Imorgon, söndag 9 september 2018, är det allmänna val här i Sverige. Det finns säkert någon som har missat den lilla detaljen. Här kommer min spaning om de olika partierna och vad de står för. Inte helt objektiv, men ändå tänkvärd!!!
SD: Jag börjar med det färskaste riksdagspartiet. De har en grumlig bakgrund, vilket media och alla andra partier är väldigt snabba att påpeka. En röst på dem är snarare en protest mot de andra partierna mer än att nästan var 5:e väljare är rasist. Det sorgliga, eller nödvändiga, är att man måste börja prata med detta partis representanter oberoende vad man tycker. På samma sätt som man historiskt även har pratat med det andra ytterlighetspartiet, Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet: De har knappast gjort upp med sitt solkiga förflutna. De borde granskas minst lika mycket som SD, men av någon anledning har media väldigt svårt att göra det. En röst på dem är en röst för på sikt svårigheter för företagande. Man vill öka beskattningen av de ”rika”. Det skulle vara kul att få veta vilka de ”rika” är. Är det jag som har en lön på runt 50000 kr per månad? De som är rika på riktigt betalar oerhört mycket i skatt redan idag. Ökar man beskattningen är risken stor att de, liksom Nordea, flyttar utomlands. Då minskar skatteinkomsten! Men det verkar inte V fatta. Dessutom har de allt för täta kontakter med ickedemokratiska element. De är alltså inte trovärdiga när det gäller demokrati på riktigt.
Socialdemokraterna: Det här partiet är grumligare än den allmänna bilden. Det finns en justitieminister som på allvar vill begränsa tryckfriheten och försvåra eller hindra journalister att göra sitt jobb, om de har ”fel” åsikter. En direkt antidemokratisk strömning som måste stoppas! Även sossarna har släppt in mörka element, via sina broderorganisationer, som Miljöpartiet har gjort. Personer med direkta kopplingar till högerextrema terrorgrupper i Turkiet bl a.
Miljöpartiet: Egentligen är det inte mer miljö i detta parti än det är Napolion i en Napolionbakelse, dvs bara namnet. Ett totalt livsfarligt parti som inte har några hämningar vilka man släpper in på höga och beslutande poster i partiet. Mehmet Kaplan är den mest kända. En herre med direkta kopplingar till inte helt rumsrena organisationer i Turkiet. Han fick (som väl är) avgå som minister, men tillåts fortfarande vara medlem i partiet. Sedan har vi Ali Kahlil i Botkyrka som ville sälja 3000 röster från sin klan till moderaterna för att få bygglov till en ny moské. Han fick visserligen sparken, men bara det att man har dessa två och även fler exempel visar att detta är ett minst lika farligt parti som Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. När det gäller själva miljöpolitiken är det bara symbolhandlingar som ger ytterst lite resultat i verkligheten, dessvärre.
Centerpartiet: Annie Lööf har lyckats bra att föra fram Centern som ett seriöst grönt alternativ som fungerar i en ladsbyggd, till skillnad från MP. Däremot har de tillsammans med de rödgröna tagit en lag som inte går att följa. Dvs lagen som ger 9000 afganska pojkar möjlighet att stanna kvar för studier, fast de egentligen inte har några skäl att få uppehållstillstånd. En lag som på sikt kommer att lura dessa killar som säkert tror att de ska få stanna kvar här.
Om man vill rösta på dessa partier bör man fundera mer än en gång om man på riktigt vill utveckla samhället. Att lägre skattetryck ger mer skatteintäkter är redan bevisat, även om vänstern har väldigt svårt att räkna.
Moderaterna: Jag är besviken på mitt parti. Den här valrörelsen har man fokuserat på att försöka ”få tillbaka” röster från SD: Frågan är om det är dit fd M-väljare har gått. Sossarna har sjunkit ungefär lika mycket som SD har vuxit. Man kanske borde börja i den ändan. Sedan har visserligen en del vänstersossar gått vänsterut. För övrigt har man ändå tryckt på vikten av att minska bidrag och öka arbetet med att få ut folk i just arbete. Det ökar skatteintäkterna på riktigt.
Liberalerna: Jan Björklund har lyckats väldigt bra. De har framställt sig som ett verkligt bra alternativ om man inte tror på vänstern eller vågar lita på moderaterna. Ett klart vettigt alternativ, i alla fall i riksdagen.
Kristdemokraterna: Ebba Busch Thor har gått från klarhet till klarhet. Det är den partiledare som jag är mest imponerad av under den här valrörelsen. Både hon och Annie Lööf har markerat med styrka mot Åkesson och SD på ett ypperligt sätt. Även KD är ett bra alternativ om man vill värna om den demokrati vi har (eller har vi det) och vill bevara och till och med utveckla!
Till sist. Det är dags att på allvar fundera över det som kallas public service. Att SvT tar avstånd från ett partis (SD) och ett uttalade är anmärkningsvärt. Att de inte kan sända ett program med de åsikter Åkesson uttalade är självklart. Men här var det en politisk debatt! Det är en helt annan sak. Har ska alla åsikter (även helknäppa och tokiga) kunna komma fram utan att en klåfingrig programledare ska ”ta avstånd”. Den detaljen sköter förhoppningsvis väljarna imorgon…..