljen. Här kommer min spaning om de olika partierna och vad de står för. Inte helt objektiv, men ändå tänkvärd!!!

SD: Jag börjar med det färskaste riksdagspartiet. De har en grumlig bakgrund, vilket media och alla andra partier är väldigt snabba att påpeka. En röst på dem är snarare en protest mot de andra partierna mer än att nästan var 5:e väljare är rasist. Det sorgliga, eller nödvändiga, är att man måste börja prata med detta partis representanter oberoende vad man tycker. På samma sätt som man historiskt även har pratat med det andra ytterlighetspartiet, Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet: De har knappast gjort upp med sitt solkiga förflutna. De borde granskas minst lika mycket som SD, men av någon anledning har media väldigt svårt att göra det. En röst på dem är en röst för på sikt svårigheter för företagande. Man vill öka beskattningen av de ”rika”. Det skulle vara kul att få veta vilka de ”rika” är. Är det jag som har en lön på runt 50000 kr per månad? De som är rika på riktigt betalar oerhört mycket i skatt redan idag. Ökar man beskattningen är risken stor att de, liksom Nordea, flyttar utomlands. Då minskar skatteinkomsten! Men det verkar inte V fatta. Dessutom har de allt för täta kontakter med ickedemokratiska element. De är alltså inte trovärdiga när det gäller demokrati på riktigt.

Socialdemokraterna: Det här partiet är grumligare än den allmänna bilden. Det finns en justitieminister som på allvar vill begränsa tryckfriheten och försvåra eller hindra journalister att göra sitt jobb, om de har ”fel” åsikter. En direkt antidemokratisk strömning som måste stoppas! Även sossarna har släppt in mörka element, via sina broderorganisationer, som Miljöpartiet har gjort. Personer med direkta kopplingar till högerextrema terrorgrupper i Turkiet bl a.

Miljöpartiet: Egentligen är det inte mer miljö i detta parti än det är Napolion i en Napolionbakelse, dvs bara namnet. Ett totalt livsfarligt parti som inte har några hämningar vilka man släpper in på höga och beslutande poster i partiet. Mehmet Kaplan är den mest kända. En herre med direkta kopplingar till inte helt rumsrena organisationer i Turkiet. Han fick (som väl är) avgå som minister, men tillåts fortfarande vara medlem i partiet. Sedan har vi Ali Kahlil i Botkyrka som ville sälja 3000 röster från sin klan till moderaterna för att få bygglov till en ny moské. Han fick visserligen sparken, men bara det att man har dessa två och även fler exempel visar att detta är ett minst lika farligt parti som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. När det gäller själva miljöpolitiken är det bara symbolhandlingar som ger ytterst lite resultat i verkligheten, dessvärre.

Centerpartiet: Annie Lööf har lyckats bra att föra fram Centern som ett seriöst grönt alternativ som fungerar i en ladsbyggd, till skillnad från MP. Däremot har de tillsammans med de rödgröna tagit en lag som inte går att följa. Dvs lagen som ger 9000 afganska pojkar möjlighet att stanna kvar för studier, fast de egentligen inte har några skäl att få uppehållstillstånd. En lag som på sikt kommer att lura dessa killar som säkert tror att de ska få stanna kvar här.

Om man vill rösta på dessa partier bör man fundera mer än en gång om man på riktigt vill utveckla samhället. Att lägre skattetryck ger mer skatteintäkter är redan bevisat, även om vänstern har väldigt svårt att räkna.

Moderaterna: Jag är besviken på mitt parti. Den här valrörelsen har man fokuserat på att försöka ”få tillbaka” röster från SD: Frågan är om det är dit fd M-väljare har gått. Sossarna har sjunkit ungefär lika mycket som SD har vuxit. Man kanske borde börja i den ändan. Sedan har visserligen en del vänstersossar gått vänsterut. För övrigt har man ändå tryckt på vikten av att minska bidrag och öka arbetet med att få ut folk i just arbete. Det ökar skatteintäkterna på riktigt.

Liberalerna: Jan Björklund har lyckats väldigt bra. De har framställt sig som ett verkligt bra alternativ om man inte tror på vänstern eller vågar lita på moderaterna. Ett klart vettigt alternativ, i alla fall i riksdagen.

Kristdemokraterna: Ebba Busch Thor har gått från klarhet till klarhet. Det är den partiledare som jag är mest imponerad av under den här valrörelsen. Både hon och Annie Lööf har markerat med styrka mot Åkesson och SD på ett ypperligt sätt. Även KD är ett bra alternativ om man vill värna om den demokrati vi har  (eller har vi det) och vill bevara och till och med utveckla!

Till sist. Det är dags att på allvar fundera över det som kallas public service. Att SvT tar avstånd från ett partis (SD) och ett uttalade är anmärkningsvärt. Att de inte kan sända ett program med de åsikter Åkesson uttalade är självklart. Men här var det en politisk debatt! Det är en helt annan sak. Har ska alla åsikter (även helknäppa och tokiga) kunna komma fram utan att en klåfingrig programledare ska ”ta avstånd”. Den detaljen sköter förhoppningsvis väljarna imorgon…..