Dag: 19 mars, 2017

Jag har tillbringat helgen i Göteborg och där på Prioritet Serneke Arena i Kviberg. Som stockholmare blir man grön av avund över att vi inte har en liknande arena i Stockholm. Här finns en fullstor fotbollsplan med läktare för 3000 personer. Futsal/innebandyplan, skidspår inomhus (alltid -3 grader), beachvolleybollplan, gym, hotell, konferensanläggning och restaurang. Jag har säkert missat någon facilitet, men låt gå för det då. Syftet var att få lite information runt Svenska Fotbollförbundets arbete med spelformer för barn och ungdomar. Jag var på något liknande för något år sedan. Trotts att fler (många) av deltagarna då från många distrikt hade många åsikter ser förslagen efter vad jag kommer ihåg likadana ut. Nu till förslagen. Man har genomgående försökt att utgå från barnperspektivet. I grunden bra, men i vissa fall känns det som man inte tänkt ur fler synvinklar. Jag återkommer till det. Det fanns representanter från olika företag som utvecklar och säljer både mål, sarger och annat. Vissa produkter kommer knappast att fungera att ha utomhus i längden. Andra var klart intressanta, men priset!

Numer ska man inte prata om 3-manna eller 11-manna. Det ska heta 3 mot 3 eller 11 mot 11. Allt i jämställhetens tecken. Det finns kanske andra sätt man kan få idrotten och fotbollen jämställd, men det är en helt annan historia. Den absolut största utmaningen är ändå att få ledare och föräldrar att förstå och acceptera att tävling är en sak och resultathets en annan.

3 mot 3 Denna spelform är till för 6-7 åringarna. Här handlar det om lek och inget annat. I förslaget skall varje match spelas 4 x 3 minuter. Antal spelare i lagen rekommenderas till 6 och ingen målvakt. Byten sker i paus, om ingen gör sig illa givetvis. Man har ingen domare utan en matchledare som kan vara en ledare eller förälder. Den blåser igång matchen och ser till att det finns en boll barnen kan jaga och spela med. Man föreslår att man kör detta som miniturneringar, eller sammandrag, så varje lag spelar 4 matcher. Det ger en speltid på 24 minuter om man följer det föreslagna sättet med byten. Det bästa är om man har någon form av sarg. Det finns lite olika varianter i plast eller med nät. Syftet är mycket bollkontakt och sargen gör att bollen håller sig på planen (oftast). I de resonemang vi förde kom vi fram till att man efter mål bör strunta i avspark. Likaså om bollen varit utanför planen. Det viktigaste är att spelet kommer igång snabbt och att spelarna får spela. Målets storlek spelar här mindre roll. Man kan använda små innebandymål eller lite större mål som de olika leverantörerna har till sina olika sarglösningar. Bollstorlek 3.

Fördelar: Lek, lek, lek och åter lek. Allt är på barnens villkor, som sagt.

Nackdelar: För oss i Stockholm är det redan brist på planer. Hur ska vi lyckas att få plats med dessa åldersgrupper också? Sarger är nästan nödvändigt. En klar utmaning för kommunerna att lösa det.

5 mot 5 Denna spelform har vi redan hos oss. Ålder 8-9 åringar, precis som vi har kört i många år. Även här är en sarg bra att ha. Likaså en matchledare och ingen domare. Speltid 3 x 10 minuter om man kör med sammandrag. 3 x 15 minuter om man har en enskild match. Byten även här i paus. Man rekommenderar 7 spelare i laget, varav en är målvakt. Det ger en garanterad speltid på 60 minuter om man kör en miniturnering (sammandrag) eller 30 minuter vid enstaka match. Målvakten kastar alltid ut bollen och motståndarna ska dra sig tillbaka till halva planen (retreat line). När det gäller att sätta igång spelet bör man även här bara låta spelet komma igång efter mål och om bollen lämnat planen. Avspark kan man ta vid varje periodstart. Vid ojämna matcher får det lag som ligger under med mer än 4 mål stoppa med en extra spelare.

Målen blir ju här lite större. Men om man har ett 5-mannamål som vi har idag eller om man använder ett lite annorlunda mål beroende på vilka mått som erbjuds av företagen som säljer sarger anser jag att det spelar mindre roll. Bollstorlek 3.

Fördelar: Lek, lek, lek. Precis som i 3 mot 3. Bra om man kan använda sarg även i denna spelform.

Nackdelar: Eftersom det är en klar fördel att använda sarg är det en utmaning för kommunerna.

7 mot 7 Nu börjar det krångla till sig lite. Huvudsyftet är fortfarande lek. Spelarna är 10-12 år. Men nu har kroppen och knoppen utvecklats lite mer så man kan sakta men säkert börja plocka in lite färdigheter i spelet. Passningar till närmaste lagkamrat osv. Man föreslår 10 spelare i varje lag, varav en målvakt. Speltid 3 x 20 minuter. Det är visserligen fria byten, men rekommendationen är att byten ska ske vid paus för att ge alla lika mycket speltid. Här börjar vi med domare och sätter igång spelet med att sparka igång vid ”inkast”. Målvakterna kastar alltid ut bollen, oberoende om bollen varit död eller om målvakten räddat bollen under spelets gång. Anfallande lag backar till en ”retreat line” som föreslås vara 1/3 av planen. Planen delas alltså in i tre delar, som i ishockey. Även i denna spelform föreslås att ett lag som ligger under med mer än 4 mål får plocka in en spelare till.  I 5 mot 5 får man spela bollen till målvakten. I 7 mot 7 föreslår man att målvakten vid hemåtspel bara ska få ta emot bollen med fötterna (som i 11-manna, förlåt 11 mot 11). Bollstorlek 4.

Det som krånglar till det hela är att man föreslår att 12-åringarna ska ha offside i sista 3:e delen av planen (anfallszonen). Vidare föreslår man att 12-åringarna ska börja göra inkast och inte sparka igång spelet. Jag har inte nämnt något om planstorleken tidigare. Men för 7 mot 7 föreslår man en större plan för 12-åringarna.

Fördelar: Egentligen ingen skillnad mot hur vi har det idag i Stockholm i 7 mot 7. Frågan är om 12-åringarna ska spela 7 mot 7 eller 9 mot 9.

Nackdelar: Jag kan inte acceptera att vi ska ha offside i sista årets 7 mot 7. Det är i 99% av fallen ungdomar som själva omfattas av detta med spelformer. De är 14, 15, 16 år gamla. Att vi helt plötsligt ska lära ut offsideregeln till föreningsdomarna är en klar utmaning. Den regeln är inte så lätt. Likaså att ha en retreat line vid 1/3 av planen. Vi konstaterade när vi såg matcher att lag som startade spelet med att deras målvakt kastade ut bollen inte hann få igång ett spel innan det andra laget pressade. Då är det bättre med att ha halva planen som en retreat line.

9 mot 9 I förslaget från Svenskan föreslår man att 9 mot 9 spelar i åldrarna 13 – 14. De enda avstegen från att köra med vanliga regler är att man vill ha en retreat line på 1/3 av planen, precis som i 7 mot 7. Likaså att offsiden ska vara på sista 3:e delen. Här ska det vara distriktsdomare som har gått rätt typ av kurs. Speltiden bör vara 3 x 25 minuter och antal spelare i laget bör vara 12, inklusive målvakt. Det ska ge en speltid på 50 minuter per spelare. Bollstorlek 4 för 13 åringar och 5 för 14 åringar, både pojkar och flickor. Även här föreslår man olika storlekar på planen för 13- respektive 14-åringar.

Fördelar: Bra med denna spelform för att jämna ut steget som annars blir väldigt stort mellan 7 mot 7 till 11 mot 11. Bra för klubbar som kan ha svårt att få ihop fullt lag för att spela 11 mot 11. Det ger oss en möjlighet att behålla spelare lite längre.

Nackdelar: 1/3 dels offside. Jag tror det kan krångla till det för alla om man ett år (eller två) har en typ av offside för att sedan använda sig av regeln som den är tänkt i regelboken. Likaså olika planstorlekar, det är också en stor utmaning för våra idrottsplatser att lösa det.

11 mot 11 Inga konstigheter alls. Man föreslår att man börjar med den spelformen när man är 15 år. Det ensa som skiljer är speltiden. Där föreslås 2 x 40 minuter för 15-åringar och full tid (2 x 45) från 16 år. Här har vi lite andra bestämmelser i Stockholm, men det är ju bara att ändar om det här förslaget går igenom. Det finns egentligen inga direkta vare sig fördelar eller nackdelar runt 11 mot 11.

Utmaningarna De stora utmaningarna är hur man ska organisera spelformen för åldrarna 12-14 år. Det är ju då de stora skillnaderna är beroende på puberteten osv.  Likaså måste man tänka till när det gäller domarna och vad man kan kräva av dem. Ser man på spelarna från ett barnperspektiv måste man göra det även för domarna som dömer 7 mot 7 och 9 mot 9. Det är i de absolut flesta fall själva i tonåren och färska som domare och behöver så lugn som de kan för att växa in i sin domarroll. Att då ändra på offsideregeln och införa offside för 12-åringar är inte bra om vi vill att även de unga domarna ska utvecklas. Likaså att ha retreat line på 1/3 av planen är något man bör fundera på ytterligare några gången. Halva planen känns lättast att hantera för alla. Planerna ska ju märkas ut också. Okay, det finns koner av olika slag. Det kommer att finnas spray som försvinner efter några timmar. Men vem ska märka ut detta? Ledare? Föräldrar? Domare? Vi har ju inga vaktmästare på några idrottsplatser på helgerna.

Avslutningsvis funderar jag på om det i alla dessa fina utbildningar som finns frö spelare och ledare ingår någon form av regelkunskap. Dessvärre tror jag inte det är så mycket av den varan. Det är ganska ofta man hör ledare och tränare på olika nivåer uttala sig på ett sådant sätt att det klart framgår att reglerna är ett okänt begrepp. Ofta hänger de dessutom ut domarna fast domarna kanske gjort en helt korrekt bedömning. Direkt pinsamt faktiskt.