Författare: arnefred

Jag är en medelåldres (så gammalt det lät!) grabb (så ja!) som är aktiv med ganska mycket (nu börjar det likna något). Gillar att skriva, men tiden räcker inte alltid till. Har dömt fotboll (långt ner i seriesystemet), domarinstruktör och ledamot i Tävlingskommittén Stockholms Fotbollförbund. Arbetar gör jag, som IT-arkitekt på Statens Fastighetsverk. Gillar det mesta, men ogillar dumhet och all form av fanatism!

Att kunna se flera sidor

av arnefred, publicerad i Politik

Under några intensiva dagar har det i media och på diverse sociala medier varit ganska heta inlägg runt de hemska händelserna i och runt Gazaremsan och södra Israel. Jag behöver inte gå in i detalj vad som hänt. Det är allmänt känt redan. Däremot har jag några spaningar som intresserar mig och även både irriterar och fascinerar mig.


1. Alla har inte en helt korrekt bild av historien bakom Israels tillkomst 1947. Man glömmer bort att Palestinierna och Arabländerna runt det som blev Israel sa nej till att bilda en Palestinsk stat samtidigt som Israel bildades. Att Israel sedan har inkorporerat även det som var tänkt att vara ett fritt Palestina är minst sagt bedrövligt.

2. Hamas (som bevisat att de är en terrororganisation) får berättigad kritik i media. Men det dröjer inte länge innan man (sin vana trogen) kritiserar Israel också. Man kan säga mycket om Israels sätt att hantera Gaza, Västbanken och Jerusalem och att etablera bosättningar mer eller mindre illegalt. Men samtidigt måste mellanösterns enda demokrati försvara sig.


3. Hamas och andra organisationer och länder i Mellanöstern vill inte bara utplåna Israel. Man vill utplåna alla invånare också. Dvs judarna som bor i Israel. I min värld är de inte ett dugg bättre än det Adolf Hitler och Nazisterna försökte göra på 30-talet och under 2:a världskriget. Men det säger de som är pro Palestinierna inget om.


4. Det är rent ut sagt bedrövligt när personer ger sig ut på gatorna och firar att Hamas har genomfört sina dåd. Okay, vi bor i en demokrati. Det är tillåtet att demonstrera för och emot saker samt att elda upp religiösa skrifter (även om det borde förbjudas att elda upp böcker över huvud taget. Det ägnade sig Nazisterna åt). Men att fira att folk blivit slaktade, det går väldigt mycket över gränsen. Jag har aldrig sett några fira när Israel attackerar Gaza, Libanon eller Golanhöjderna.

5. De som tidigare ensidigt bara kritiserat Israel har det lite jobbigt nu. Det är ju så att vi i detta land har väldigt svårt att kritisera mer än en part åt gången. Det finns ett otal frågor och områden där det inte har varit eller är politiskt korrekt att ifrågasätta eller försöka diskutera vissa frågor innan debatten spårar ur och rasistkortet kommer upp. Tråkigt.

6. Jag läste att Jönköping inte vågar ha den Israeliska flaggan hissad utanför kommunalhuset eftersom de anställda känner ett obehag. Svagt. Vilket obehag känner inte alla judar i landet när det finns folk som öppet firar Hamas och själva inte vågar visa sin egentliga identitet. I Malmö har judarna varit hotade i många år exempelvis. Bedrövligt.

Jag har inga sympatier för en hel del av Israels sätt att försvara sig genom åren. Men det är ändå, som sagt, den enda demokratin i Mellanöstern. Deras fiender vill inte ha fred med Israel utan de vill utplåna både land och folk.
Jag hoppas att media klarar av att se händelserna i Israel och Gaza ur mer än ett perspektiv.

Vill någon vinna valet?

av arnefred, publicerad i Uncategorized

Jag har gjort en spaning inför valet. Ingen vill egentligen vinna!! Alltså, det är klart att de inte säger så. De debatterar som vanligt och kommer med sina mer eller mindre oseriösa vallöften. Men ser man lite mer under ytan och läser mellan raderna ser det ut så här:

Sossarna har alltid haft en offensiv och effektiv valmaskin. De går på som en ångvält och lovar både guld, gröna skogar och annat som högre bidrag och bättre för allt och alla. Samtidigt som man låter sina väljare förstå att om det blåa laget skulle vinna så betyder det att all välfärd försvinner. Skatterna blir så låga att ingen har råd med något. De (sossarna alltså) brukar ha två mål. 1. Att vinna valen. 2. Att behålla makten. Den här gången känns det inte så. De kommande fyra åren kommer det inte att vara kul att regera. De senaste 8 åren har man lyckats med att misslyckas inom både kriminalpolitiken och energipolitiken, för att ta några exempel. Mycket tack vare, eller snarare på grund av Miljöpartiet.

Nu har vi elkris med astronomiska priser på el. Vi har krig mellan olika kriminella gäng som skjuter på varandra, inte helt sällan mitt ibland vanliga medborgare. Elkrisen är man givetvis inte ensamma om att ha skapat. Dels är det en kris inom hela EU, dels har man med berått mod och påhejade av Miljöpartiet stängt av ett stort antal fungerande kärnkraftverk. Det är klart att nedstängningen av dessa kraftverk påverkar elpriserna. Allt annat är att vägra se den delen av helheten. Sedan har vi kriminaliteten. Den löser man inte bara med hårdare straff, mindre invandring eller bättre skolor. Det är betydligt svårare och mer komplext än så.

Att hantera dessa i det närmaste olösliga problem kommer att bli den nya regeringens stora utmaningar mellan 2022-2026. Därför vill inte sossarna vinna valet, som jag ser det. Man vill om fyra år kunna skylla på en blå regering som då knappast kunnat lösa dessa problem.

Varför vill då inte det blåa laget vinna? Egentligen av samma anledning som sossarna. Men vet att vi har en djup lågkonjunktur framför oss. Dessutom ovanstående problem som måste hanteras. Sossarna har lärt sig att hantera Vänsterpartiet. Det blåa laget har inte lärt sig att hantera det andra ytterlighetspartiet, Sverigedemokraterna. Båda dessa partier har en historia som de inte vill prata om, vilket är fullt förståeligt. Skillnaden, bortsett från sympatier, är att Vänsterpartiet aldrig skulle fälla en sosseregering. Sverigedemokraterna skiter i vem de stödjer, bara de får igenom sina önskemål. Där har Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna en utmaning som heter duga.

Jag är av den åsikten att den som varit med om att så och skapa en stor del av de problem vi har idag även ska skörda och ta hand om dessa. Därför hoppas jag att det inte blir regeringsskifte den 11 september.