Trafik och planering

Det är inte lätt när det är svårt. Den senaste tiden har fler och fler bilister parkerat sina bilar utanför grinden hemma. Jättekul när man ska ta sig ut med MC eller för all del till fots. Att gatan hemma är en infartsparkering är väl i sig inga problem. Bara folk kunde ge f-n i att ställa sina bilar framför grinden. Men ring Trafikkontoret då, säger vän av ordning. Jo pyttsan! De lappar eller tar bort en bil bara om man ska in eller ut med en bil! Fullkomligt vansinne, men så är det. Hur har det då blivit så här? Enkelt! Man har tagit bort infartsparkeringarna. Sedan finns de politiker som på allvar tror att det kommer att ordna sig! Folk kommer att vänja sig.

Ja, alltså de menar nog att jag får vänja mig vid att ha en bil utanför grindhålet varje dag. Just den här bilen ägs av en herre/kille/man som bor i Johanneshov. Varför man parkerar bilen i Enskede vet inte jag, men runt Johanneshov är det svårt att hitta platser att parakera på.

Som jag ser det finns det ett antal lösningar som staden bör genomföra. För det första bör en sådan här parkering ge böter eller bortforsling oberoende om jag ska in eller ut med en bil. Tänk om jag har en rullator, eller barnvagn, eller permobil. Då är det kört! Ställer man sig så klantigt ska det kosta.

Sedan måste planerarna inse att det finns bilar. Parkeringstalen sänks vid nybyggen. Men folk skiter i om planerarna tror att det ska räcka med en bil på två eller tre lägenheter. Se på Hammarby Sjöstad! Totalfiasko när det gäller parkering och skolor. Det värsta är att man fortsätter att göra dessa planeringsmissar, ivrigt påhejade av verklighetsfrånvända partiföreträdare på vänsterkanten.

Snälla (v) och (mp), man kan inte förbjuda bilar, även om ni gärna vill det. Man måste få alla trafikslag att fungera tillsammans för att det ska fungera. Vägar behövs (för bussar, lastbilar och bilar), spår behövs (för spårvagnar och T-banor), cykelbanor behövs (när ska cyklisterna lära sig trafikreglerna) och även gångtrafikanter måste ha någonstans att promenera.

Jag hörde att man äntligen på allvar börjat fundera på Österleden! Om den byggs får vi äntligen en chans att få en minskad trafikmängd inne i Stockholm city. Sedan kommer trafiken att öka, ja det gör den. Men kan det bero på att Stockholm växer så det knakar? Till sist. Börja bygg om Slussen nu! Den där karusellen håller på att rasa ihop! Nackaborna och Värmdöborna är värda en vettig lösning för sina bussar. Det förhindras idag av ett gäng som har en retorik som gått totalt överstyr.

Hur hamnade jag här? Vid Slussen, när det började med felparkerade bilar utanför min grind? Ja inte vet jag. Men jag hoppas staden ändrar policy så man kan bli av med bilar vars förare har en väldigt stor otur när de försöker tänka.

God Natt!

Prestige? Nä! Vadå?

I Farsta Stadsdelsnämnd får vi (precis som alla andra nämnder) besvara många remisser varje år. Bland annat svarar vi på remisser från Stadsbyggnadskontoret i olika planärenden. Sedan behandlas alla remissvar och handläggarna gör eventuellt ändringar i planförslaget utifrån remissvaren. Så långt är väl allt frid och fröjd, kan man tycka. Men hur ofta genomförs några större ändringar som medborgare och politiska företrädare med en större lokal kännedom än de centrala handläggarna föreslår? Svaret är ytterst enkelt, nästan aldrig.

OK, på Stadsbyggnadskontoret finns det mängder av duktiga och kompetenta handläggare som vet hur man tar fram detaljplaner och andra planer. De är ofta absolut neutrala och utan känslomässiga bindningar. Det är nog bra, men ändå vågar jag påstå att med en mer presigelös hållning från det stora tegelkomplexet på Flemmingatan skulle säkert antalet överklaganden på detaljplaner minska. Men även långt innan Stadsbyggnadskontorets handläggare kommer in i bilden bör öppenheten och prestigelösheten öka. Jag vänder mig nu mot Exploateringskontoret och deras hantering av ärenden. Nu till ett exempel och ett konkret förslag.

I min omedelbara närhet i den del av Stockholm som kallas Farsta (undrar om man på Flemingatan vet var det ligger i verkligheten och inte bara på en karta) ska man bygga ett antal lägenheter och en ny förskola. Inte alls dumma förslag. Jag stödjer absolut tanken på förtätning i det aktuella området. Men placeringen av en förskola är så korkad att man verkligen kan undra om ansvariga handläggare besökt platsen i verkligheten (därav den inte helt snälla kommentaren i förra parentesen).

I en kil där det idag ligger en väl använd liten bollplan, populärt kallad kaninbur, mellan två väldigt vältrafikerade vägar. Den ena vägen (Enskedevägen) har mellan 12-13000 fordonspassager varje dag. Den andra (Herrhagsvägen) ligger inte långt efter. I den här delen av Enskedevägen är det dessutom en brant backe som slutar just där Enskedevägen och Herrhagsvägen möts. En vägkorsning med andra ord. Här planerar man en förskola med sex avdelningar. Det betyder ett hundratal barn som om de skall kunna komma till en närbelägen skog måste ut i trafiken, eller i alla fall på trottoarer utefter dessa trafikerade gator. Jaha, tänker vän av ordning. Inne i innerstaden är det massor av trafik hela tiden. Jo, så är det. Men hastigheten här ute i förorten är betydligt högre, tyvärr. Varför mska de då ut och gå? Jo, därför att med sex avdelningar och närmare etthundra barn blir det väldigt trångt på gårdsytan. Det ser man om man lusläser både karta och besöker platsen.

Både Farsta Stadsdelsnämnd och Trafikkontoret påpekade den olämpliga placeringen av bland annat trafiksäkerhetsskäl. Vad gör man, ja inte hittar man en annan placering (som vi i Farsta föreslog). Nä man ändrar lite i angöringen till denna förskola. Men i praktiken betyder det ingen skillnad för trafiksäkerheten. Hela härligheten ligger fortfarande i en backe där det dessutom kryllar av cyklister. Morgon och kväll kommer minst 50 bilar (säkert fler) för att lämna och hämta sina barn. Med drygt hundra barn betyder det dessutom mycket trafik av lastbilar med mat och annat till denna förskola. I en motivering till Farsta lär man ha sagt att det finns ingen markanvisning på den av Farsta föreslagna platsen! Men hallå! Vilka äger den frågan? Jo, Exploateringskontoret. Det enda som behövs är ett telefonsamtal från handläggaren på Stadsbyggnadskontoret till en handläggare på Exploateringskontoret. Det skulle kunna låta så här: ”Hej, det är Torbjörn på SBK. Du, vi har funderat över den där placeringen av förskolan på Enskedevägen. Det är kanske ingen jättebra palacering. Kan vi inte fixa en markanvisning på en annan plats? Farsta har föreslagit ett ställe några hundra meter därifrån. Det är inte heller världens bästa plats, men vi kan väl kika på den och en del andra placeringar. Jag har pratat med handläggare i Farsta och de hävdar att det finns några andra placeringar vi kan titta på”.

Nu är detta en utopi som det fungerar idag. Detta av flera orsaker. I just detta fall har handläggaren från Farsta kanske inte riktigt följt sin nämnds intentioner och beslut. Sedan finns inte riktigt viljan hos vare sig Stadsbyggnadskontoret eller Exploateringskontoret att göra ändringar. De vet ju bäst! De är ju proffs på detta med planer och sådant. Jo, det stämmer. Det är de. Men sedan finns det andra frågor som inte handlar om hur man tar fram planer. De mjukare frågorna som just var man kan placera olika typer av byggnationer. Av alla dåliga argument är just det att ”det finns ingen markanvisning” bland de sämsta.

För den som händelsevis orkat läsa enda hit kommer ett förslag som sannolikt skulle innebära mindre överklaganden i planprocessen och dessutom få lokala företrädare (boende, lokala lokalpolitiker och andra med lokal anknytning) att känna mer delaktighet och få en reell påverkansmöjlighet.

  1. Samarbeta med med Stadsdelsnämnderna mer när det gäller alla former av exploateringar.
  2. När Exploateringskontoret tar fram en maranvinsning, skicka ut redan den på remiss till berörda parter.
  3. Här kommer Stadsbyggnadskontoret in i bilden och påbörjar planarbetet.
  4. Remissrunda med detaljplanerna, som idag.

Jag är helt övertygad om att antalet överklaganden minskar om samtliga berörda parter redan från exploatering och markanvisning varit informerade och delaktiga kommer att acceptera en detaljplan, även om man inte gillar den fullt ut. Det här kräver att man från de centrala kontoren ger upp allt vad prestige är och vågar lyssna mer på vad lokala kännare har att säga. Sedan är jag den första att medge att det finns tillfällen när man måste sätta ner foten och köra över lokala opinioner. Det finns ofta väldigt mycket NIMBY (Not In My Backyard) när det gäller planer och byggnationer. Men jag är övertygad om att om alla intressenter kom in i processen tidigare, eller redan från start, skulle mycket protester och överklaganden minska.