Bygg och planprocess, fungerar det?

Enligt Plan och bygglagen skall alla planer som kommunerna tar fram ut på remiss till alla som på olika sätt berörs av planen i fråga. Sedan sammanställer en planarkitekt remissvaren och korrigerar planförslaget till ett slutgiltigt förslag som berörd nämnd (Byggnadsnämnd, eller i Stockholm Stadsbyggnadsnämnden) eller Kommunfullmäktige fastställer. Så långt är väl allt frid och fröjd. Men vad har hänt innan alla remissinstanser säger sitt?

Hela processen startar med att en byggherre, eller ett kommunalt bolag eller nämnd, vill bygga något på en plats. I Stockholms stad beslutas om markupplåtelse av Exploateringsnämnden. Därefter får Stadsbyggnadsnämnden i uppdrag att ta fram detaljplan för det som Exploateringsnämnden givit markupplåtelse för. När Stadsbyggnadsnämnden fått ett förslag från sitt konot skickas förslaget ut till berörda nämnder och andra berörda parter. Efter remissrunda sammanställs planförslaget och man gör (ibland) en del korrigeringar. Till sist klubbas den nya planen i Stadsbyggnadsnämnden eller ibland i Kommunfullmäktige.

Det här låter som en hyffsat bra process. Men är det så? Nja, inte alltid. Det händer att Exploateringsnämnden på förslag av sin förvaltning ger markupplåtelse utan att dels kontrollera med berörd stadsdelsnämnd om den marken kanske kan användas till något annat, eller om platsen är lämplig. Eller om det kan finnas en närliggande plats som är mer lämplig. På samma sätt hänvisar Stadsbyggnadskontoret ofta till remisinstanser om ett förslag på en alternativ placering av till exempel en barnstuga att det inte finns någon markanvisning på den nya föreslagna platsen! Detta betyder i realiteten att det som går ut på remiss till största delen är ett spel för gallerierna. Sannolikt har de ansvariga en bestämd känsla för att de vet bäst och alla andra vet inte vad de pratar om. Presige är ett annat ord som passar bra i sammanhanget.

Om de ansvariga på Exploateringskontoret/nämnden och Stadsbyggnadskontoret/nämnden bara visade en smula ödmjukhet och vågar inse att det kanske finns goda idéer även på andra håll skulle nog många detaljplaner gå igenom utan allt för stora protester och överklaganden.

En process där stadsdelar och närboende redan när Exploateringskontoret gör sina markanvisningar och själva plan/byggprojekten börjar ta form är med i en remissrunda skulle med väldigt stor sannolikhet förkorta planprocessen. Just denna inledande del skulle ta längre tid, men sedan skulle allt gå mycket fortare och antalet överklaganden skulle garanterat minska. Men med dagens prestigekamp där de centrala nämnderna sällan kan erkänna ett misstag är det nog svårt med en ändring

Valborg! Nu är det äntligen vår!

Valborg är och har säkert alltid varit en helg när man ska festa. Nu är våren här. Sommarmånaderna ligger framför en och allt är en enda underbar ljus tid. Allt känns bara så himla skoj! 1 maj har dessutom i över 100 år varit vänsterns och Socialisternas stora högtid när man festat och gått ut och demonstrerat mot sin egen politik, men det är en annan historia.

Ljuset som kommer. Värmen. Glädjen. Allt detta brukar gammal som ung känna. Det är väl knappast någon som inte har festat till dagarna runt Valborg och 1 maj. En helg som i år när själva valborgsmässoafton ligger på en måndag blir hela helgen en enda stor fest i väntan på elden och en eventuell bakisdemonstration på tisdag.

Igår kväll (fredag) sitter vi hemma, som man i min ålder oftast gör en fredagkväll (om man inte är ute på domaruppdrag eller kikar på domare). På övervåningen hör jag hur dottern pratar ganska upphetsat och lite oroligt med ett par kompisar. Ganska snabbt förstår vi föräldrar att allt inte ligger helt rätt till. Mycket riktigt. Två av hennes kompisar hade planerat att gå ut. De hade grundat lite hemma (alkohol är ju inte direkt gratis på krogen, i synnerhet inte för gymnasieungdomar). På bussen in till stan har den ena av damerna kännt sig lite illamående. De kliver av bussen och tjejen i fråga får snart upp hela dagens födointag. Den andra tjejen vet inte riktigt hur hon ska göra. Han klarar inte av att få med sig sin kompis.

Av en händelse ringer dottern (som som sagt är hemma) upp den av tjejerna som är hyffsat nykter. Vi föräldrar hör som sagt samtalet. Vi beslutar oss snabbt för att ta bilen in till stan och hämta tjejerna.

På plats ser vi två tjejer som har allt annat än en trevlig kväll på stan. En som är totalt plakatfull och hennes kompis som inte riktigt har kontroll på läget. Vi konstaterar att det är mycket folk ute, men ingen INGEN har gjort något för att hjälpa tjejerna. Ingen har ringt efter en taxi, polis eller kanske en ambulans. Vi funderade en stund på om vi istället för att åka hem skulle ta damen till Södersjukhuset. Men eftersom flickan är hyffsat kontaktbar åker vi hem till oss istället.

Väl hemma bäddar vi ner flickan. Kompisen är oändligt tacksam och dottern fick förhoppningsvis klart för sig att vi som föräldar inte skäller och förmanar i ett sådant här läge. Det viktiga är att man kommer hem.

Samtidigt som vi håller på med detta har jag på näthinnan en artikel som berättar om langning av alkohol till unga, i synnerhet dessa tider. Valborg, studentfirande osv. Jag hoppas innerligt att detta blir en läxa för de två tjejerna som inte fick någon kul kväll på stan och vår dotter som såg vad som hade kunnat hända. På samma sätt hoppas jag att vi som är vuxna inte köper ut öl, vin och sprit till de som ännu inte är fyllda 20.